Köpa veteran-mc för 15 000?

När det nu handlar om motorcyklar gäller detta i ännu högre grad. En stor del av ägarkostnaden för veteranbilen utgörs av garagehyra, och den utgiften brukar bli mycket lägre för en motorcykel eller oftast ingen alls eftersom det brukar gå att få in en motorcykel bredvid bruksbilen i ett vanligt garage.

Billigt nöje
Om hojen är av en 30 år gammal årsmodell eller äldre är den skattefri. Är man med i en klubb ansluten till MHRF (Motorhistoriska Riksförbundet) och har en inregistrerad bruksbil (eller mc) kan man genom klubben få en helförsäkring till en kostnad av cirka 300 kr/helår (det är annat än den illdyra försäkringspremien för en modern mc). Den enda ytterligare utgiften blir då besiktningskostnaden på 260 kr vartannat år. Billigt nöje!

Motorcykelkörkortet
Sedan kommer vi till ett annat problem: Behörighet att köra motorcykel är inte detsamma som kompetens att göra det. Den som tog körkort för bil 1976 eller tidigare fick automatiskt behörighet att också köra motorcykel. Ur rent juridisk synpunkt kan alltså en innehavare av ett gammalt AB-körkort sätta sig på en motorcykel och dra iväg även om hon/han aldrig kört motorcykel förut. Detta är absolut inte att rekommendera! AB-körkort innebär inte med automatik att man är kompetent att köra motorcykel, och att köra motorcykel är en riskabel sysselsättning. Därför rekommenderas absolut en kurs i mc-körning på en trafikskola innan man ger sig ut i trafiken på sin första motorcykel. Det gäller också om man har kört motorcykel tidigare men hållit upp ett antal år. För den som tagit bilkörkort efter 1976 är det enkelt: Vill man köra motorcykel måste man skaffa särskilt mc-körkort och därmed får man också nödvändig utbildning.

Men om man både kan och får köra motorcykel dominerar det positiva stort. Maskinerna är vackra och innehåller ofta intressant teknik, det är härligt att åka och kostnaden är inte avskräckande. Möjligen döljer sig här en speciell sorts nackdel för veteranåkaren: Det är nästan för enkelt att sanningsenligt förklara för maken/makan att ”den kostar ju nästan inget att ha” och därför lägga sig till med intressant maskin nr 2 eller 3 eller &

Många veteranägare är beredda att skriva under på att det är saligare att köpa än att sälja. Man riskerar tillvänjning, och vissa måste lugna omgivningen med att försäkra att ”jag kan sluta köpa motorcyklar när jag vill”! Sedan visar sig nackdelen – man hinner inte använda alla cyklar på det sätt de egentligen förtjänar.

Nåväl, om man nu är villig att ta tillvänjningsrisken, vad kan man få för 15 000 kronor? Det är en modest summa för en ”veterancykel”. Det finns nya mopeder som kostar det dubbla men går hälften så fort.

Kolla in utbudet
Vi botaniserade lite i ett vårnummer av Classic Motor. Kravet var alltså: Körklar motorcykel för under 15 000 kronor som är skattefri och som kan veteranförsäkras. Observera dock: Det som presenteras nedan är bara belysande exempel. Jag går bara efter uppgifterna i annonserna. Jag har inte sett ett enda av exemplen i verkligheten. Annonserna var alltså inne för ett par år sedan och cyklarna är troligen sålda för länge sen. Men priserna har inte förändrats så fasligt mycket och nya chanser kommer i varje nummer av Classic Motor.

Lättviktare
Bland de första som dyker upp i annonserna är lättviktarna, svenskt kulturföremål med 98 cc tvåtaktare från 1930-talet. Lättviktarna var enormt populära och långt över 100 000 exemplar såldes. De var registreringspliktiga, men skatte- försäkrings- och körkortsfria på 1930-talet (men inte nu). Max-vikten var 45 kg, och cykeltrampor måste finnas. Här går det att hitta bra exemplar som ledigt går in i vår kostnadsram.

Med viktgränsen 45 kg blev ramen klen, framfjädringen primitiv om den fanns alls, bromsarna rudimentära och tyngdpunkten hög med motorn ovanför vevpartiet. Men 98-kubikaren kunde ge uppåt 3 hk och driva upp ekipaget i 70 km/tim. Motoreffekten var därför mycket bättre än vägegenskaperna. Köper man en lättviktare kan man ha mycket roligt för en liten peng, men man måste vara medveten om de chassimässiga begränsningarna, även om dagens vägar är bättre än trettiotalets.

Exempel: Rex Midget 98 cc 1936 med dubbelportad Villiersmotor, 11 000 kr.
NV 8 1951, 9 000 kr.

Max 75 kilo
På 1940-1950-talet kom nästa svenska fenomen, den lilla motorcykeln med tvåtaktsmotor på 125 – 150 cc och 5 – 7 hk. Med maxvikt 75 kg fick den köras av 16-åringar utan passagerare, och kravet på cykeltrampor var borta. En riktig liten motorcykel med andra ord, men körkort, registrering, skatt och försäkring krävdes. Även denna typ blev mycket populär, och det finns många kvar. Men även här sprang utvecklingen ifrån myndigheternas föreställningsvärld. Motorerna växte upp mot 200 cc, toppfarten till över 100 km/tim. Med viktgränsen 75 kg, ganska stor motor, krav på bakhjulsfjädring mm blev det inte många kilo som kunde spenderas på ram och bromsar, och robust järnplåt fick då ersättas av ömtåligt aluminium på de senare modellerna.

Exempel: En vackert blå Husqvarna Lyx 120 cc, originalskick, för 12 000 kr.
En lite större Husqvarna Drömbåge 1953 i bra bruksskick, besiktigad till 2006, kan man få för 10 000 kr.
NV 12 1956, svensk cykel med tysk DKW-motor på 125 cc och batteritändning. Besiktigad och körklar för 9 000.
Apollo Competition 1954 med 120 cc Husqvarnamotor och bakhjulsfjädring. Nybesiktigad utan anmärkning, begärt pris 15 000 kr.
MAB Star 1953 med svensk 150 cc JB-motor, renoverad och körbar, 10 500 kr.
NV Jet Crosser 1956 med stark fyrväxlad Sachsmotor och bakhjulsfjädring, 11 000 kr.

175-250 kubik
De cyklar som från början byggdes för lite större motorer på 175 – 250 cc och var avsedda för passagerare var rejälare doningar och är mycket trevliga maskiner än idag. Klassikerna är Monark Blue Arrow med 250 cc Ilo-motor och NV Army Sixdays med 250 cc DKW-motor. Exemplar av dessa och liknande kan hittas för under 15 000 kr och kan då vara fullt användbara fast kanske inte i utställningsskick.

Exempel: DKW RT 250 1952 med två fungerande motorer och diverse andra reservdelar, 8 000 kr.
NV 35 från 1952 med 250 cc DKW-motor, slitet originalskick men körklar, 10 000 kr.
Monark M 400 1951 med 175 cc Ilo-motor, nylackad och nykromad, 15 000 kr.

Japanska motorcyklar
Nästa kategori som dyker upp är japanska cyklar. I veterankretsar ibland betraktade med förakt, alldeles orättvist för här hittar man små tekniska underverk, som dessutom är kända för att fungera. En Honda 125 cc från 1970 är stabilt byggd med sina 120 kg, motorn är en tvåcylindrig fyrtaktare med överliggande kamaxel, växellådan är femväxlad, elstart finns, och varvräknaren har rödmarkering först vid 11 000 varv. Bra doningar och trevlig maskin, men de japanska hästarna är mer åt ponnyhållet, så blåser det motvind går det t-u-n-g-t med bara 125 cc. Lite större motor lättar upp.

Exempel: Honda CB 350 cc 1973, fyrcylindrig fyrtaktare med elstart och femväxlad låda. 16 000 kr ligger lite över vår budget, men det är en trevlig och mycket användbar cykel.
Honda 125 cc 1973, 4 200 kr.

Praktiska scootrar
Nygammalt fenomen är scootern. En veteranscooter är väl inte helt fel?

Exempel: Zündapp Bella 200 cc 1957 med elstart för 15 000 kr.
NV 80 Progress 1954 med 175 cc Sachsmotor, fyrväxlad och med elstart. Renoverad till bruksskick men ej besiktigad. Pris 10 000 kr.

Som synes är många av våra exempel från 1950-talet som var en guldålder för motorcyklar i Sverige, särskilt för mindre maskiner som ofta var byggda i Sverige på fabriker som nu är ett minne blott. Våra exempel visar att 15 000 kronor räcker fint för att bli ägare till ett exemplar ur den svenska motorhistorien, ett exemplar som dessutom fungerar utmärkt och kan ge sin ägare många trivsamma mil med minimal insats av skruvnycklar och starka ord.

Av: Lars P Hedner

Rulla till toppen