Historien säger att diskussioner fördes mellan Volkswagen och karosserifirman Karman redan 1951 om att ta fram en coupé baserad på typ 1-chassit, det vill säga bubblan. Karmann bevisade redan sin hantverksskicklighet i de cabrioletversioner av typ 1 de tillverkade. Men det gällde att komma fram till sköna linjer som kunde locka köpare på såväl den inhemska marknaden som på exportmarknaderna.
Volkswagen och Karmann blickade söderut. Italienska karosserifirman Ghia i Turin lät köpa en folkvagn i Paris som kördes hem till verkstaden, strippades på det svullna karosseriet och försågs med ett slankare, mycket elegantare coupéskal. Nå, processen var förstås långt mer komplicerad än så och tog fem månader, men i enkla ordalag så …
Ghia lät frakta sin skapelse till Karmanns fabrik i Osnabrück där den visades för männen i VW:s ledning som lät sig förtjusas. En sådan ska vi bygga!
Att karossen är Ghias skapelse och att Karmann födde liv ur italienarnas linjer är oomtvistat. Däremot tvistas det om ett möjligt amerikanskt inslag i processen. Formgivaren Virgil Exner, bekant för arbete hos Raymond Loewy med Studebaker och senare hos Chrysler, tog också kontakt med Ghia i början av 1950-talet för att få hjälp med lite vassare former som kunde pigga upp Chrysler. Under Exners ledning byggde Ghia prototyper och showbilar, bland andra den så kallade D’Elegance som har linjer man kan känna igen i Volkswagens Karmann Ghia. Vem som mest äras bör för pennföringen är svårt att säga mer än 50 år i efterhand och diskussioner kan föras länge om vad som är plagiat och vad som är influenser. Att många har tagit Karmann Ghias karossform till sitt hjärta finns dock ingen anledning att tveka till. Volkswagen tillverkade coupén ända fram till 1974 i runt 450 000 exemplar, då inräknat de nära 25 000 vagnar som byggdes av Karmanns brasilianska gren.
VW presenterade Karmann Ghian 1955 för återförsäljare och journalister vid Kasino Hotel i Georgsmarienhütte, då under just det namnet. Enligt amerikanska biltidskriften Collectible Automobile var namn som San Remo, Corona och Ascona uppe till diskussion. Men VW lutade sig istället mot den trovärdighet som de båda karosserifirmorna hade. I augusti samma år började serietillverkningen av typ 143, som den kallades internt och i september visades den på bilsalongen i Frankfurt. Priset var 7 500 tyska mark.
På Stockholms internationella bilsalong i mars 1956 fanns givetvis importören Scania-Vabis med och visade upp nyheten från Tyskland jämte både täckt och öppen bubbla. Listpriset var 10 675 kronor, att jämföras med vanliga typ 1:s pris 6 375 kronor och cabrioletens 8 560 kronor. Kanske var han på salongen på Storängsbotten, William Gladh från Hofors, och föll för coupén? I vilket köpte han en svart Karmann Ghia av återförsäljaren i Gävle, Bil & Buss, i augusti samma år. Men om han inte blev nöjd eller om han kände sig uttittad i sin sportcoupé i brukssamhället kan man bara spekulera om. Herr Gladh sålde sin svarta bil i mars 1957 via en herr Stenberg till Nils och Elisabet Ahlgren i Stockholm. Nuvarande ägaren, Leif Olsson, köpte bilen av paret Ahlgren för drygt tio år sedan men då hade han redan ”känt” bilen i många år.
– Jag såg bilen någon gång 1957-1958 när den kom till granngården här. Jag var i elvaårsåldern och tyckte: ”oj, en sportbil!”.
Leif stötte på bilen med jämna mellanrum under åren och lärde känna ägarparet. När Elisabet Ahlgren vid 79 års ålder skulle förnya körkortet ändrade hon sig. Hon sa till Leif att ”gamla kärringar ska inte köra bil”. Paret ville bestämt att Leif skulle ta över deras VW. Bilen hade då gått cirka 22 500 mil, många av dem mellan Stockholm och Helsingborg där Ahlgrens hade sommarställe. Bilen hade inte gått en enda vintermil och var nästan helt förskonad från rost.
– Det kanske är rost på en promille på bilen och där har jag oljebehandlat för att stoppa processen, säger Leif.
Bilen fick en utbytesmotor, troligen i början av 1960-talet och har två skärmar omlackade, efter reparerade skador. Leif vill bevara bilens skick men har fått göra några små åtgärder av ovanligt slag.
– Jag har lackat om fälgarna för de var penselmålade och så har jag återställt kromet på navkapslarna och på stötfångarna. Farbrorn ledsnade på att få sina navkapslar stulna och hade därför silvermönjat dem!
Efter mycket slit fick Leif fram den blanka ytan under och har därefter endast fyllt i VW-märket med svart färg. Inredningen är helt original
Leifs bil visar hur de första bilarna såg ut. 1957 lades en cabriolet till och 1959 gjordes de första större formförändringarna. Strålkastarna växte och flyttades fram något samtidigt som frontens luftintag växte och fick kromsarg. Bakrutorna blev öppningsbara och bakljusen växte och fick separata indelningar för ljus, backljus och blinkers. Förardörren fick ett armstöd och flera smärre förändringar gjordes. 1960 gav VW:s motortekniker den luftkylda boxermotorn på 1 192 cc en knuff uppåt med fyra hk till 34 kusar.
Lotta Ekwall Ericsons blå och vita Karmann Ghia coupé från 1962 har just den motorn och vid jämförelse mellan hennes bil och Leif Olssons svarta syns karosskillnaderna tydligt. Lottas man Per är den som har försett familjen med en ”sportbubbla” – så att de kan åka VW också och inte bara njuta av dem i objektform. Per har även en bubbla, en typ 3 fastback och en buss …
– Prestandamässigt är det ju som en bubbla, men köregenskaperna är bättre tack vare att den är lägre, säger Per.
Karmann Ghian är hela 175 mm lägre än bubblan, vilket sänker tyngdpunkten och luftmotståndet, inte minst viktigt vid motorvägskörning. Bubblakompisarna i Norrtälje folkvagnsklubb brukar ha synpunkter på att Per drar upp tempot väl mycket när de åker i karavan till de olika träffarna.
– Man hänger med i motorvägsfart, det är inga problem att hålla 110, säger han.
Karmann Ghia sextiotvåan har några avsteg från originalskick, dels fälgarna som är Porsche 356-kopior och dels stolarna som bytts ut mot modernare säten av japanskt snitt för bättre åkkomfort. Dessutom har Per utrustat bilen med rullbälten.
– Men jag är noga med att allt ska kunna återställas till original.
Lottas bil får ofta blickarna efter sig och många äldre stöter på och minns: ”ååå, en sån sportvagn hade jag velat haft”. När vi står för fotografering i Norrtäljes hamnområde, där Per för övrigt är med och arrangerar folkamarknad varje år, kommer mycket riktigt en cykelburen senior och beundrar bilen.
Trots att Karmann Ghia-bilarna något överglänser de vanliga bubblorna på vägen ska den inte betraktas som en sportbil, i det ordets rätta bemärkelse. Typ 1:s bottenplatta och mekanik modifierades endast måttligt för att passa Karmann Ghia-karosserna, bland annat var ingenjörerna tvungna att ändra vinkeln på rattstången och modifiera växelspaken med flera justeringar. När bubblan fick MacPhersonframvagn behöll dock Karmann Ghian torsionsfjädringen, helt enkelt på grund av att den nyare typen av fjädring inte fick plats under sportvariantens låga kaross. Ändringar gjordes löpande och för chassit följde de ofta vanliga bubblans utveckling. Men också det motsatta inträffade, till exempel överfördes Karmann Ghians krängningshämmare senare till bubblan.
På hösten 1965, lagom till bilens tioårsjubileum, släpptes en förstorad motor på 40 hk (1 285) och ett år senare gavs möjligheten att köpa Karmann Ghian med en 1500-motor på 44 hk. 1967 flyttades bensinpåfyllningen ut och doldes bakom en lucka samtidigt som trepunktsbälte infördes. Senare det året kunde man, mot pristillägg, välja en halvautomatisk växellåda. Åren som följde fick Karmann Ghia-bilarna bland annat varningsblinkers, tankluckan blev öppningsbar inifrån och stolarna flyttades mot mitten . 1970 värmdes bilen upp lite grand med en motor på 1 584 cc och 50 hk. Innan Karmann Ghian lades ner i juli 1974 hann den förses med samma sorts klossiga blanka stötfångare med svart mittrand som vanliga bubblan också fick. På senare bilar växte även främre blinkers och bakljusen.
Nu kanske vissa läsare höjer på ögonbrynen och funderar över den större Karmann Ghian. Jo, mycket riktigt utvecklade Volkswagen tillsammans med sina partners en sportcoupévariant av typ 3-modellen som kom 1961 med en modernare kaross än ur-Karmann Ghian. Fronten hade fyra lyktor och formgivningen var vass med vågade karossveck. Men den bilen var dock ingen ersättare till den tidigare coupén utan tillverkades parallellt fram till 1969 när produktionen lades ner. VW nådde inte samma höjder av popularitet med den vagnen som bara tillverkades i cirka 60 000 exemplar, även här de brasilianska bilarna inräknade. Volkswagens förstfödda folksportis är den som gett störst intryck.
Teknisk specifikation Volkswagen Karmann Ghia 1956
Motor: Fyrcylindrig luftkyld boxermotor på 1 192 cc, borrning: 77 mm, slaglängd: 64 mm. Effekt: 30 hk vid 3 400 varv/min.
Uppbyggnad: Stålkaross på separat bottenplatta.
Kraftöverföring: Fyrväxlad låda med golvspak, tre högsta växlarna synkroniserade. Bakhjulsdrift.
Elsystem: Sex volt.
Fjädring: Torsionsfjädring fram och bak.
Bromsar: Hydrauliska trumbromsar runt om.
Mått & vikt: Längd: 4 140 mm, bredd: 1 630 mm, höjd: 1 325 mm. Axelavstånd: 2 400 mm. Tjänstevikt: 840 kg. Däck: 5,60 x 15″.
Artikeln publicerades i Classic Motor nr 7 2005. För att kontrollera om tidningen finns till försäljning klicka HÄR.
Av: Björn Meyer