Lambretta-renoveringen smyger sig framåt.
Ett avbrutet handtag och framhjulsnavet fick sig en omgång.

Lambrettan är ju en stafett-renovering och jag kör andrasträckan, förhoppningsvis ända in i mål.
När jag tog över den var den delvis ihopsatt, men med motorn utan kolv bredvid.
På något vis kändes det nödvändigt att öppna framhjulsnavet, ett litet skrapljud indikerade att allt kanske inte stämde.
Visst, en låsring och en packbox saknades efter att ha tittat på en sprängskiss. En låsring hade Jim i sina gömmor medan leverantören av packboxar och lager muttrade om "italienska dimensioner", men packboxen ramlade in i brevlådan dagen efter. Nu är navet tyst!
Handtaget till kopplingen var avbrutet ungefär halvvägs. En del som är väldigt svårfunnen för just denna modell. Vad göra? Zinklöda på biten som fattades var Jims förslag. Ett handtag från en Vespa fick vara "organdonator", så lödde Jim ihop det hela och sedan kapades den till rätt längd. Så fick jag fila och putsa. En pytteliten skarv syns om man tittar väldigt, väldigt noga. Tack för handtaget, Jim!

Inte mycket handlat på marknaden i Västerås.
Ville helt enkelt inte komma hem med en moped till.
Fast det stod en Svalette från 1953 till salu...

Men ett problem löste sig. Till min Lambretta TV 175 från 1978 fanns det en nyckel till tändningslåset med. Lite krokig, med risk för brott.
Eftersom scootern var med till Västerås-marknaden i helgen var även nyckeln det.
Så när jag gick förbi låssmeden Robert Gustafsson från Siljansnäs, kom jag på att ge honom en chans.
Robert tittade på originalnyckeln och började slå i pärmar och böcker. Flera gånger. Rev sig i huvudet och fortsatte. Så började han plocka bland nyckelämnen, och nog tog det en tio minuter. Till slut fick han fram ett som han ville pröva.
Efter att han slipat till den fick jag gå bort till Classic Motors monter där Lambrettan stod och prova. Till vänster gick det bra, till höger inte alls. Tillbaka till Robert som gav den en omgång till. Nu gick det även till höger!
Härligt, då får den gamla nyckeln bli reserv.

Svaletten från 1953? Nja, fel färg och ingen svala på tanken...jag kunde stå emot.

Ni som följer vår serie i Classic Motor om renoveringen av en Apollo Econom har sett att vi står i valet och kvalet i  när det gäller bensintanken. Ska vi använda den väldigt rostiga originaltanken eller ska vi använda reservtanken som läsaren Benny Friberg från Sundsvall så vänligt skänkte till projektet? Tanken (!) var att vi skulle  svetsa upp originaltanken som efter blästring såg ut som ett såll undertill. Bennys tank är nästan oanvänd, men har tyvärr en del bucklor vilket kräver rikting och en omlackering. Då Apollo inte är världens vanligaste tvåhjuling tänkte vi i så fall maskera dekalerna på den tanken och lacka runt dessa eftersom vi inte räknade med att hitta dekaler.

Fast häromdagen ringde jag till Auto Arkiv i Sunne för att kolla om de möjligtvis kunde ta fram dekaler. "Vill du ha dekalen till styrhuvudet ochså?" frågade Toomas på Auto Arkiv. Oj, vi visste inte ens att det skulle vara någon dekal på styrhuvudet eftersom all färg på hojen i princip har ramlat av och ersatts med rost. Nu har dekalerna landat i brevlådan och tanken (!) är att de ska hamna på originaltanken när denna lackerats efter reparation. Just nu väntar jag bara på lite varmare väder så att jag kan uppnå lacktemperatur i garaget.

-Jim

Till min Lambretta TV 175 följde det med två fälgar. En tredje behövs för reservhjulet.

Mitt Lambretta-vrak hade visserligen två fälgar. Efter blästring av den ena blev domen; porig!
Så hittade jag en kromad Lambretta-fälg på Svenska Scooterklubbens hemsida. Snabbt mailade jag mitt intresse och det blev affär.
Nu ska den bara del-lackas, det är bara den allra yttersta delen på fälgen som ska vara kromad, resten ska ha samma färg som karossen, d v s elfenbensvit.
Som fotobakgrund har jag använt Lambretta-vraket och ett "fått" hjul som givaren misstänkte var ett Svalan scooter-hjul. Jag trodde inte det men tog hem det ändå. Jag hade rätt. Ett onödigt hjul hemma alltså.

Tråkiga mellandagar kräver utmaningar. Beslöt mig för att
pigga upp tutkåpan jag hittade på Imola-marknaden i september. Kåpan i aluminium var hårt åtgången av tidens tand, mest syre
och en del föroreningar. ”Blinget” var långt borta. Plastlinsen i rött var tack
och lov med, och helt. Men inga bucklor eller djupa revor, dock var en liten del av
ett hörn borta.

Det blev våtslippapper och lacknafta för att slipa bort
gråheten. 280-, 400-, 800 och 1200-papper. Så Autosol och lumptrissa. Se så
tutkåpan skiner!

Thomas

Idag kom kedjeskydden till min Svalette. Torbjörn från Mora sa redan på Västerås-marknaden att han
hade två kedjeskydd till Svalette. Det viktigaste var att de var till salu också. Färgen är ganska okay, lite smuts och ytrost bara. Lite tråkigt att Svalette-logotypen är i dåligt skick. Knappt synbar på det ena och inte alls på den andra. Nygjorda märken passar väl inte till det skick jag tänkte hålla Svaletten i. Nå, jag är ändå nöjd med kedjeskydden.

Thomas

Jag och Jim (herr Lundberg) har varit på fågelskådning. Han
på Svanen och jag på Svalette.

Mindre, hrm, service på Svaletten gav nya inblickar. En
trasig pinnbult till cylindern avslöjade att vi minsann är i lucköppningens
tider. Någon har försökt toktrimma den stackars Svaletten. Den upptagna luckan
är vid pass tre-fyra gånger större än vad som är lämpligt. Ny kolv måste
hittas. En PET-flaska och röd tuschfärg fixade
baklyset.

Den rafflade jakten på fåglar att skåda kommer i nr 2/2012,
ute i mitten av januari.

Thomas

Även om min Svalette startade så tyckte jag att det var läge
att lyfta på toppen. Lite lagom sotigt, fast ganska lätt att avlägsna med bara
avfettning och en trasa. Till kolven tog jag bara en torr trasa, inget sot var
fastbränt. Idag ska jag jaga rätt på en handbromsvajer. Det gäller ju
att få stopp på vidundret.

Thomas Sjölund

Det kanske har blivit lite kryptiskt kring Göran i Vångas
inlägg om sin Infe. Vi lånar en bild från en Anders i Ulricehamn som har en
Infe, Monark-ram med JB 128:a. Vi tror att Infe står för något i stil med
”Järnhandlarnas inköpscentral”, In + Fe = järn.

Vet någon bättre?

Thomas Sjölund

Kan det här vara Stockholms vackraste villatomt? Jag tycker nog det... Var tvungen att dra fram min Svalan Scooter som bakgrund till min "nya" Svalette. En svala gör ingen sommar, heter det ju, men två då? Kedjeskydden kan lösa sig veckan som kommer, en kille i Mora har lovat skicka. Han har haft båda skydden i sina gömmor!
Håll tummarna...

Thomas Sjölund

Nej, jag har valt att undvika mopeder. Jag har nog med andra
tvåhjulingar. Men jag har sagt till mig själv att kommer det en
Svalan Svalette med JB-motor så ska jag ompröva mitt beslut. Vad
tror ni fanns till salu på Classic Motor Marknad i
Västerås? Just det. Och det blev affär. En lillebror till min
Svalan Scooter om man så vill. Visserligen saknades de snygga
kedjeskydden och ljuddämparen. Skydden kan vara nära en lösning, men då jag är
vidskeplig säger jag inte mer. Kompression fanns det så motorn
verkade inte i allt för dåligt skick. Årsmodell? 1953 eller
1954, verkade vara lite hipp som happ vid den här tiden. 1953 fanns de med
JB-motor och med en annan ram, men 1954 sker det också förändringar. Experter
får gärna höra av sig. Efter rengöring, nya slangar (24x2.00),
lite annat småpyssel, så kunde jag inte hålla mig... I med
soppa, några kraftfulla tramptag och Eskilstunas minsta hostade
igång! Det blev nån kilometer i mörkret runt
kvarteret...

Thomas Sjölund

Delarna som jag lämnade in på zinkfosfatering är
tillbaka.

Frågan är väl om jag ska skriva detta inlägg, kommentarerna
till det förra gör att jag tvekar.
Nå, allt är tillbaka och ser snyggt ut. En
skyddande yta ska väl stoppa ny rost.

Bilden är inte världens bästa, med telefon, men i alla
fall.

Skydd mot kommentarer? Ska kolla vad firman
har…

Har precis på lunchen varit och lämnat in lite smådelar till
Lambrettan för zinkfosfatering. En ytbehandlingsfabrik ligger bara några
kilometer bort från redaktionen.

Original var delarna kadmierade men den metoden för rostskydd
är ju numera förbjuden av miljö- och hälsoskäl.
Om ett par dagar ska jag få
tillbaka delarna. Hoppas jag.

Thomas

Lite nya blandade delar till Lambrettan som nyss kom hem.  "Made in Italy" men levererade från Knutby i Uppland. Har sagt det förut, det är idag lättare att hitta delar än för 22 år sedan då jag började med "dumheterna".

Thomas

Upptäckte en grej på min Lambretta TV 175. I botten på
frontskölden så ligger det två gummimattor som fästs genom skruvar som går
igenom skölden och fyra utriggare som kommer från ramens centralrör.
Jag
hittade nytillverkade mattor i England. När jag prövade att montera dem noterade
jag att högermattan la sig lite över ändbiten på gummilisten som skyddar kanten
på frontskölden. Tänkte att eftermarknadsmattan var dåligt gjord, men när jag
tittade på originalmattan låg också den lite för långt till höger, och täckte
ändbiten. Då såg jag att originalmattan var karvad med kniv i underkant, just
där ändbiten ska vara.
Trodde ett tag att lösningen var att borra nya hål,
men då blir det för mycket omgörning för min smak.
Jag får göra som jag tror
att de gjorde på Innocenti-fabriken en vårdag 1958.

Thomas

Mitt senaste scooterprojekt har tagit fart. Det är en
Lambretta TV 175 från 1958. Renoveringen påbörjades kring 1990 av dåvarande
ägaren. Jag tog över den lackad och delvis ihopsatt 2008. Motorn, 175 cc, var
isärplockad. Fälgarna var omkromade, men saknade lackering innerst. Eftersom
det inte är optimalt att lackera med 20 års mellanrum valde jag att behålla
elfenbenskulören på ram och sköld, men låta lackera sidokåpor, tutkåpa och
styrets överdel i hasselnötsbrunt.

Så såg den inte ut från början, varken i Sverige eller i Italien. Men i
England! Den lilla annonsen är från aprilnumret 1959 av ”Motor cycling and
scootering weekly”. Där står att Lambretta TV 175 kunde fås i kombinationen
ivory/coffee. För mig är kaffebrunt och hasselnötsbrun samma!

Kompisen Patrik har satt ihop motorn, bland annat ny kolv och ringar. Kick,
bromspedal, lyktsarg med mera är omkromat. Gummidetaljer och vajersats inköpta.
Plus en del annat. Jo, sadeln är omklädd också, också tvåfärgad.

Tur att det är långt till våren…

Thomas Sjölund

Årets tema verkar vara starta gamla ”surdegar”. Jag har ju en
fömåga att glömma allt och kasta mig över de nya scootrar som ”ramlar” in.
Tidigare i år satte jag igång min Vespa GS 150 från 1961. Igår blev det dags för
min Lambretta 150D från 1956. En ”naken-Lambretta” lackad av förre ägaren i
”parkarbetargrönt”.
Efter ny soppa och tändstiftsöversyn hostade den potenta
6-hästarsmotorn igång. Men, kopplingen satt fast. Efter cirka 15 minuters
hårdkörning och noggrann växling och pumpande av kopplingshandtaget släppte lamellerna. Frid och fröjd!

Thomas Sjölund

Så är det över. Tre fantastiska dagar, om än varmt. Såg en italiensk herre i svart kostym på marknaden, hur är det möjligt? 33 grader i skuggan...
Jag har träffat flera svenskgäng här nere. Några som besökt Imola-marknaden 7-8 gånger.
Jakten på 50 cc-maskiner är stor.
Precis som på svenska marknader är spännvidden stor. Från rent skrot till de som säljer nyproducerade delar och tillbehör.
Själv har jag köpt extralysen, "sockerbit", reservhjulshållare, gummihandtag, motorlucka, verkstadshandbok till Lambretta TV 175 m m.
Nu ska det bli skönt att komma hem!

Thomas Sjölund

Dag två på Imola-marknaden, lika varmt, näe, ännu varmare. Gick följdaktligen kortare. Tittade inte riktigt lika mycket. Mer bilar till salu idag. Och framför allt fler besökare, igår var ju arbetsdag för många.
Tåget runt banan gick i alla fall, även om det var knökfullt varje gång jag funderade på att hoppa på.
Gick förbi platsen där Ayrton Senna förolyckades 1 maj 1994, det hängs fortfarande blommor på stängslet utanför.
En favorit blev en liten Fiat 850 T i husbilsutförande. Mycket läcker med vitt tak mot den blå karossen.
En femtiotals-Cadillac väckte frågan hos italienarna som stannade till: "hur sjutton parkerar man en så'n här?".
En rå 30-tals Fiat 508 stationsvagn drog också blickarna till sig, men av nostalgiska skäl.
Om det blir mer i morgon? Får se...

Thomas Sjölund

Helt galet! Och skavsår och solsting...

Det kan ju tyckas konstigt att jag först nu kommit iväg på italiensk veteranmarknad. Men jag har tyckt att det finns tillräckligt att kolla på i Sverige.
Idag blev det debut på marknaden på Imola-banan i staden med samma namn. Banan kämpar för fullt med att få tillbaka sin F1-status.
Officiellt insläpp var satt till 13.00 på fredagen, kl 11.15 var jag inne med massor av andra. Givetvis massor av Lambrettor och Vespor. Ni kanske inte tror mig, men efter en timme gav jag upp att fotografera alla som kom i min väg. Så många är det, mycket 50 cc från 1970- och 1980-talet men även riktigt gamla scootrar. En snyggt sliten, "conservata" som italienarna säger, Lambretta B från 1949 lockade.
Men självklar mängder av Moto Guzzi, Aermacchi, Benelli, Ducati, Parilla, Laverda, Motom, Moto Morini med mera, från 50 cc upp till över tusen kubik.
Redan 10.00 på morgonen var det 29 grader i skuggan. Resten av dagen gassade solen över den fem kilometer långa racerbanan. På var sida runt hela banan säljare, fötterna tog slut...ansiktet har vackert röd färg...
Bra utbud, priserna högre än i Sverige. Prutning är inte lika vanligt som på våra marknader men  funkar ibland.
Och nu vet jag vad skavsårsplåster heter på italienska!

Thomas Sjölund

Jo, jag var med och körde Mods
vs Rockers. Gissa på vilken sida?
Kul, med både scootrar och engelska
järn.
Fast nog är scootersidan färgstarkare, men
motorsvagare…

Bilden på mig när jag drar iväg
tog Ronny Nilsson.

I morgon smäller det. Redaktionens snabbaste JB 128:a ska koras. Jag på min Svalan Scooter, Björn äntrar sin Speed och Jim på Maraton. Kommer det fler 128-förare kan vi kora Sveriges snabbaste JB128:a!
Själv fick jag börja med att fixa en slang till bakdäcket. Jag fick ju punka den 19 februari när jag och Jim körde Tjälasvängen i vådliga minusgrader. Nu blev det tid att fixa till det.
Kolla vad som var kvar av slangen!
Lite kärvt att kränga på däcket, övervägde ett tag att ta ett annat hjul, komplett med Värnamo-däck och förstås väldigt gammal slang. Nja, till sist gick det.
Upptäckte då ett brott i plåten där "karossen" är fäst i ramen, ovanpå baksvingen. Jim fick svetsa, så nu ska det väl gå att köra 201 meter i alla fall...
I morgon på Barkarby, vem är snabbast?


Thomas Sjölund

På en loppis i Flen grävde jag runt i de fåtal lådor som kunde vara av
intresse. Tallrikar, klänningar och avlagda träningsredskap är inte
riktigt min grej, men det fanns några lådor som kunde innehålla godsaker. Nu krafsade jag djupt i några lådor med diverse metalldelar och vips - där dök det upp en ventilsätsesfräs!
Nu blev
det intressant och alla lådor gicks igenom med en arkeologs noggrannhet.
Efter en stund hade jag hittat nio stycken fräsar och ett dragskaft.
Tyvärr så hittade jag inte de expanderstänger som man drar fast i
ventilstyrningarna, men jag har ju en svarv! Jag höll upp mina fräsar
hos tjejen i kassan som satte priset till - 20 spänn!

I flera år har jag letat efter ett litet fotogenkök som man lätt får med sig på hojen. På en loppis i Sigtuna hittade jag ett jättelitet kök som visade sig vara bensindrivet. Av ren självbevarelsedrift har jag tidigare ratat alla bensindrivna värmekällor av säkerhetsskäl. Tidigare erfarenhetar i livet har visat mig vilken explosionskraft som bensin har. Men så hittade jag detta lilla kök som bara var 13 gånger 13 centimeter - perfekt att ha i packväskan på hojen! Det kostade bara 100 spänn och alla verktyg var med. Det blev affär trots att det var ett bensinkök. Man kan ju alltid prova...

Köket heter Optimus 8 R, där "R" står för rensbart - när man vrider ratten baklänges kommer det upp en pytteliten nål ur munstycket som petar ur eventuellt sot. Efter en del sökningar på nätet kunde jag konstatera att köket skulle fungera utmärkt på ren bensin, alltså av den sorten man köper på mataffären - en betydligt lugnare bensinsort jämfört med den man häller i bensintanken. En snabb sväng förbi lanthandeln så hade jag två flaskor av "Gripens ren bensin" vardera på 125 milliliter. Nu skulle min "8 R" testas.

Först ut blev ett halvkilo kycklingfiléer. Ena bensinflaskan tömdes i kökets bränsletank. Sedan tändes en liten mängd bensin i en liten kopp under brännaren. Funktionen är följande: Strålningsvärmen från brännaren värmer upp bränsletanken så att trycket ökar och processen startar. Det finns alltså ingen pump som på ett fotogenkök. På bränsletanken finns en värmesköld som man fäller ner efter start så det inte blir för varmt i bränsletanken. En gammal gjutjärnspanna med kyckligfiléer ställdes sedan på det lilla köket.

Det fungerade utmärkt! Efter en stund var kycklingen färdigstekt, och det var nästan halv tank kvar trots att jag även stekt några skivor zuccini på samma tankning. Fantastisk liten apparat! Inte en explosion eller eldkvast - bara ett kontrollerat väsande från brännaren. Lågan från brännaren är dock rätt liten och jag fick flytta runt pannan så den blev varm över hela sin yta och inte bara på ett ställe. Nästa försök blev köttfärsbiffar. Även här klarade det lilla köket av att värma upp tio stycken biffar. Inga brännskador eller hemska explosioner än så länge - jag börjar få förtroende för bensinkök!

På väg till Motala hittades denna lilla batteridrivna visp på en loppis i Stjärnhov. Förmodligen är meningen att man ska blanda groggar med den, men jag tänkte lite annorlunda - den här ska få blanda färg till min lilla färgspruta! Priset var 20 spänn. Groggen kan jag blanda med en vanlig sked, men till färgen kommer denna lilla apparat att åstadkomma underverk!

Du har väl kollat in alla loppisar i sommar? Själv har jag nosat runt ordentligt och konstaterat att fyndens tid inte är förbi. På en loppis i Sigtuna hittade jag denna solpanel för 150 spänn. Nu ska min åkgräsklippare få en välbehövlig underhållsladdning!

-Jim

Sicket resande! På vägen till Luleå stannade familjen till vid Höga kusten-bron. Oops! Vad skådar mitt norra öga? En Citroen B11 på en trailer. Släp och dragbil var finskreggade; ägaren kom inte ut under det att jag fotograferade. Hade varit roligt att höra vad planerna är.
Cittran såg ut att vara ett bra objekt. Lycka till!

Thomas

Italien-veckan börjar lida mot sitt slut. Snyft. Det har varit underbart, kanske lite för varmt för mitt bleka nord-europeiska skinn.
Alfa Romeo Spidern stod utanför den lokale Alfa-handlaren.
Ape 600:an har 190 cc stor motor och byggdes mellan 1970 och 1978. Perfekt för smala italienska gränder från medeltiden och även före det. Landis och Ford är OK, men snyggast är skylten "Officina Carozzeria", dem vill jag ha!
Snygg trafikskylt; Lancia får köra om Fiat, inte tvärt om?
Nog f-n hittade jag en Fiat 500 till. Med förare i stråhatt! Idag är det midsommarafton, sill och snaps lyser med sin frånvaro. Det får gå ändå...
Nåt som inte går? Saab? Nyheterna om Trollhätte-bilarna når hit också.
Jag tror att vi ser sista dödsryckningarna. Tyvärr, jag vill inte vara så dyster, men nu är det slut.
Alla tillönskas en glad midsommar, trots detta!

Thomas

Dagen började skralt. Det enda bilrelaterade var en skylt med en hund som kör en Cadillac. Skylten satt på ett café som sett bättre dagar.
100 meter bort blev det roligare. En Fiat från 1960-talet, delvis överväxt. Gissade på modell 1200 men det gav inget napp på nätet. Till sist hittade jag att det är en Fiat 1100R, där R står för Rinnovata, betyder väl i sammanhanget reviderad. Modellen tillverkades 1966-1969, d v s samtidigt med den betydligt modernare Fiat 124. Första 1100:an kom ju redan 1953.
Sedan käkade vi på kvällen i Cortona och då stod äntligen den första Vespan där. I en väldigt smal gränd, en 125:a från tidigt 1960-tal. Eller nåt, jag är inte inläst på alla sextiotalsmodeller.
Moppen är en Califfo, 50 cc, stod utanför ett sjukhus.
Saluti!

Thomas Sjölund

Ciao, ragazzi!

Då är det semester, igen...

Befinner mig i Italien med familjen. Kyrkor, etruskiska
gravkamrar och klädaffärer ska avverkas. Håller ett öga upp för Vespor och
Lambrettor förstås. Och hittar förstås flera Fiat 500. Men den första veteran
jag såg var på autostradan mellan Florens och Perugia. På håll tyckte jag det
såg ut som en Fiat 508, cirka 1937-1938. Det visade sig stämma när vi passerade
den, ett brudpar satt i baksätet. Första Fiat 500:an dök upp på parkeringen vid matvaruaffären
Coop, just det, Konsum på italienska. Det är den jag poserar så snyggt vid.
Tyvärr hade den en parkeringsskada på höger framskärm. 500 nr 2 stod vid en fotbollsplan och nummer tre stod inne i
själva staden Cortona, vi bor strax utanför. Staden hänger som en bikupa på
berget. Det är gränder snarare än gator, men här kör ortsborna hej vilt. Fiat 500 Nuova kom 1957 och hade till en början 479 cc som
gav 13 hk. Moto Guzzi:n är en V35 från cirka 1980, tvåcylindrig, 350 cc
och 27 hk.

Spanar vidare.

Saluti!

Thomas Sjölund

26 timmar kvar till start! Inköp av potatis och grillkol till kvällens middag. Trevlig tvåhjulstur till affären. Frid och fröjd.

Fast...

På vägen från lanthandeln ville en maskin kinka. En maskin som andas fart, eller som i alla fall heter det. Ja, min Speed. Thomas italienare och Jims Uppsalaracer drog ifrån när min retligt stannade. Efter några kickförsök hoppade den i alla fall igång  och gick som namnet lovade - i några kilometer. Va fasen!

Retligt nog måste jag erkänna att det blev någon kilometer i bil tillbaka. Väl tillbaka vid servicecentret (Jims garage) så gick den villigt igång. Dock med en lite väl slirande koppling. Tändningen pekades ut som en möjlig bov, den har ju trots allt suttit där inne bakom svänghjulet sedan femtiotalet. Lösningen (förhoppningsvis) blir att ordna ny tändspole och att flytta ut den i svalkan under tanken istället för i den heta sitsen innanför kåpan.

Alldeles nyss åkte den gamla spolen ut och efter middag (polska korvar och hemkörd potatissallad) blir det fabrikation av nytt tändsystem. Har Jim lovat.

Ute i sista minuten? Näää, det är ju inte start i Valborundan förrän imorgon...

Tick, tack, tick, tack, tick, tack...

Vespa World Days 2011 är nu officiellt invigt. Norrmän, tyskar, portugiser, danskar, italienare och svenskar har börjat fylla campingplatsen.
I morgon startar programmet med 10-milakörning till Lillehammer.

Thomas

Finska Vespaåkare från Helsingfors tog en paus nära Kongsvinger.

Thomas