Fråga: Hej. Det här med nya tänddelar har väl varit på tapeten förr, men jag tänkte kolla lite om det här fenomenet med dåliga tändspolar och kondingar fortfarande förekommer. Jag har precis skruvat i hop min första raket och jag hade problem med att få den att tända men efter idogt kickande och startgas gurglade den igång och snurvlade och rosslade tills den efter en stund gick riktigt bra.
Den var lättstartad efter att den stått en stund så allt verkade frid och fröjd tills jag lödde fast kablarna på kondingen bättre då den till spolen höll på att släppa samt att jag såg lite skit som jag försiktigt fick bort med bräkleen och tryckluft.
Efter detta så är gnistan mycket svag och mopeden startar inte. Jag tänkte byta brytare konding och spole samtidigt men funderar nu på att ta en sak i taget och börja med kondingen. Så min fråga är väl om jag ska göra så eller byta rubbet på en gång. Tänkte närmast på om en gammal spole och brytare som fungerar bara är dumt att byta?
Vänliga hälsningar
Matte
Svar: Det har tidigare varit många problem med nytillverkade tänddelar till veteranmopeder. Framför allt har det varit kondensatorerna som många gånger hållit så låg kvalitet att de varit trasiga redan i butiken. Samtliga av dessa har då kommit från låglöneländer. Om branschen har gjort en självsanering vet jag inte, men utifrån min horisont så låter det som att klagomålen på usla kondensatorer har minskat.
Viktigt är dock, oavsett kondensatorns ursprung, att man håller uppvärmningstiden vid lödning så kort som möjligt. Av denna anledning ska man ha en lite kraftigare lödpenna/kolv på åtminstone 30 watt så att lödstället värms snabbt och tiden blir kort. Lång uppvärmningstid gör så att värmen leds in längre i kondensatorn och kan ställa till med skador.
I ditt fall skulle jag börja med kondensatorn. Kolla med Lindom Magnetservice. De tar hem Italienska kondensatorer som jag själv testat utan några problem. Men oavsett var man köper sin kondensator ska man ställa krav på säljaren att det inte är något skräp som kommer i brevlådan.
Hur det ligger till med tändspolar vet jag inte, men folk har rapporterat om att man fortfarande kan springa på riktigt usla exemplar. Om det är ett stort eller lite problem kan jag tyvärr inte avgöra.
När det gäller livslängd och tillförlitlighet på delarna i äldre tändsystem så är det ungefär så här.
Tändspolar. Sämst: Textillindade spolar från 1950-talet. Bäst: plastingjutna spolar från 1960/70-talet – samt nytillverkade med kvalitet.
Kondensatorer. Sämst: Nytillverkade från låglöneländer. Bäst: nästan alla från 1950-talet och framåt.
Brytarkontakter: Sämst: Vissa nytillverkade med brytarklack av plast och pläterade (tunt skikt) platinakontakter (=kort livslängd). Bäst: Gamla NOS-brytare med fiberklack och massiva platinakontakter. Även slitna brytare med massiva kontakter kan fungera då de går att slipa till.
Man kan själv testa delarna för att avgöra om de fungerar eller inte. En dålig tändspole visar sina sämsta sidor när den är uppvärmd till driftstemperatur vilket är cirka 70 grader. En frisk tändspole ska i uppvärmt tillstånd kunna ge en gnista på 3 – 5 mm ute i fria luften.
Har man ingen tändspoleprovare får man värma spolen – antigen genom att köra motorn (om möjligt) eller så låter man en ström på cirka 2 ampere gå genom spolens primärlindning tills den är varm. Man kan göra detta på plats genom att först stoppa in en plast- eller pappbit mellan brytarkontakterna. Sedan tar man en batteriladdare på 6 volt och ansluter ena klämman (valfri) till motorns gods. Den andra klämman ansluter man till kondensatorn, men då måste man ha en glödlampa på 15- 25 watt i serie så att strömmen inte blir mer än 2 ampere. När så spolen är varm kickar man runt motorn och ser hur lång gnistan blir.
Kondensatorn testar man på följande vis: Värm den helst (går inte med ström) och ladda sedan upp den med 6- eller 12 volt. Vänta en halv till en minut och kortslut kondensatorn med en skruvmejsel. Om den är okej ska det både höras och synas en liten gnista.
Jim Lundberg
