För några veckor sedan berättade jag om att Doffen var under behandling för slirande koppling. När Anders ändå gjorde sin handpåläggning fick han övertala Renaulten att bli lite mer startvillig. I varmt och gott sommarväder, och gärna med redan varm motor, har Dauphinen alltid snurrat igång snabbt som ögat. Men med bara lite, lite kyla har det varit ett litet elände. Att förse flottörhuset med soppa medelst handpump har hjälpt lite men alltför ofta har redaktionsmedlemmarna setts med startgasburken i högsta hugg. Lite pinsamt, i alla fall inför publik.
Automatchoken pekades förstås snabbt ut som boven i dramat. Och nu lovade Anders att den skulle funka. Att testa i redaktionsgaraget efter en varm natt är fegt så lillbilen och jag gjorde sällskap hem till södra Stockholm efter jobbet. En natt ute i kylan skulle pröva sanningshalten i mekanikerns löfte.
Cirka fem minus resulterade i en frostinbakad Dauphine och en småspänd redaktör. Skulle den starta? Njugg, njugg, njugg på startmotorn (batteriet kanske behöver laddas på lite…) och hejsan hoppsan! Den lilla fyran smällde igång hur snällt helst och lade sig på en behaglig tomgång. Perfekt. Hittills är slirningstendenserna borta också så nu har vi en liten vinterraket. Dubbdäcken sitter på. Vinka om du ser oss komma brännande!
Björn