Fråga: Hej! Vi är tre killar som läser till maskiningenjörer vid Linnéuniversitet i Växjö. Vi håller på med ett arbete om cylinderfoder och materialval till detta. Vi läste Jim Lundbergs svar angående ämnen till cylinderfoder här https://www.classicmotor.se/artiklar/experten/20100308/mnen-till-cylinderfoder
Vi undrar vad det är som gör att just SIS 0125 lämpar sig så bra som cylinderfoder? Vi har förstått att SIS 0125 är ett centrifugalgjutet gråjärn, finns det någon fördel med att centrifugalgjuta dessa ämnen?
Använder man sig av cylinderfoder i alla sorters motorer? Vi har till exempel aldrig hört talas om att man byter cylinderfoder i en modern bilmotor medan det är väldigt vanligt vid renovering av en traktor eller lastmaskin? Hur kommer detta sig?
Tack på förhand.
Fredrik Håkansson
Svar: Varför just SIS 0125 skulle vara lämpligt som material kan jag inte svara på, men gjutjärn innehåller generellt mycket kolloidal (finfördelad) grafit som är ett bra smörjmedel vilket gör gjutjärn lämpligt som cylinderfoder eller som lagermaterial i exempelvis lagerbussningar. Dessutom är gjutjärn poröst och lagrar en del olja som bidrar till en hållbar smörjfilm mellan metallytorna. En kille berättade för mig att han tillverkade ett cylinderfoder till en 50 cc tävlingsmaskin av ett rostigt avloppsrör i gjutjärn till ett handfat han hittat på en soptipp.
Fördelen med centrifugalgjutning av cylinderfoder är dels att centrifugalkraften pressar ut eventuella gasinneslutningar i smältan så godset blir homogent. Sedan slipper man ju svarva ur en massa material i mitten av gjötet när det sedan ska bli ett cylinderfoder eftersom det automatiskt får formen av ett rör av centrifugalkraften.
Cylinderfoder hittar man oftast i motorer med aluminiumblock, men det förkommer även lösa foder i gjutjärnsmotorer som då kan bytas ut när det slitits ut. Foder finns i flera varianter. ”Våta foder” är ett separat cylinderlopp med tjockt gods som sitter i motorblocket och tätas med o-ringar för att kylarvattnet inte ska läcka ut. Sedan finns det ”torra foder” vilka är tunnväggiga och som man pressar in i ett befintligt cylinderlopp när detta är slitet så mycket att det inta går att borra upp mer. Det finns även ”korta foder” vilket är en renoveringsmetod av befintliga cylinderlopp som går ut på att man bara fodrar om övre delen av loppet ner till den punkt där kolvringarna vänder så att kolvringarna inte passerar den skarv som uppstår.
Varför man oftare fodrar om traktorer och liknande kan vara en kostnadsfråga. När det gäller bilar tar karossen ofta slut före motorn, medan en entreprenadmaskin kan hålla väldigt länge och är värd att underhålla i många fall.
Jim Lundberg