Upprinnelsen är ett telefonsamtal från en upphetsad släkting; ”Jag har blivit erbjuden en gammal VW av en granne som tömmer sommarstugan, har du några tips”. Det var naturligt för henne att kolla med Sture, ordförande i Skellefteå-sektionen av Norrlands Motorhistoriker, med ett flertal veteranbilar i bagaget, eller garagen…
Sture var beredd att bistå med råd och dåd och begav sig till sommarstugan utanför ”schtan” som man säger om Skellefteå lokalt.
– Fick bryta upp garagedörrarna för att ta oss in. Där inne i dunklet dolde sig en ganska fräsch bil, berättar Sture.
Han frågade släktingen hur hon tänkte använda bilen. ”Som en andrabil” svarade hon.
– Då tyckte jag att hon skulle köpa sig en nyare VW. Och här handlade det om att renovera bromsar, gå igenom bränslesystem, förgasare och elen. Och vi visste ju inte om motorn gick runt!
Nå, hon hade första tjing men Sture förklarade att han nu blivit ”halvsugen” på Folkvagnen, ett antal VW-bubblor som han haft genom åren bidrog förstås till intresset.
– Jag sa att hon om inte slog till så ville jag ha chansen…
Detta var på hösten 2012 och månaderna gick och plötsligt var det efter nyår och det stod 2013 i almanackan. Då kom beskedet till Sture; ”du får köpa Folkan, den är nog inget för mig”.
Köpet gjordes upp och ägarbyte skulle ske. Sture undrade när han skulle hämta bilen men fick inget klart besked.
Plötsligt en fredagkväll i juni 2013 kom det; ”du måste hämta bilen ikväll”.
– Oj, hade inget släp men fick låna ett av kompis som sysslar med dragracing. Först fick vi såga ner några små träd för att kunna dra ut den, berättar Sture.
Bilen kom hem och han började renovera eller kanske snarare påbörja den lite större service som krävdes.
Bilen fanns i registret men var påförd säljarens pappa som var avliden.
– Jag förklarade att det var bra om den påfördes dödsboet så det skulle gå att göra ett ägarbyte. Jodå, det skulle ordna sig…
I januari får Sture reda på att ATB310 var avreggad, utrensad av Transportstyrelsen tillsammans med andra fordon där avgiften inte betalats på tre år.
– Det får inte ske tänkte jag. Visst hade det gått att göra en ursprungskontroll, men då hade jag ju fått ett helt annat regnummer!
Handläggaren på Transportstyrelsen var av det klokare slaget, tittade på ärendet och gjorde en anteckning om att bilen visst fanns, och snart skulle vara redo för vägarna igen.
– Jag fick ett år på mig att kontrollbesiktiga!
Det gick snabbare än så, 3 maj 2014 var den godkänd utan anmärkning.
Innan dess hade Sture bytt hjullager och tätningar till bakaxel, gjort översyn på bromsarna, fyndat en ny förgasare på marknad i Luleå, bytt de moderna extraljusen till Marchal-dito, monterade körriktningsvisare han hade på hyllan. Givetvis en genomgång av det elektriska och tändsystemet.
Originalhjulen är sparade men byttes ut mot fräschare fälgar som lackerades i originalkulören granatrot, och fått nya diagonaldäck med vit sida.
Själv kategoriserar Sture det hela som en större service, med polering och tvättning av inredningen också.
– Det är roligt att den har en så ovanlig kulör, fanns bara ett år, konstaterar Sture som tidigare arbetade som billackerare i 17 år.
Förste ägare av bilen var en Egon Fahlman som den 27 maj 1959 registrerades som ägare på Folkvagnen. En ägarskylt på ena solskyddet skvallrar också om det. Herr Fahlman är idag 90 år och Sture har pratat med honom i telefon.
– Han var chef för SJ-bussar i Skellefteå, men det var frugan Dagmar som körde mest. Men det var Egon som beställde ”Amerika-bågarna” till kofångarna, för sådana hade han sett. Egon berättade också att bilen inte gick när de bytte in den 1972. Minnet sviktar men klart är att den varit med om en smäll. Det syns att den varit riktad och att höger fotbräda är utbytt. Bröderna Jonsson tog hand om bilen och det är troligtvis de som lackat om den, säger Sture.
Efter det var det familjen Larsson som blev andre ägare och det var alltså sonen i den familjen som sålde den till Sture. Enligt uppgift var det en ”stugbil” som skulle användas av mamman i familjen, för att åka och handla med när de vistades i sommarstugan.
– Det finns en körjournal med och där finns det noterat att det exempelvis tankats för 23 liter och så en kilometeranteckning. Nästa post på 14 liter kommer ett år senare. Ett kvitto på att bilen hade ett lugnt liv, förklarar Sture.
1982 ställdes så VW:n in i garaget och ganska precis 30 år senare öppnades dörrarna igen.
– Den är verkligt trevlig att köra, jag trivs hur bra som helst med den, säger Sture som även har en Ford Galaxie 500 1963 som ibland drar en Norrlandsvagnen 1965, husvagn byggd i Bygdsiljum sex mil söder om Skellefteå. Och några mopeder; Rex Tornado S, Rex Tornado, Rex Sport och Rex Monza TT. Hustru Annika har dessutom en Ford Cortina 1970 och dottern Linda Dahlbäck har en Volvo 142. Det finns en del att pyssla med.
huvudmunstycket. En hel förgasare hittade på veteranmarknad i Luleå, för 500 kronor…
till bilen.