Nu är det augusti och denna gång har vi parkerat två mopeder vid milstenen: Monark Monarped. Den vänstra är första årsmodellen som kom 1953. Den högra mopeden är från 1954 och är i stort sett identisk med 53:an med undantag för hjulstorleken. De första mopederna som dök upp efter mopedlagen, som kom den 1 juli 1952, var i princip motoriserade trampcyklar med stora hjul och klena ramar. Men redan 1954 började alla mopeders hjul krympa till mer motorcykelaktiga dimensioner.Monark påstod att Monarpeden var den första riktiga mopeden, vilket nog stämde. Monarpedens ram var inte någon cykelram, utan kraftig och framtagen för att vara en mopedram. Framgaffeln var en teleskopgaffel vilket inte många mopedtillverkare kunde visa upp i mopedens barndom. Motorerna i de första Monarpederna var ILO:s enväxlade (endast friktionskoppling) FP 50. En motor som 1955 ersattes med ILO G50 – även känd som ILO Piano.Så här såg reklamen ut när Monark Monarped presenterades 1953 – den första RIKTIGA mopeden. Ett kaxigt påstående kan tyckas, men Monarpeden hade en kraftig ram samt teleskopgaffel där andra tillverkare bara hängde på en motor på en trampcykel.
1954 presenterade man Monarpeden som en succé – och nu hade hjulen krympt från 26 till 24 tum även om den fortfarande fanns med 26-tumshjul.Dessutom hade motorn fått en ”pys” som man kallade för snabbstartsventil. Det var nämligen så att FP 50-motorn hade stållameller som smordes av oljan i bensinen och om förgasaren flödade, eller om man kört för länge på choken, så kunde lamellerna slira vid start. Men med indragen pys så kunde man lättare få snurr på motorn vid start.Succé kanske var rätta ordet, för 1955 hade man sålt 75 000 Monarpeder i landet. Det blir i snitt 25 000 sålda mopeder per år (68 tillverkade per dag – om man räknar med helgdagar). Detta år upphörde man med att använda den enväxlade FP 50-motorn från ILO och istället kom den tvåväxlade ILO-motorn som snart kom att kallas ILO Piano. Samtidigt gjorde man om ram och annat på Monarpeden, men det är en annan historia.
