Fråga
Hej …
… och tack för en massa skickliga svar! Nu förväntar jag mig ytterligare ett. Helst skulle man ju ha dåtidsolja till dåtidsmoppe. Rätt olja till känsliga synchroflexremmar, och lika rätt inblandningsolja i tanken.
Om man går tillbaka till 1959-63, hur skulle du beskriva de oljor som då användes till mopparna? Jag söker ett en-gång-för-alla-svar, som sätter stopp för alla rekommendationer om vad som skall vara till vad. Nutidens tillsatser. Fanns tillsatser i dåtiden? Kan man köpa kvalitetsriktig dåtidsolja, idag?
Apropå rekommendationer för synchroflexrem, så lär rapsolja vara bäst. Va? Vad ska jag tro? Har vi någon oljeprofessor som kan/vill/vågar yttra sig, utan att behöva ”smörjas”? Eller kanske Jordbruksverket direkt?
Väldigt tacksam för ett pålitligt svar.
/Thore
Svar
Tillsatserna i oljan har blivit mer sofistikerade genom åren. Exakt vad de innehåller för ämnen och hur mycket av varje kan jag tyvärr inte svara på. Förmodligen kan det vara lite hemlighetsmakeri bakom varje formula.
På 50-talet rekommenderades ofta vanlig motorolja till inblandning i bensinen. Rena tvåtaktsoljor hade börjat dyka upp på marknaden, men olika motoroljor verkade dominera som inblandningsolja till tvåtaktare, kanske på grund av ren konservatism?
Jag har demonterat ett otal tvåtaktare som med stor säkerhet har stått sedan 60-talet och samtliga uppvisar tjocka sotlager, framförallt bakom kolvringarna och i överströmningskanalerna (!). Även korrosionsskador i vevhuset är vanligt på motorer från denna epok. Rostiga vevaxlar och ramlager är några exempel, trots (eller på grund av?) att detaljerna varit nerkletade med olja och sot. Motorerna från 40- och 50-talet är helt enkelt väldigt smutsiga på insidan. Om man öppnar en motor från 70-talet och framåt, det vill säga under en period då tvåtaktsoljorna hade blivit vanliga, är det en väldig skillnad. I en sådan motor sitter sotet ”där det ska”, alltså mest på kolvtopp och förbränningsrum. Mitt intryck är att de gamla oljorna genererade mycket mer sot och korrosiva ämnen relativt modernare tvåtaktsoljor.
Vill man vara snäll mot både motor och miljö väljer man en riktig tvåtaktsolja. Det man bör undvika är tvåtaktsoljor för marint- eller snöskoterbruk då dessa inte alltid lämpar sig för den höga arbetstemperaturen som råder i en luftkyld mopedmotor. När det gäller inblandningsförhållandet bör man följa tillverkarens rekommendationer. Visserligen smörjer dagens oljor bättre och tål högre temperaturer, men det finns en akilleshäl på en del gamla motorer – kolvbultsbussningen. Har motorn en sådan bör man inte understiga 3% oljeinblandning, men om den har ett nållager runt kolvbulten kan man oftast gå ner till 2%.
När det gäller ILO Pianos transmissionsrem verkar det finnas det lika många åsikter som remmar här i landet. Monark själva rekommenderade en rak SAE 20-olja i växellådan på Pianon. Sedan får man tänka på att motorn med remtransmission kom till 1956, vilket innebär att det finns remmar som är över 50 år gamla i en del motorer. Om en sådan rem går av kan det lika bra bero på åldern, som på felaktig olja. Man bör dock undvika transmissionsoljor med högre EP-nummer än 1 eller 2. EP-oljor (Extrem Pressure) innehåller ofta så kallade ytaktiva ämnen som ”angriper” stålytor och ger dessa ett hårt oxidskal som minskar friktionen. Dessa ämnen kan skada både remmar och bronsbussningar. Ju högre EP-nummer, desto aggressivare olja.
Undvik vegetabiliska oljor i motorn! Dessa har visserligen en väldigt bra smörjförmåga, men tyvärr också en begränsad livslängd. Motorns värme och luftens syre bryter snart ner dessa oljor och resultatet kan bli haverier när oljan oxiderar och förlorar sina egenskaper. De är vanliga inom racing, men då byts de också ut med täta mellanrum. En lämplig olja till ILO-motorn är en vanlig gräsklipparolja som har viskositeten SAE 30 (till 4-taktsmotorer). Den hittar du på både varuhus och bensinmackar.
Jim Lundberg