Nu har turen kommit till hjulnaven. De rostiga ekrarna och fälgarna är demonterade och nya dito är på väg till min brevlåda. Naven av aluminium är rejält oxiderade och så kan vi inte ha det! Dessutom måste både hjulager och bromsar kontrolleras och få lite service. I framnavet finns dessutom en hastighetsmätardrivning som förhoppningsvis fungerar. Tidigare har jag fullkomligt struntat i hastighetsmätaren på mina mopeder. De gör ju bara drygt 30 km/t så jag lär ju inte åka på några fortkörningsböter. Därför har jag inte brytt mig om att få igång någon mätare.
Men efter att ha renoverat några mopeder har jag ändrat åsikt. Vägmätaren! Den är ju jättebra! Om man har helrenoverat en moped så är det ju bra att veta hur långt man kör. Dels är det ju de klassiska 50 milen av inkörning om man bytt alla lager samt borrat om cylindern, dels finns det ju ett smörjschema i instruktionsboken som man bör följa. Byte av växelådsolja, smörjning av kedjan och allt vad det kan vara. Därför ska självklart hastighetsmätaren fungera på denna moped!
Victorians nav är av aluminium och har en ingjuten bromstrumma av stål. Bakhjulet har dessutom en ryckutjämnare liknande den som sitter på Zündapp KS 50. Sex gummiklädda tappar i baknavet och lika många hål i ryckutjämnaren där även bakdrevet sitter. Vad gör då en ryckutjämnare? Så här är det: en kolvmotor ger ju sin kraft stötvis. En gång per vevaxelvarv tänder en mopedmotor och då kommer en kraftpuls per varv som en kortvarig stöt när den tänder.
När kolven har nått ner till avgasporten är det roliga över. Då går trycket ur – bokstavligen. Sen är det bara svängmassan som levererar lite lagrad kraft från explosionen som skedde tidigare i det övre dödläget. För att minska vibrationer och öka livslängd på kedja och kugghjul har man då denna ryckutjämnare där gummibitarna, som överför motorns kraft till bakhjulet också dämpar, utjämnar, det stötiga, ryckiga, kraftflödet från motorn.