Vespa-vraket här nedan skulle också få en ny sadel. På marknaden under Eskilstuna veterandag för några år sedan låg det på marken hos en en säljare en långsadel med bekant form. Säljaren trodde själv att den var till någon Vespa, och jag sa inte emot. Överdraget var som synes i dåligt skick, stora hål och solblekta färger förutom att det var torrt och sprött.
Väl hemma, med sadeln förstås, kunde jag med hjälp av en tillbehörsfolder från mitten av 1960-talet, konstatera att det verkligen var en Vespa-sadel. Senare kunde jag förstås inte låta bli att pröva den på min Vespa 180 SS!
Något halvår senare for jag till en tapetserare i Stockholm för att hitta nytt vinyltyg i samma två blå nyanser. Det gick rätt bra, även om det ljusblå verkar mörkare men det passar bättre mot den gamla vinylen som inte varit utsatt för solljuset.
Sadelns underrede blästrades och lackades i en snarlik ljusblå kulör som den haft innan.
Vinylen, underredet och det gamla överdraget skickades till sadelmakare Bengt Eriksson i Knivsta. Han konstaterade att det nog skulle gå bra att klä om sadeln om jag accepterade en aningen grövre kederlister. Så tunna som på originalet kunde han inte skaffa fram. Detta accpeterade jag eftersom jag inte riktigt trodde på att tillbringa ett år med att leta mig fram bland italienska sadelmakare som inte kan engelska.
Bengt gjorde ett bra jobgb och sadeln blev riktigt snygg. Att det sedan är lite bakvänt att renovera sadeln innan kaross och motor får jag leva med.
Thomas