”Ojdå” var bilglasmästarns spontana kommentar när han tog bort tejpen över skadorna i chevans framruta. Hm – det lät inte så bra. Jag frågade om det var något problem, och det var det. Ingångshålen i skadorna var för stora för deras munstycken som de sätter över skadan när den töms på luft och sedan fylls med ett så kallat resin som härdar och fyller upp skadan.
Skadorna i framrutan är inte stenskott, utan på någon av chevans uppställningsplatser genom åren var ett gäng ungdomar inne och vandaliserade bilen. Bägge sidorutorna fram slogs sönder, lacken repades och… man kastade eller slog något i framrutan – två gånger dessutom. Heder åt glasmästaren som inte tog åt sig ett jobb han inte kan fixa! Det är bättre att säga nej än att man gör ett dåligt jobb bara för att tjäna pengar.
Hur som helst vill jag ju testa om det inte går att fixa skadorna ändå. Jag svängde in på en närbelägen biltillberhörsbutik för att kolla om de möjligtvis hade någon gör-det-själv-sats för stenskottslagning. Det hade de inte, men bakom disken stod My Dahlqvist, 23 år gammal och nybliven ägare till en Chevrolet ”Two-Ten” från 1954!
Jodå, My hade bilen med sig till jobbet så jag parkerade min ”nya” bil bredvid hennes ”gamla”. När Chevrolet släppte sina 55:or var det ju den nya tidens bil med nyritad kaross och så vidare. Och visst ser man skillnad på My´s och min bil trots att det bara skiljer ett år. Hon köpte bilen i mars 2014 och berättade att den kom från Texas till Sverige 2010 och att de senaste ägarna bara varit tjejer – kul! Men varför vill en ung tjej ha en gammal Chevrolet?
-Jag tycker om formerna på bilen. Det här är verkligen min drömbil! Från början hade jag lite svårt för det faktum att det sitter en sexa i den, men nu tycker jag att det är helt okej, säger My
Efter att våra bilar morsat på varandra bar det iväg hemåt – nu ska jag snoka upp något medel som kan fixa framrutan. Allt ska man göra själv!
-Jim
