Fråga: Hej! Vevparti till Sachs som inte är rakt utan lite vridet. Kan man rikta och använda det? Hittar inga andra fel på det!
Tias
Svar: En vevaxel kan slå sig i princip på tre sätt. Det vanligaste är nog att den är vriden runt vevtappen så att vevskivorna blivit förskjutna. Sen kan en vevaxel vara ”hopklämd” 180 grader från vevtappen och den kan även vara ”utvidgad” på samma ställe. Det händer även att tapparna själva är krökta om något drastiskt har hänt som att man kört på en sten mot svänghjulet eller att något främmande föremål hittat in mellan kuggarna på transmissionssidan. Är tapparna krökta är nog vevaxeln skrot, tyvärr.
Men först måste man ta reda på hur den slår och hur mycket vilket man gör i ett V-stativ som man lätt kan tillverka själv. Man ska då se till att V-stöden ligger så nära vevskivorna som möjligt och indikatorklockan så långt ut på axeltapparna som det är möjligt. Detta för att få maximalt utslag = mer noggrann riktning. Som tumregel gäller att vevaxeln får slå maximalt 0,03 mm – alltså tre hundradels millimeter.
Om mätningen visar att vevskivorna har vridit sig runt vevtappen håller man vevaxeln i luften och knackar till på en av vevskivorna så att denna vrider sig lite på vevtappen. Här ska man använda en ”mjuk” hammare av koppar eller mässing så man inte plattar till vevskivorna. Det är bra att göra en färgmarkering på ena sidan av en vevskiva – då blir det lättare att komma ihåg var man knackade sist mellan varje kontrollmätning.
Om det istället skulle visa sig att vevaxeln är ”hopklämd” 180 grader från vevtappen så knackar man in en kil där för att sära lite på vevskivorna. Skulle det motsatta råda – att vevskivorna är ”utvidgade” 180 grader från vevtappen så klämmer man ihop dem där med ett skruvstycke (helst) eller en kraftig tving.
Man ska ta det försiktigt och absolut inte ta i för hårt, oavsett viken metod man ska använda. Vevaxlar är känsliga saker och det handlar ju om noggrannheter på hundradelar av en millimeter.
Jim Lundberg
