Vilket jubileumsfirande! Vilken jubileumsparad!
Text: Berndt Sehlstedt Foto: Henrik Henrikson
Mopeden fyller 70 år i år. 1952 kom en statlig förordning om ”cykel med hjälpmotor”. Från och med den 1 juli detta år fick svenska medborgare äga och köra ett riktigt motorfordon utan att behöva uppvisa vare sig körkort, skattekvitto, försäkringsbrev eller registreringsbevis. Mopeden var född.
70 år av frihet firades med en veteranmopedparad genom Stockholmsförorterna Hässelby, Spånga och Vällingby. Start och mål vid Hässelby museum. Arrangör som vid tidigare veteranmopedrallyn, Harald Nielsen Memorial, var Hässelby Hembygdsförening.
Under ljuv 50- och 60-talsmusik samlades 120 veteranmopedister tidigt en majsöndag utanför Hässelby museum. Vädret var perfekt. Under en solig himmel med små stackmoln kunde deltagarna vandra mellan rader av uppställda mopeder av varierande ålder och beundra lyckade renoveringar och ”snacka moped” i största allmänhet.
Inne i museet lockade en utställning om mopedens historia. Här visades och förklarades i text och bilder allt från ”gubbmopeder” till häftiga tonårsmodeller. Inte minst historien kring kung Carl Gustafs tonårsmoped tilldrog sig stor uppmärksamhet. Var dåvarande kronprinsens Puch Florida trimmad eller inte? Anna-Bellas Motorcafé och Korvståndet med en ”slang” med bröd och Cuba Cola, efter recept från 1953, blev också populära träffpunkter i väntan på paradstarten. Lotterna med finaste priset – en övernattning på Hesselby Slott – tog slut på nolltid.
Medan den stora publiken strömmade till inför starten passade Sveriges Televisions reportageteam på att göra intervjuer med paraddeltagare och funktionärer. På SVT:s fråga varför jubileumsparaden lockar, svarade Caroline Halvarson, med sin rödlackerade Monark Monarscoot av årsmodell 1961:
– Det är förstås kul att få visa upp sin moped och att dessutom få träffa likasinnade.
Bland de 120 likasinnade dominerade föga förvånande män i medelåldern och däröver. Paradens äldste deltagare var snart 91-årige Assar Svedefelt på en förhållandevis modern Suzuki K50 från 1984. Bland de äldsta mopederna fanns ett antal trampcyklar med påhängsmotorer som Uno Jonssons Rex-cykel med Mosquito-påhäng, årsmodell 1953. Magnus Aldrin representerade tonårsmopedens storhetstid med sin Crescent Raket Lyx från 1963. I mikrofon och högtaleri förklarade han för publiken varför just denna modell fått tillnamnet ”raketarsle” och pekade på det rymdraketliknande baklysets utformning. Efter Aldrin fick Erik Hagland chansen att publikt presentera en annan dåtida ”drömmoppe”: Zündapp av årgång 1976. Utvecklingen från relativt rangligt motorfordon på trampcykelram till kompakta motorcykel- och scooterliknande skapelser blev tydlig och uppenbar.
Paradens yngste deltagare var 17-årige Tim Jensen som genomförde jubileumsparaden på en Yamaha DT50 av årsmodell 1986.
– Kul att vara med. Jag trivs med gubbarna. Men jag tänkte ändå att jag måste vara med för att dra ner genomsnittsåldern ordentligt, förklarade Tim.
Före start hann dagens speaker, Berndt Sehlstedt, hålla en miniföreläsning om mopedens plats i folkhemsbygget.
– Det var inte allom givet att äga en personbil direkt efter andra världskriget. En Volvo PV 444 kostade i början på 1950-talet nästan 8 000 kronor, en moped bara tiondelen. Men den politiska viljan att göra det bättre för folk, även kommunikationsmässigt, resulterade i ett enklare sätt att äga och köra motordrivet även för arbetstagare med lägre löner. I det ljuset måste man se tillkomsten av ”mopedlagen” 1952. Medan man sparade till en bil fick mopeden duga för många. Ett var dock säkert; mopeden satte folkhemmet på hjul, berättade Sehlstedt.
Själva jubileumsparaden, med 120 puttrande mopeder i kolonn efter en två och en halv mil lång sträcka genom Hässelby, Spånga och Vällingby, leddes ståndsmässigt av mc-polisen Henry Johannesson. Dressad i svart skinnställ med guldglänsande polisbricka och vit hjälm höll han, uppsutten på den klassiska polismotorcykeln BMW R75-6 av årsmodell 1974, med auktoritet och lugn ordning på åkarna. Till sin hjälp hade Henry funktionärerna och mopedisterna Per Olof Håkansson, Lelle Hedman och Håkan Lindevret, som iförda gula västar var utplacerade med jämna mellanrum i kolonnen.
För mc-polisveteranen Henry Johannesson var det här verkligen ett udda uppdrag. Detta var första gången som han eskorterade veteranmopeder. I sin tjänstgöring har han haft erfarenhet av helt andra eskorter. Hur många gånger han eskorterat kungen och andra stats- och regeringschefer har han för länge sedan tappat räkningen på. Ett minne har dock stannat kvar. Det var den gången Thailands dåvarande kung Bhumibol satt i limousinen. Thailands statschef var en stor beundrare av motorcykelpoliser och när eskorten nått fram till Arlanda gick kungen fram till poliserna för att tacka och ta i hand.
– Samtidigt frågade kungen om han kunde få en polismotorcykelhjälm. Som tur var hade vi reservhjälmar i följebilen. Kungen såg mycket lycklig ut.
Efter två timmar på gator, grusvägar, gamla nerlagda banvallar, cykelbanor, kulvertar och plankorsningar med trafikljus, var hela kolonnen tillbaka vid målet Hässelby museum.
– Ett svårt jobb. Kanske det svåraste jag haft. Att få alla att hålla jämn takt och hålla säkerhetsavstånd till varandra vid plötsliga stopp är inte så lätt. Men beröm till alla som genomförde jubileumsparaden. Det gick ju riktigt bra. Ni har varit duktiga, sa polis Johannesson efter målgång och möttes av varma applåder.
Hässelby Hembygdsförening hade till jubileumsparaden tagit fram ett exklusivt emblem med texten ”Jubileumsparaden 2022. Mopeden 70 år. Harald Nielsen Memorial”. Alla paraddeltagare fick var sitt. Inga andra. Kanske blir det i framtiden eftertraktat av samlare. Om inte så är det dock ett minne från en dag som i efterhand måste betecknas som mycket lyckad.