Det blir svårare att importera veteranfordon som samlarföremål i framtiden. Efter en knäpp på näsan av EU-kommissionen så skärper Tullverket kraven för vad som ska få klassas som samlarfordon.
– Det är egentligen inte frågan om någon ändring av reglerna. Problemet är att vi har varit väldigt generösa och liberala med tolkningen i Sverige, men nu måste vi tajta till vår bedömning för att hamna på samma nivå som övriga EU-länder, säger Jan Hallberg, nationell specialist på Tullverket.
Vid import av en bil från länder utanför EU måste man normalt sett betala 10 procent i tull och 25 procent i moms. Om fordonet klassas som samlarföremål klarar man sig däremot undan utan tullavgift och med enbart 12 procent i moms.
De nya hårdare riktlinjerna publicerades på Tullverkets hemsida fredagen den 13:e november och väckte genast stor uppståndelse, bland annat hos de firmor som sysslar med bilimport från USA.
Trots att direktiven ska gälla redan från publiceringsdatumet har myndigheten i skrivande stund fortfarande ingen aning om hur eller vart gränserna för olika fordonsmodeller ska dras.
– Det här är en av våra högst prioriterade frågor. Det måste lösas akut, säger Jan Hallberg.
Fram tills nu har det varit standard att ta in sitt veteranfordon som samlarobjekt vid import från länder utanför EU, där amerikanare stått för den överlägset största trafiken.
Tullreglerna säger att för att ett fordon ska få kallas samlarföremål måste det vara minst 30 år gammalt, det får inte längre finnas i produktion och det ska vara i originalskick utan avsevärda ändringar i chassi, styr- eller bromssystem, motor och så vidare.
Hittills har Tullverket nöjt sig om importören kunnat visa att fordonet följer dessa krav.
Men enligt EU-kommissionens nya riktlinjer ”anses fordonet inte vara av historiskt eller etnografiskt intresse om Tullverket fastställer att fordonet inte kan visa på ett betydelsefullt steg i utvecklingen av mänskliga framgångar eller ett skede av denna utveckling.”
För att fordonet ska räknas som samlarobjekt måste det dessutom:
– ha ett särskilt raritetsvärde,
– inte användas för sitt ursprungliga ändamål,
– vara föremål för speciell handel utanför den vanliga handeln med liknande bruksföremål och
– ha ett högt värde.
Enligt Jan Hallberg så betyder det i praktiken att bara sällsynta och unika fordon som kan tänkas ingå i en samling ska kunna importeras som samlarfordon. Det är alltså högst tveksamt om en ”vanlig” massproducerad jänkarbil från 50-, 60- eller 70-talet passerar nålsögat.
– Det svåraste för oss är hur man ska bedöma kravet på raritet och värde, säger han och tillägger:
– Det kommer inte att vara någon tveksamhet när det gäller den typ av bilar som finns i Hovstallets samlingar. Däremot blir det svårare när vanliga Svensson vill ta in sin pojkdröm från USA, till exempel en Camaro från slutet av 60-talet.
Precis som tidigare är det upp till den som importerar – och vill deklarera sitt fordon som samlarfordon – att bevisa att det historiska värdet är tillräckligt unikt, till exempel genom referensböcker, facklitteratur eller genom utlåtanden av erkända experter.
