När folk får höra var jag jobbar blir en av de första frågorna ALLTID:
– Vilken är din drömbil?
Många tycker att jag borde ha ett kristallklart svar på frågan. Men det är inte så enkelt. Istället har det blivit så att ju fler bilar jag kommer i kontakt med desto fler hamnar på min drömlista.
Ett exempel: När jag började på tidningen för drygt sju år sedan var mitt intresse för de riktigt gamla bilarna (1910- och 1920-tal) i princip obefintligt. Sextiotalsbilar, kanske femtiotalare, var det som kändes intressant. Men under årens lopp har jag ju skrivit om en och annan gammal bil och ju djupare man gräver i bilhistorien desto mer spännande blir ju även de äldre bilarna.
Till nummer 2 2008 skriver jag till exempel om M.G. Midget J2, modellen som kom att definiera stilen på M.G.-sportbilarna från början av trettiotalet och 25 år framöver. J2 har en liten radfyra, friliggande skärmar och en sittbrunn så trång att två normalväxta personer nästan behöver vara gifta för att trivas ordentligt. För sju år sedan hade den inte berört mig mer än ett fönsterkuvert från Försäkringskassan. Nu kommer jag på mig själv med att fantisera om öppna fält med slingrande små vägar, vinden i håret och det underbara mekaniska ljuden från en sportbil från trettiotalet. Som vanligt med drömmar börjar jag också rationalisera för mig själv. ”En sån här M.G. får ju lätt plats även i ett litet garage.” ”Tänk vad behändigt att jobba på en sån liten bil!” ”Enkel mekanik borde ju till och med jag klara av.”
Jag tror minsann att en M.G. ur-Midget får en plats på drömlistan.
Där står sedan några år också en T-Ford – massbilismens urmoder. Kanske inte för att köra så mycket utan mer på grund av dess betydelse för allt det vi håller på med. Hur hade bilismen sett ut utan Henry Ford och modell T?
Men kanske är det så att mitt ökade intresse för gamla bilar beror på min egen stigande ålder? När vi på redaktionen bekymrat pratar om rekryteringen av unga till hobbyn brukar nestorn Jan Ströman tillrättavisa oss att veteranfordon aldrig har varit en ungdomshobby. Han berättar om pionjärerna som drog igång allt på 1950-talet – de var inga osnutna glin utan ganska stadgade familjefäder på 35 och uppåt.
Rickard (37)