När man ska ställa tändningen på tvåtaktares svänghjulsmagneter kan det vara struligt med att bestämma tändpunkten, alltså det ögonblick då brytarkontakterna precis öppnar. Ett gammalt trick är att klämma in ett cigarettpapper mellan kontakterna som man sedan drar lite i samtidigt som man vrider runt svänghjulet. När man känner att pappret lossnar är brytarna på väg att öppna. För att denna metod ska fungera krävs det att pappret är mycket tunt. Om man nu inte rullar sina egna cigaretter blir det genast problem. Vanligt kopieringspapper som kan uppfattas som väldigt tunt håller en tjocklek på cirka 0,1 millimeter. Låter det lite? Då måste man betänka att ett normalt brytaravstånd ligger på 0,3 – 0,4 millimeter. Det innebär en felvisning på 25 – 30 procent om man sticker in ett sådant papper mellan kontakterna! En annan metod är att koppla in en ohm-mätare över brytarkontakterna. När dessa öppnar gör mätaren utslag – i alla fall i teorin. Tyvärr så håller tändspolens primärlindning en så låg resistans att mätaren måste vara väldigt känslig om den ska ge något utslag.
Äsch, vi lägger ner det där med papper och mätare och gör som på bilar – vi använder en strobo-skoplampa istället! En sådan lampa fungerar så här: man sätter en givare (pick-up) runt en tändkabel och varje gång givaren känner av att det kommer en strömstöt genom kabeln så tänds lampan ett kort ögonblick. Om man riktar lampan mot en graderad remskiva på motorn när denna är igång så ser skivan ut att stå stilla, och man kan enkelt läsa av graderingen. Så går det till på bilar, men så kan man även göra på en tvåtaktare. Men först måste man fixa till en gradering, antingen på svänghjulet, eller på motorblocket intill svänghjulet.
Vi valde att gradera motorblocket och bara ha ett streck på svänghjulet, men man kan givetvis göra tvärtom. Vi knackade in ett streck i blocket på ett väl synligt ställe och stansade in siffran noll vid strecket. Detta blir vår markering för övre dödläget, alltså där kolven precis ska till och vända. Vi börjar med att bestämma var strecket i svänghjulet skall vara. I stället för tändstiftet skruvar vi i ett hemmagjort mätverktyg (bild 1). I detta sitter en graderad stång som kan låsas med en skruv från sidan. Stången ligger mot kolvtoppen och graderingen visar var kolven befinner sig. Vi vrider upp kolven genom att snurra på svänghjulet tills den befinner sig 2 millimeter från topp. Där låser vi fast stången på verktyget och tejpar på en lång remsa med maskeringstejp på svänghjulets utsida.
Medan vi ser till att kolven ligger an mot verktygets stång drar vi ett streck på tejpen exakt mitt för vår nollmarkering i blocket (bild 2). Nu vrider vi svänghjulet åt motsatt håll tills kolven på nytt stannar mot stången och drar ännu ett streck på tejpen mitt för ”nollan” som på bild 3. Nu har vi två streck på tejpen som synes på bild 4. Markeringen i svänghjulet för dödläget ska nu vara exakt mitt emellan dessa streck, och med hjälp av ett stålmåttband (talmeter) mäter vi fram mittpunkten och ritar ett streck där som på bild 6. Här ska vår markering sitta och vi tog en Dremelslip med en liten kapskiva och skar rakt igenom tejpen på mittstrecket så att det blev en tunn skåra i ytan på svänghjulet. Innan vi tog bort tejpen kladdade vi lite rödfärg i skåran. På bild 7 ser vi den rödfärgade skåran. När skåran står mitt för nollan är kolven i övre dödläge, men tändläget ligger alltid något före över dödläget – titta i din instruktionsbok! Ett vanligt värde är 2 – 3 millimeter på mopeder och 4 – 5 millimeter på motorcyklar.
Nu kan vi göra vår gradering i blocket. Med hjälp av mätverktyget ställer vi kolven en millimeter från övre dödläget och knackar in ett streck i blocket mitt för skåran i svänghjulet och stansar in siffran 1 vid strecket. Sedan sänker vi kolven till 2 millimeter från dödläget och gör ett nytt streck i blocket med siffran 2. Så här fortsätter vi tills vi har en skala som går lite längre än motorns rekommenderade förtändning – på vår motor blev det en 3:a och en 4:a som på bild 8. Har du ett topplock med vinklat tändstift (typ Sachs) kan du testa med att mäta med ett skjutmått genom tändstiftshålet, eller demontera toppen och mäta från cylinderns överkant mot kolven. Vill man gradera tändningen i vevaxelgrader istället för kolvens läge går det givetvis lika bra. Då bestämmer man först var övre dödläget är som vi nyss gjort, men sedan får man gradera med hjälp av en gradskiva.
Nu är vår motor redo för stroboskoplampan! De flesta lampor drivs av en yttre strömkälla på 12-volt, exempelvis batteriet i fordonet där man kopplar på två kablar. Eftersom våra gamla mopeder och hojar sällan har något batteri så använder vi ett 12-volts hojbatteri som strömkälla till stroboskoplampan som på bild 9. Nu återstår bara att hänga på lampans givare på tändkabeln (bild 10) och starta motorn. När man trycker in lampans avtryckare och riktar den mot svänghjulet så kommer svänghjulets skåra att skenbart stå stilla och man kan då se hur den ligger relativt graderingarna i blocket. Vissa stroboskoplampor är relativt ljussvaga och man kan behöva dämpa belysningen i garaget för att kunna se ordentligt. Till skillnad mot bilar kommer inte tändläget att ändra sig med varvtalet, utan det står fast på samma värde oavsett varvtal på motorn. Nu ser man exakt var tändningen står, och man kan även testa andra tändlägen än de rekommenderade. När du fått till tändningen så att motorn går som en dröm är det bara att kolla med stroboskopet när den tänder och anteckna värdet – nu kan du alltid hitta tillbaka!
Av: Jim Lundberg
