Formgivningen var klart mer modern än de tidigare vagnarna och utan tvekan influerad av amerikansk bildesign. Inte konstigt: USA var en stark motor i bilvärlden och Opel var sedan 1931 helägda av General Motors.
Det nya modellnamnet slöt an till en serie av stolta namn med klang av beslutsamhet och kraft: tidigare hade man använt sig av Regent, Kadett och Olympia. Och samma år som Kapitänen kom till fylldes namnlistan även på med lyxvagnen Admiral. På tunga sidan fanns dessutom lastbilen Blitz.
En Kapitän av trettiotalssnitt skiljer sig förstås avsevärt mot en sextiotals-Kapitän, men redan 1938 sattes standarden för hur Opels stora familjevagn skulle se ut: Receptet var sexcylindrig motor, generösa utrymmen, stilig men återhållen design och god byggkvalitet. En Kapitän var från början den pålitliga, trygga vagnen för den hyggligt välbeställda medelklassfamiljen. Ursprungs-Kapitänen fanns att få som två- eller fyradörrars sedan och som tvådörrars cabriolet. Redan från början byggdes Kapitänen på en självbärande stålkaross och framvagnen avfjädrades ytterst modernt, med skruvfjädrar. Specialbyggda chassivarianter och limousineversioner fanns att tillgå. Bland efterkrigsvagnarna krympte valmöjligheterna, för att sluta med enbart fyrdörrarsvagnar.
Av naturliga skäl stoppades tillverkningen av Kapitän 1940, då rasade kriget och den tyska regimen hade dessutom tagit kontrollen över Opelfabriken. Krigsproduktionen av lastbilar och annan utrustning tog över. Kapitänen fick vila fram till 1948 då ett litet antal fyrdörrarsbilar byggdes. Naturligt nog var efterkrigsbilen till största del en förkrigare. Till årsmodellerna 1949 och 1950 hände inte mycket (vissa förändringar på modell 1950 som ny instrumentbräda och rattväxel) men femtioettorna fick en moderniserad kaross med de största förändringarna i front och akter. Fortfarande syntes dock gott om spår från trettiotalarna: de framhängda framdörrarna och bakhängda bakdörrarna återanvändes och raksexan höll fortfarande de 2 473 kubiken, även om effekten krupit upp några hästar från 55 till 58. Femtontumshjul var nytt, en tum mindre än tidigare
I amerikansk bilhistoria sker oftast ett skifte till 1949 års modeller, där kommer den nya tidens bilar med det nya formspråket. Men även om Opel åter stod under amerikansk kontroll fanns inte samma möjligheter till nymodigheter i ett sönderbombat Tyskland. Den uppvärmda Kapitän femtioettan fick tjänstgöra fram till årsmodell 1954 då en helt igenom ny bil presenterades – nå med undantag av den sexcylindriga motorn som fortfarande höll samma mått som tidigare men med högre kompression och bättre bränslen knuffats upp i 68 hk.
Den nya stora Opeln hade formats i enlighet med tidigare tradition, det vill säga med amerikanska influenser men ändå med ett europeiskt uttryck. Opel hakade på trenden med så kallade pontonkarosser, där skärmarna ”smältes samman” med karossen istället för att ligga fritt. Under de lågt dragna skärmarna placerades trettontumshjul.
Från att tidigare ha hushållt med formgivningsresurserna och låtit karosserna räcka över flera år sprakade designlustan loss hos Opel: Köpsuget var stort hos européerna med kriget i minne men med pengar på fickan och framtid i blick. För att hänga med i konkurrensen var man tvungen att presentera nya bilar. Så till årsmodell 1956 kom ännu en ny Kapitän. Grunden var den två år gamla pontonkarossen men med ny front med högre, mer utsträckta framskärmar fick bilen en fräschare look, i linje med bilmodet. I och med den modellen fanns också möjlighet att välja en lite lyxigare modell, logiskt kallad ”L”.
Effekten vässades något men i stort höll Opel fast vid det beprövade receptet. Växellådan var fortfarande treväxlad men med samtliga växlar synkroniserade. Tidigare var ettan osynkad. Från försommaren 1957 kunde den som jagade varvtal och bränsledroppar lägga upp lite extra hos Opelåterförsäljaren och få en överväxellåda.
Sommaren 1958 var det dags igen för en ny kaross, en tjusig vagn med panoramaruta fram och bak. De distinkta bakljusen, som många liknat vid nyckelhål, gjorde vagnen omisskännlig bakifrån och den upplyxade Rekordfronten gav Kapitänen ett snyggt ansikte som smälte in i Opelfamiljen. Motorstorleken behölls men effekten nådde upp i 80 hk. Liksom tidigare reglerades kraften med rattspaken till den treväxlade lådan. Men trots ny (i efterhand mycket uppskattad) formgivning svek köparna. Försäljningssiffrorna sjönk så Opel bestämde sig för att skynda på modellbytet.
I augusti 1959 presenterade den tyska tillverkaren modellen som skulle locka medelklassen tillbaka till Opel. Den nya karossen var den största dittills i Kapitänens historia. Med 483 cm i längd och 181 cm i bredd var Opels nya bil en stor vagn, förvisso inte USA-stor, men ändå väl tilltagen. För första gången sedan trettiotalet fick Kapitänen dessutom en större motor – fortfarande sexcylindrig men på fulla 2,6 liter istället för knappa 2,5. Effekten sköt upp till hela hundra hästar, i alla fall om man bekände sig till SAE-församlingen. De mer försiktiga DIN-predikarna nöjde sig med 90 hästar men hur man än vred och vände på siffrorna var nya Kapitänen starkare och snabbare än någonsin. 0-100 gick på 16 sekunder, hela fyra sekunder kvickare än föregångaren. I reklamen pratade man ännu hellre om accelerationstiderna upp till 80 km/tim. Opeln sprintade dit på under elva sekunder.
Liksom förra modellen hade nya Kapitänen panoramarutor men karossen var stramare för att klara det nya sextiotalsidealet. Trettontummarna Opeln tidigare rullat på ersattes med en tum större fälgar, vilket även det bidrog till intrycket av en redigare, förnuftigare bil jämfört med femtiotalets mer flärdfulla vagnar. Opel satsade däremot på komfort: från december 1960 kunde köparna slå till på en trestegs automatlåda (Hydramatic) och från sommaren 1962 gick det mot pristillägg att ratta lätt då servostyrning sattes upp på tillvalslistan.
Kapitänen gick hem betydligt bättre hos köparna än föregångaren, den fick därför förtroende ända fram till sent på året 1963. Då hade modellen på cirka fyra år sålts i 145 618 exemplar. 1964 kom en helt ny, ytterligt amerikaniserad, generation Kapitän. Istället för att erbjuda en lång tillvalslista lanserade Opel lyxigare modellerna Admiral och Diplomat, den senare dessutom med V8.
Av: Björn Meyer
