Det var sällan som ekonomen Assar Gabrielsson räknade fel men det hände ett par gånger under åren på Volvo. Ett exempel var den planerade totalproduktionen av PV444 på först 8 000 bilar – sedan justerad till 12 000 bilar – som Gabrielsson bestämt. En siffra som verkligheten många år senare skulle komma att föra över 200 000-strecket. Räknar man in PV 544 blir totalsiffran nästan en halv miljon. Sammanlagt fanns PV-modellerna i 15 olika modellserier; åtta 444-serier och sju för 544.
Skillnaderna mellan 444 och 544 var kanske inte så stora, men väl så praktiska, Grundkarossen var densamma men bilen framhölls som femsitsig, därav den nya beteckningen PV 544, och vindrutan i ett stycke. PV 444 hade i hela sitt liv haft delad vindruta av reparations- och försäkringsskäl men 1958 fanns nästan inga bilar kvar med en sådan gammalmodig lösning. Den nya stora rutan förbättrade sikten avsevärt i PV:n och gjorde kupén ljusare.
En smakstart PR-mässigt för PV544 på den viktiga amerikanska marknaden fick bilen i egenskap av ”sparringpartner”. Under utmanaren Ingemar Johanssons satsning om VM-titeln i tungviktsboxning i USA våren/försommaren 1959 körde Ingo runt i en annan svensk utmanare, en ny vit PV544, komplett med vita däcksidor och så kallade Amerikabågar på stötfångarna. Tränaren Nisse Blomberg förfogade över en mörk dito och smygkörde bland annat bakom Ingemar under alla hans löprundor. Bilarna rönte givetvis stor uppmärksamhet och hamnade i åtskilliga tidningar, i synnerhet efter den berömda högerknocken 25 juni.
Den fortsatta produktionen av PV:n illustrerade däremot ekonomen Gabrielsson riktiga och sunda räknespråk. Den var relativt billig att tillverka och kunde enkelt med hjälp av den pågående tekniska utvecklingen inom Volvo hållas uppdaterad under skalet och även piffas upp ganska enkelt exteriört. PV fick däremot aldrig skivbromsar – till skillnad från Amazonen. En annan teknisk svaghet som 544 ärvde var dörrarnas ytterhandtag modell dörrvred, som gjorde dörrarna svårstängda och ofelbart började hänga efter en tids användning.
Åren på sextiotalet levde PV544 i relativ anonymitet med relativt små serieändringar årsvis men fortfarande med en trogen kundkrets runt sig. Att bilen började kännas gammal var välkänt samtidigt som det var ett dilemma för Volvo. Den amerikanska motortidskriften Road & Track beskrev modellen träffande i november 1963 ”Framförallt är Volvo PV544 en praktisk bil. Volvos absolut mest tilltalande drag är dess gedigenhet och genomgående kvalitet. Det fins ingenting slarvigt eller underdimensionerat någonstans på bilen och det är mer än nog för att kompensera för en viss brist på glamour.”
De enda andra bilarna på marknaden som fortfarande körde vidare med en tjugoårig formgivning vid den här tiden var tyska VW och brittiska Morgan.
Men tiden hann till slut ifatt PV544. Den han dock presenteras som årsmodell 1966 i augusti 1965innan det var dags att ta adjö. Klockan 15 på eftermiddagen den 20 oktober 1965 rullade PV nummer 440 000 av bandet i Lundbyfabriken. Bilen, som var en svart Sport med röd inredning, finns idag att se på Volvo Museum.
Visste ni förresten att:
– när den sista PV544-serien kom ut som 1966 års modell, låg priset i Sverige på SEK 13 000 för Special och SEK 13 600 för en Sport.
– den praktiska kylargardinen som infördes på PV redan 1950 försvann augusti 1964 med introduktionen av 544 F-modellen. Då hade bilen haft termostat i två år.
– PV:n, varken 444 eller 544, någonsin fanns i högerstyrt utförande, inte heller som fyrdörrars. Bilen var heller aldrig utrustad med klocka.
– en 1964 års PV544 vann 1965 års Safari-rally händerna på de indisk/kenyanska bröderna Singh.
– PV544 var en mycket framgångsrik tävlingsbil inom både rally och racing med flera mästerskapstitlar.
– av de 440 000 tillverkade PV-bilarna gick 160 000 på export och 280 000 stannade i Sverige.
