Av de nära 130 000 vagnar Chrysler tillverkade 1962 var drygt 25 000 bilar ur företagets nya, enklare 300-serie, som ersatte Windsor-modellen. Chrysler valde för första gången, sedan smakstarten 1955 för 300-bilarna, att utnyttja det goda och fartförknippade namnet för volymförsäljning. Samtidigt behöll man den så kallade bokstavsserien som prestandabil högst upp på modellstegen. (Läs mer i separat artikel intill.) Windsor, som tidigare var modellen snäppet över instegsbilen Newport, såldes 1961 i 17 336 exemplar. Idén att byta namn på mellanmodellen var alltså god ekonomi.
Den enklare 300-modellen fanns i fyra karossalternativ: en fyrdörrars sedan, en fyrdörrars hardtop, en tvådörrars hardtop och en cabriolet. Tvådörrarsbilen blev mest populär med 11 776 exemplar medan fyrdörrarssedanen sålde sämst – man kan anta att de som nappade på ”budget”-300:an lockades av den sportigare framtoningen. I den enklare Newportserien och i det dyrare New Yorkerutbudet var det dock just fyra dörrar med stolpe som sålde bäst.
Ivan Regös tvådörrars hardtop fick aldrig överglänsa någon snik-Dodge eller Chevy på en amerikansk förortsuppfart. Däremot finns chansen att den Oyster White-vita (ostron) 300:an glänste ikapp med alpsnön – förste ägare var tandläkaren Rudolf Rickli i Schweiz.
– Han lever, vi brukar brevväxla. Han berättade att det var frun som körde omkring med bilen. Själv hade han inget körkort, säger Ivan Regös.
Tandläkaren behöll bilen ända fram till 1975 då Chryslern exporterades till Sverige. Enligt Ivan var välkände bärgarkungen ”Svempa” förste ägare här. Han ska ha ägt bilen ungefär till skarven mellan åttio- och nittiotal. Ägaren därefter, Tommy Jerström, lät bilen återfå ursprungsfärgen – efter åttiotalsbus med bland annat mirralack. Men han hann inte mer än få 300:an klar innan han sprang på en riktigt drömbil: en äkta bokstavsbil, en cabriolet tillika!
Den åter ostronvita vagnen såldes därför till en kille som hjälpt honom med det elektriska. Men eftersom köparen kort efter bilförvärvet gick bort ställdes bilen undan.
Ivan, som sedan tidigare ägde en Plymouth Barracuda 1965 (Classic Motor 12/2004) höll egentligen utkik efter en sextioetta, med de stora fenorna, men var medveten om att bokstavsbilarna redan då såldes för astronomiska summor. Att köpa ett renoveringsobjekt lockade inte heller. Men 300:an var ändå en drömbil. Då dök annonsen upp i Classic Motor. Ivan fick via förre ägarens syster prata med Tommy Jerström, som hade renoverat bilen och som gått med på att sköta affären. Bilen fanns i Gästrikland.
– Jag åkte upp till Torsåker dagen efter, och där stod bilen konserverad och med ”torrbollar” i kupén.
Ivan slog till och kom överens om att Tommy skulle besiktiga bilen och leverera den till Stockholm. Eftersom bilen stått still i fem år fick Ivan att göra med bromsar, torkade slangar och oljebyten.
I god amerikansk tradition är bilen försedd med lyxiga finesser – med fantasieggande namn. Åren 1960 till 1962 hade Chryslers vagnar en instrumentpanel med glaskupoltäckt hastighetsmätare ”Astra Dome” som har Electroluminescent lighting (se artikel intill) för ett mjukt, glimmande sken. Trestegsautomaten ”Torque Flite” kontrolleras med tryckknappar till vänster om ratten och för bekväm körning i mörker, utan irriterande ljusreflexer, är innerbackspegeln försedd med automatisk avbländning: ”Mirror Matic”. Spegeln jobbar med en fotocell och är justerbar: på glasinfattningen står ”Range” (avstånd) och alternativen ”near” och ”far” (nära och långt borta) och har en potentiometer för finjustering. Den automatiska backspegeln var ett tillbehör, som är mycket eftertraktat idag.
– Många Chryslerägare känner till backspegeln och kommer fram på träffar och frågar om de får köpa. Men det får de ju inte!
– Om man tänker på att det är 40 år gammal teknik så tycker jag att den fungerar bra. Kommer det en bil bakom så tiltar den ju.
Att Ivans bil har styr- och bromsservo, elhissar och sexvägs elsäte är självklart. Dessutom är den utrustad med den självsökande radion som styrs med knapp på golvet. Bilen har också ”letter package”, alltså mycket av bokstavsbilens utrustning; dock inte separata stolar, hel konsoll och varvräknare. Bilen har 300-medaljongen på men naturligtvis inte H-märkningen.
Trehundrans standardmotor var samma 6 276 cc-motor (383 kubiktum) på 305 hk som fanns i Windsorn året före. För 486 dollar extra kunde man beställa en 6 768 cc (413 kubiktum) åtta med samma effekt som bokstavsbilens standardmotor: 380 hk. Den motorn, med dubbla Carter fyrportsförgasare, sitter i Ivans bil.
– Jag tycker att den är väldigt stabil och reagerar kvickt på gasen. Men egentligen är den alldeles för snabb. Men rakt fram, på raka vägar är det inget problem. Jag kör ju på radialdäck förstås.
Med tillvalsmotorn följde dessutom en förstärkt Torqueflite-växellåda.
– Den vanliga Torque Fliten, som till exempel i min Barracuda, växlar ju väldigt mjukt. Den här slår i växlarna hårdare.
Fjäderpaketen bak är också förstärkta för att matcha effekten.
Trots att Chryslern var renoverad och i gott skick saknades en list på höger framflygel. Ivan tog kontakt med amerikanska 300-klubben:
– De skickade en ny – för 20 dollar!
– De är så snälla och trevliga i klubben. Inga frågor är för dumma och inget är omöjligt för dem, säger Ivan.
Klubbens ”president” George Riehl med ett sällskap hälsade på för några år sedan och besökte bland annat en bilträff norr om Stockholm.
– De blev mäkta imponerade av alla amerikanska bilar, de trodde aldrig att det kunde finnas så många här!
Nattens glöd
I Chryslerbilarna åren 1960 till 1962 glimmade instrumentbelysningen – istället för vanliga lampor användes ”Electroluminescent lighting”.
Hastighetsmätaren och övriga upplysta kontroller byggdes upp av olika ihoplaminerade lager. Strömsatta glöder enheten och visar siffror och bokstäver.
I korthet är systemet uppbyggt som följer: Längst bak finns ett emaljerat stålskikt som leder ström. Sedan följer ett keramiskt skikt och och ovan det ett fosforescerande keramiskt lager. Nästa skikt är genomskinligt och strömledande vilket följs av ett lager genomskinligt glas. Ytterst finns ett ogenomskinligt, dekorativt skikt med former för bokstäver och siffror utskurna.
Till anordningen hör en omvandlare som ger 200 volt växelström från bilens 12 volt likström. När det genomskinliga strömförande lagret spänningsätts (jord via det bakre stållagret) fås det fosforescerande lagret att glöda. Med en ratt justeras strömmen vilket ger skarpare respektive svagare glödljus.
Chrysler-koncernen återanvände tekniken till första Chargern från Dodge 1966.
300 – med eller utan bokstav
Foto: DaimlarChrysler
Chrysler smällde till 1955 med bilen som skulle bli både en följetång och en legend: 300! Med kaross från tvådörrars New Yorker-hardtopen, bakskärmar från Windsorn och Imperials grill, framstötfångare och ekerfälgar skapades en ny modell med siktet inställt på prestanda. Hemimotorn, från New Yorker och Imperial, på 5 424 cc (331 kubiktum) vässades 50 hk till 300 hästar jämt. Effekten togs ut vid 5 200 varv/min, 600 varv högre i registret än i de mer familjebetonade vagnarna.
Bilen fick sitt namn efter effekten och såldes för cirka 4 000 dollar i ungefär 1 700 ex första året. Tillvalslistan var sparsam: endast radio, kupévärmare och servostyrning var de stora posterna. Luftkonditionering gick inte att beställa och bilarna levererades vita, svarta eller röda.
Trehundran gjorde 0-96 på tio sekunder blankt, gjorde succé i NASCAR-serien och satte nytt rekord på Daytona.
Följande år vässades 300:an och fick tilläggsbokstaven ”B”. Bokstavsserien (letter cars) var född och logiskt kallades 1957 års 300 för ”C”. 300C har blivit en av de mest omtalade av bokstavsbilarna, både för prestandan (0-96 på 7,7 sekunder) och för formgivningen. Chrysler lät fenorna sträcka sig mot skyn och fronten gjordes bredare och mer aggressiv.
Med goda raceframgångar och följande god reklam i ryggen fortsatte Chrysler längs alfabetet. 1962 var det dags för bokstaven ”H” men också för en ”lättversion” utan bokstav: den 300-variant som Ivan Regös äger ett exemplar av, som också kallades Sport series. Chrysler valde att rida på bokstavsvågen genom att låta mellanmodellen Windsor försvinna till förmån för 300. Ett försäljningstrick måhända men bilen var allt annat än tandlös: basmotorn var en 6 276 cc (383 kubiktum) stor V8 på 305 hk och en 6 768 cc (413 kubiktum) stor motor på 380 hk fanns som tillval. Dessutom fanns många av bokstavsbilens utrustningsdetaljer som tillval (så kallat letter package). 300H hade 380-hästarsmotorn som standard och en 405 hk-motor som tillval.
Den bokstavslösa bilen såldes i drygt 25 000 exemplar medan 300H såldes i blygsamma 558 ex. En tvådörrarscoupé utan ”H” kostade 3 323 dollar medan H-bilen kostade 5 090 dollar. 1 767 dollar dyrare …
Men kanske bet Chryslermarknadsförarna sig själva i svansen. De följande åren fortsatte koncernen att sälja 300:or både med och utan bokstav, till den bokstavslösa bilens förmån. 1965 var sista året med bokstav (”L”) på grund av vikande intresse och något av tappat intresse inom Chrysler för toppvarianten. Sedan gick det lite på tomgång för den tidigare så mäktiga 300-modellen. Serien byggdes till 1971. 1979 gjorde 300 ett gästspel som utrustningspaket till modellen Cordoba. På senare år har dock namnet dammats av i versionerna 300M (1999-2004) och 300 respektive 300C (2005).
Teknisk specifikation Chrysler 300 Sport series 1962
Motor: V8 med enkel kamaxel. Toppventiler. Dubbla Carter AFB fyrportsförgasare. 6 768 cc (413 kubiktum). Borrning: 106,4 mm. Slaglängd: 95,25 mm. Effekt: 380 hk vid 5 200 varv/min. Vridmoment: 610 Nm vid 3 600 varv/min.
Kraftöverföring: Trestegs automatlåda ”Torque Flite” med tryckknappar på instrumentbrädan. Bakhjulsdrift.
Uppbyggnad: Självbärande stålkaross med hjälpramar. Plats för förare och fyra passagerare.
Hjulupphängningar: Fram: Individuell upphängning med parallellogram med längsgående torsionsfjädrar. Bak: Stel axel med bladfjädrar. Teleskopstötdämpare runt om.
Elsystem. Tolv volt, växelströmsgenerator.
Bromsar: Hydrauliska trumbromsar.
Mått & vikt: Längd: 5 458 mm, bredd: 2 020 mm, höjd: 1 400 mm. Hjulbas: 3 100 mm. Tjänstevikt: cirka 2 000 kg. Däck: 8,00 x 15.
Prestanda: 0-100 på cirka åtta sekunder.
Tillverkning: 11 776 tvådörrarsbilar (hardtop coupe).
Nypris: 3 323 dollar fritt fabrik.
Artikeln publicerades i Classic Motor nr 2 2006. För att kontrollera om tidningen finns till försäljning klicka HÄR.
Av: Björn Meyer