Knyck på den tunna spaken – i med ettan. Några blipp, blipp på gasen för att kolla att motorn därbak är med, eller kanske mest för att det är skoj. Och för att jag vet att de kommer att slicka Doffens bak med Hyundai och Mazda och muttra osande eder över gamla bilar som ligger i vägen.
Gult.
Grönt.
Upp med kopplingen, pelle i botten. Det suger iväg, må ni tro!
I med tvåan, på med gasen igen: svirrr… Varven sticker – men inte Doffen. I med trean. SVIRRR.
Skit, nu igen. Kopplingen slirar så att det står härliga till. Inte kul när man verkligen behöver de 31.
Det här var i höstas, på väg till redaktionsgaraget. Och där fick Doffen stå ett tag, för några liknande incidenter hade redan inträffat. Redaktionen började misstänka en oljeindränkt koppling. Men en sista svirrande resa genom stan till Renaultmekaniker Anders på Söder och sen skulle det vara löst. Och häromdagen meddelande han om utbytta, läckande packboxar så snart ska det vara fixat. Vad ska vi göra med all kraft? Svarta streck?
Björn