Världens första frimärke med en bil som motiv är amerikanskt och gavs ut 1901 i samband med Pan-American World Exposition som arrangerades i Buffalo, New York. Utställningen visade tekniska landvinningar som röntgenstrålning, färgtryck och elektricitet. Och som av en händelse är fordonet som avbildas på frimärket en eldriven taxi, ett på den tiden inte alldeles ovanligt fordon.
Elbilar spåddes en lysande framtid på den tiden. Men vi vet vad som hände. Henry Ford kom emellan och tur var väl kanske det. Hade det ens funnits ett motorintresse, likt det vi har idag, om alla bilar varit eldrivna?
De första elbilarna dök upp under första hälften av 1800-talet. Majoriteten av de tillverkarna finns inte längre kvar – förutom en. Ferdinand Porsche. Han konstruerade elbilen Egger-Lohner Elektromobil Model C.2 Phaeton (P1) år 1898. Året därpå importerades den första elbilen till Sverige, en Waverly. Den hade en räckvidd på cirka 50 kilometer. Inte dåligt. Förbränningsmotorn och T-Forden såg till att den första elbilseran slutade omkring 1920.
Runt 1960 påbörjades mer eller mindre seriösa försök med elbilar. 1959 presenterades Henney Kilowatt, en elbil byggd på delar från Renault Dauphine. Räckvidden angavs till knappt 100 kilometer, men bara ett knappt 50-tal tillverkades. Ingen succé alltså. General Motors byggde 1966 om en Chevrolet Corvair till elbilen Electrovair II. Inte heller det blev något att skriva hem om. General Motors gav inte upp, utan gjorde ett nytt försök 1990 med konceptbilen Impact. Den realiserades som EV1 1997, som bara fanns att leasa i Arizona och Kalifornien, men lades ner i slutet av 2003.
Nu är det dags igen. Tesla har satt ordentlig fart på de mer etablerade biltillverkarna och elbilarna blir allt vanligare på våra vägar. Frågan är om de har vad som krävs för att en gång bli klassiker.
Tänk vilka tankar ett litet frimärke kan ge upphov till.