Modellnamnet 164 antydde att bilen till skillnad från bilarna i 140-serien hade sexcylindrig motor.
”Volvo 164 – en stilren och påkostad vagn med bland annat en ny rak sexa, elegant och komfortabel inredning samt många andra egenskaper, vilka definitivt gör vagnen till en av ’de stora’ i en för Volvo ny prisklass. 164 är en helt ny exklusiv bil som på ett naturligt och marknadsmässigt sätt kompletterar Volvo Amazon och Volvo 142/144 som en slagkraftig och attraktiv breddning av Volvos modellprogram.”
Så beskrevs den nya bilen i ett företagsinternt informationsmaterial strax före lanseringen i mitten av augusti 1968.
Efter att Volvo lagt ner tillverkningen av PV830 1957, var det också slut med sexcylindriga motorer i personvagnsprogrammet. B16-, B18- och B20-motorerna av olika typer och i olika effektutföranden kom att motorisera hela bilprogrammet mellan 1957 och 1968, och med saknad mindes många de stora, starka, viskande Volvo-sexorna.
Därför startade redan kort efter nedläggningen ett projekt, kallat 358, som hade till syfte att på sikt skaffa fram en modernare ersättare, utrustad med den V8-motor som visats i prototypbilen Philip. Den motorn hade för övrigt under namnet B36 funnit vägen till den lätta lastbilen Volvo Snabbe.
Ganska snart övergavs V8-planerna och beslut togs istället om en rak sexcylindrig motor på 2,7 liter med potential att växa till jämna 3 liter.
B30:ans mått var desamma som B20-motorns; 88,9 x 80 mm för cylinderdiameter respektive slaglängd. Ett slags modulmotor med andra ord redan på den tiden, något som ytterligare accentuerades av utbytbarhet av bland annat ventiler, kolvar och vevstakar mellan B18-, B20- och B30-motorerna.
Effekt, vridmoment och karaktär hos B30 motsvarade ungefär vad branschens övriga 3-literssexor erbjöd, men på ett område var Volvo först.
”Med 1969 års personvagnsmotorer gör Volvo återigen en pionjärinsats i bilvärlden – avgasrening införs som standard. Principen är enkel: Man åstadkommer genom speciella åtgärder på förgasarsidan och insugningssystemet en fullständigare förbränning (vid lågvarv) än som är vanligt på motsvarande motortyper.”
De speciella åtgärderna var bland annat termostatreglering av förgasarna som höll bränsleblandningen konstant oberoende av yttertemperatur samt extraspjäll i insugningsrören som under kraftig virvelbildning ledde blandningen till förångning. Resultatet var avgaser med låga halter av både koloxid och kolväten. Vid körning på högre varv stod spjällen öppna och blandningen kunde passera direkt in i motorn utan förångning eftersom förbränningen då är tillräcklig ändå.
164:an erbjöds från start med tre olika transmissionsalternativ: Manuell 4-växlad eller 4-växlad med överväxel samt trestegad automat. De manuella lådorna hade en relativt kort golvväxelspak mellan framstolarna men 164 kunde på beställning även fås med helt framsäte och rattväxelspak. För bilar med automatlåda fanns endast rattväljarspak att tillgå.
Volvo 164 rullade på 270 cm hjulbas, 10 cm mer än övriga modellsyskon vilket gav plats för den långa motorn och som även märktes i baksätet. I övrigt var 164:ans karossform i princip densamma som 144:ans med ett markant undantag: fronten med motorhuv. Att grillen blivit stående och i det närmaste kvadratisk – lite lyxbilsbetonad med inspiration från Crewe och Stuttgart – nämns märkligt nog inte i informationsmaterialet. Det gör inte heller det faktum att järnmärket fasthållet av det diagonala bandet gör comeback i fronten på en Volvo-bil efter mer än 20 års frånvaro.
Sätenas och dörrsidornas behagliga ylletyg gjorde ett exklusivt intryck men höll tyvärr inte i längden. Läderklädsel blev redan efter något år standard och med ett plyschtrikåtyg som tillvalsmöjlighet. I likhet med övriga Volvo-modeller genomgick också 164:an en rad tekniska och utseendemässiga förändringar i takt med utvecklingen. Det som kanske betydde mest för bilen var introduktionen på hösten 1971 av 164E med bränsleinsprutning; B30E som med sina 175 hk SAE var den effektstarkaste bilmotorn dittills från Volvo.
B30-motorn kom faktiskt att även hamna i ett par andra bilar. Dels förekom den i Zagatos vackra designstudie 3000 GTZ men också seriemässigt i brittiska sportvagnen Marcos 3 litre, som också erbjöds i 1800-utförande med Volvo B18-motor.
Hösten 1974 ersattes Volvo 164 av den nyutvecklade och logiska fortsättningen Volvo 264 med sin PRV-utvecklade V6-motor.
Som kuriosa kan göras en prisjämförelse från 1970 som då ger följande svenska priser ”på gatan”:
Billigaste 164-varianten med manuell 4-vxl låda kostade SEK 25.300 medan den dyraste 164-varianten med automatlåda och soltak SEK 27.150. Samma år kostade en Volvo Amazon ca SEK 17.500 beroende på utrustning.
Priserna kan även jämföras med ett axplock av den tidens konkurrenter: BMW 2000 TI SEK 26.950; Citroën DS20 SEK 25.250; M-B 200 SEK 25.950; M-B 220 SEK 26.950; Ford Mustang HT (6-cyl/3-vxl) SEK 26.150; Opel Commodore GS SEK 24.200; Plymouth Valiant SEK 27.555; Rover 3500 V8 SEK 26.900.
