Publicerad 2009-05-19 15:51

Ramen är lackerad och fälgarna är kromade - men hur ser egentligen motorn ut?

Motorer är lite speciella målningsobjekt. De blir varma och utsätts ofta för både olja och bensin. Därför är det noga med både underarbete och färgval. Vi ska här visa hur man gör från grunden och börjar med att demontera motorn helt. Minns du diskmaskinen som vi byggde om i Classic Motor nummer 11/2005? Nu kommer den till heders igen. Gamla motorer är mer eller mindre impregnerade med olja och smuts, och om vi ska få färgen att sitta kvar måste det vara riktigt rent under.

Vi börjar dock med att visa ett par modifieringar av diskmaskinen som skett under åren. Den har fungerat riktigt bra, men "propellern" i botten som ska snurra av reaktionskraften från det utsprutande vattnet hade en tendens att stanna upp med jämna mellanrum. Anledningen var att grus och sand från de tvättade delarna trängde in i propellerns lagring som kärvade. Man kan ju inte begära vad som helst av en maskin som ska hantera relativt stora partiklar av typen ärtor och majskorn. De inbyggda filtren stoppar matrester, men släpper igenom sand. I botten av maskinen sitter en perforerad plåt med hål som är runt 1,5 millimeter stora.

Här gällde det att "mota Olle i grind", det vill säga att hindra sand från delarna att komma ner i pumpen. Plåten kläddes därför med finmaskig silduk av mässing där hålen i maskorna bara är någon tiondels millimeter. Nu blev det skillnad! Efter ett par tvättar snurrade propellern som aldrig förr, samtidigt som massor av sandkorn dök upp på silduken. Som komplement till silduken i botten tillverkades en kopparburk där botten består av silduk. Maskinen är ombyggd på så sätt att tvätt-vätskan recirkulerar istället för att pumpas ut vid avslutad tvättning. Slangen som förut gick ut i avloppet är nu ansluten till färskvatteninsläppet i bakkant.Kopparburken står nu under detta insläpp, och varje gång maskinen "pumpar ut" vattnet (tror den, i alla fall), så sprutar vattnet ner i kopparburken och renas även där. En termometer sitter numera i locket och ger en fingervisning om hur varmt det är i maskinen.

När jag första gången visade maskinen i Classic Motor (nummer 11/2005) hade jag bara testat maskindiskmedel och soda som tvättmedel. Sodan är en effektiv fett- och sotlösare, men är elak mot aluminium, zink och magnesium. Gång på gång plockade jag ut missfärgade aluminiumdetaljer ur maskinen. Blev de inte svarta, så blev de åtminstone grå på ytan. Nu har jag testat ett tvättmedel som fungerar utmärkt, till och med på magnesium vilket är känsligare än aluminium när det gäller frätning. Medlet heter Process AL och är speciellt anpassat för rengöring av känsliga metaller. Det säljs av A Clean Partner (044-24 64 70), och kostar 36 kronor litern plus moms och eventuell frakt. Inblandningen i vattnet är endast 3-5 procent, och en femlitersdunk räcker till åtskilliga tvättar.

Dessutom kan man använda tvättvätskan flera gånger, beroende på hur smutsiga delar man tvättat. Okej, åter till vår motor. Nu är den avfettad i diskmaskinen, men för att det ska bli riktigt bra ska vi ta fram blästerskåpet vi byggde i förra numret. Nu ska vi ta bort färgrester och annat ingrott som inte gick att tvätta bort. På köpet får vi en idealisk sträv yta där färgen får ett bra fäste. Men när man blästrar måste man tänka på ett par saker. Blästersand hittar in överallt! Tro inte att det räcker med att tejpa över hål eller att trycka in trasor i diverse hål. Räkna alltid med att sanden tar sig in i alla skrymslen. Plocka därför ur axlar, lager och liknande innan blästring, och blås ordentligt med tryckluft i alla tänkbara hål och utrymmen efter blästringen.

Det finns också ytor som man bör skydda under blästringen. Hål för lagerringar, tätningsytor och kvarsittande bussningar är exempel på sådant som bör skyddas från den aggressiva sandstrålen. Tejpa över känsliga ytor med eltejp, och ska du ändå byta lager i motorn kan de gamla sitta kvar och skydda ytorna i de hål de sitter. När alla delar är blästrade blåser man av allt damm med tryckluft. Det kan vara frestande att torka av dem med en trasa, men tänk på att en nyblästrad yta är som ett sandpapper, och fibrer från trasan kan därför fastna i den skrovliga ytan och sedan ge irriterande prickar och knottror i ytan på lackeringen.Men vad ska man då välja för typ av färg? Det finns ju särskild motorfärg, och om den bara finns i passande kulör är valet givet. Ett annat alternativ är fälgfärg vilket finns på vanlig sprejburk. Denna färg är lite tåligare än vanlig färg. Det man ska undvika är alkydfärger som är lacknaftabaserade. Kolla varningstexten på burken - står orden lacknafta eller alkyd i texten finns det stor risk att färgen löses upp av olja och bensin! Vill du vara riktigt säker så målar du på en plåtbit, låter färgen torka ordentligt, och skvätter sedan på litet bensin.

När det gäller varmare motordelar som cylindrar och topplock till luftkylda motorer duger bara värmebeständig färg. Det där med varmt är ju relativt, om man får citera farbror Einstein, och färgen ska vara av den typen som klarar uppåt 600 grader för att fungera. (Det finns även så kallad "värmebeständig" färg som är avsedd för värmeelement och liknande - den skulle brinna upp på ett mopedtopplock!). Är det en vattenkyld motor fungerar däremot nästan vilken lackfärg som helst. Vem har inte målat motorn på sin första bil med hederlig Servalack? Möjligtvis kan den mörkna litet runt avgasportarna i topplocket.

Av: Jim Lundberg

Fotnot: Här kan du läsa mer om denna motortvätt

Bild 1. Vilken fuling. Men den ska vi få ordning på!

Bild 2. Kommer du ihåg diskmaskinen vi byggde om? Nu är den uppgraderad. Du hittar artikeln om maskinen här på hemsidan. (Bygg en motortvätt av diskmaskinen)

Bild 3. Sandkorn är mindre än ärtor. Vi klädde därför in den perforerade bottenplåten på botten av diskmaskinen med finmaskig silduk.

Bild 4. Som komplement till silduken har vi ställt in en burk med botten av silduk som också renar den recirkulerade tvättvätskan när den rinner tillbaka in i maskinen. Burken tömmer man enkelt med jämna mellanrum. Nu snurrar propellern igen!

Bild 5. De flesta tvättvätskor behöver värmas upp till runt 60-80 grader för att komma till sin rätt, och vi satte in en termometer i maskinens lock för att ha lite koll.

Bild 6. Två motorhalvor som innehåller magnesium (Sachs), Den vänstra tvättades i målarsoda och blev mörkgrå. Den högra tvättades i Process AL och höll färgen.

Bild 7. Ska du avfetta stål och gjutjärn kan du köra med kaustik- eller målarsoda, men är det känsliga metaller måste man ha ett särskilt tvättmedel för ändamålet. Detta kommer i flytande form, och blandas med vanligt vatten.

Bild 8. Sachsmotorns svaga punkt – korrosionskänsligheten. Magnesiumlegeringen är väldigt känslig. Den här kåpan har inte legat i ett syrabad, utan i vanligt vatten!

Bild 9. Halvfärdigt, skulle man kunna säga. Den blästrade ytan ger utmärkt fäste för den nya färgen.

Bild 10: Före och efter. Tänk vad lite färg kan göra.

Bild 11. En glad motor! Topplocket är enbart blästrat, cylindern lackerad med värmebeständig färg (600 grader), och blocket med fälgsprej. Den försänkta sachsloggan är ifylld med en tandpetare som doppats i blå lackfärg.