Nu har vi kommit till november månad och här i Svealand har löven trillat ner från träden. Vid milstenen har vi denna gång parkerat en Kreidler K50 från 1954 – en moped som inte riktigt är som alla andra.Kreidler K50 dök upp 1954 som i annonsen ovan. Dubbla kopplingshandtag, dubbla kopplingar samt två växlar som bägge låg i samtidigt. Hur fungerar då detta?Så här ligger det till: Motorn har en yttre koppling med torrlameller som sitter ihop med kedjedrevet. Denna regleras med det övre handtaget på styret. Dessutom finns det en inre koppling som består av en spännring i stål med vilken man kan koppla i och ur tvåans drevmed det undre handtaget på styret.
Hänger du med? Vi fortsätter:
I växellådan finns det två par drev, ett par för ettans växel och ett par för tvåans växel. Bägge dreven ligger i ingrepp med vevaxeln hela tiden.Men vänta nu, kanske någon tycker – man kan väl inte ha i två växlar samtidigt? Då låser man ju växellådan!Jo, det stämmer, men i Kreidlermotorn har ettans drev ett frihjulsnav som gör att axeln drevet sitter på kan snurra fortare än drevet, som när man lägger i tvåan eller rullar nerför en brant backe.
Låter det knepigt? Kan så vara, men egentligen är Kreidler K50 lättare att köra än ”vanliga” mopeder med växellåda, Häng med! Här kommer en körinstruktion:
1. Så här startar man och kör en Kreidler K50: När bensinkranen är påslagen drar man in bägge handtagen på styrets vänstra sida. Dessa har en låsknapp som håller kvar dem i indraget läge. Det man nu har gjort är attman frikopplar motorn från bakhjulet (övre handtaget) samt att man lagt i ettan med sitt frihjul (undre handtaget) Nu kan vi snart trampa igång motorn.Men bara snart. 2. Nu kan vi dra runt pedalerna i position så att man kan trampa till ordentligt. Kreidlermotorn har en rätt hög utväxling på pedalerna så man får ta i ordentligt för att motorn ska snurra runt. Men innan man trampar igång den återstår en sak till: 3. För att motorn ska snurra runt när man ska trampa igång den måste vi lägga ur ettan så att tvåan hoppar i genom att släppa ut det undre handtaget. Så där – nu trampar vi igång motorn! Det övre handtaget (kopplingen) ska vara fortsatt indraget – annars sticker mopeden iväg. 4. Nu puttrar motorn snällt, men vi kan ju inte köra iväg på tvåans växel från stillastående. Därför drar vi in det undre handtaget vilket gör att ettans växel nu ligger i. Nu kan vi snart åka iväg – det återstår bara att göra en sakoch det har Kreidler gemensamt med alla andra mopeder med manuell växellåda: släppa upp kopplingen. 5. Vi ger lite gas och släpper sakta ut det övre kopplingshandtaget – precis som på en normal moped, och nu bär det iväg på ettans växel. Notera att vi inte kommer att använda det övre kopplingshandtaget under resten av resan – bara när vi stannar. Nu kommer det fina i Kreidlers kråksång: 6. Nu har vi kommit upp i fart och hastigheten närmar sig 20 km/t. Dags att lägga i tvåan. Det går till på så vis att man helt sonika släpper ut det undre kopplingshandtaget. Då griper spännringskopplingen inne i motorn mjukt tag i tvåans drev som helt enkelt (!) tar över hela ruljangsen från ettans drev. Frihjulet i ettans drev tillåter att detta görs och nu kör vi på tvåan. Växlingen sker mjukt och påminner mycket om hur en automatlåda växlar.I instruktionsboken står det dessutom att man ska släppa ut handtaget snabbt för att minska slitaget på spännringskopplingen, och hur fort du än släpper ut handtaget så sker växlingen ändå mjukt och ryckfritt. Ganska smart egentligen.
Okej, nu har vi fått upp farten på tvåan och Kreidlern dundrar fram på vägen i drygt 30 km/t. Men vad var det som var enkelt, och vad är fördelen med denna lite obskyra växellåda?
Jo, så här är det: När vi kommer fram till en uppförsbacke där motorn inte orkar på tvåan så drar vi bara in det undre handtaget – och vips – så ligger ettan i. Inget ryck, inget oljud – allt tack vare frihjulet. Nu kommer vi upp på backens krön och det är dags att lägga i tvåan igen. Ingen match – det är bara att släppa ut det undre handtaget och nu ligger tvåan i.Du kan dessutom hålla full gas när du växlar – både uppåt och nedåt.Så här går det sedan till under resten av resan: Uppförsbacke = dra in det undre handtaget, plan mark och nerförsbacke = släpp ut det undre handtaget. Superenkelt, bara man lyckats starta mopeden.
En annan stor fördel är att man i princip inte kan skada växellådan som man annars kan göra på en vanlig moped där du ju kan lägga i en växel utan att frikoppla med allt vad det innebär av rassel och eventuella skador på växellådan. På Kreidlern ligger ju växlarna i hela tiden och det enda du kan göra är att välja växel med spännringskopplingen. Du kan aldrig framkalla rassel eller skador hur dålig förare du än är. Idiotsäkert!
Så där! Nu vet du hur man kör en Kreidler K50. Det var väl inte så svårt? Fast det återstår en sista liten grej – hur gör man när man ska stanna?
7. När du kommit fram till resmålet, eller ett stopptecken, drar du in bägge handtagen igen enligt bild 1. Då går friläget i (egentligen blir det frikoppling) och motorn tuffar snällt på tomgång utan att driva. Ettan ligger också i och mopeden är då startberedd om man vill åka vidare. Men en typisk Kreidlerinnovation till återstår att bekanta sig med: hur stänger man av motorn? Det finns ingen dödarknapp på styrets ljusomkopplare och inte heller någon pys. Hur gör man då? Jo, under framlampan sitter det en liten dödarknapp som man trycker in så att motorn stannar.
