Hastighetsmätaren var en sorglig syn på Victorian. Glaset krossat, fullt med damm och som lök på laxen – visaren saknas. Bara att kasta? Nja, vi ska testa lite innan det görs något förhastat. Med fingertoppen kunde jag konstatera att axeln till visaren rörde sig lätt och när man snurrade på den medsols gick den tillbaka utan att hacka eller rycka. Nästa test blev att skruva dit en hastighetsmätarvajer på mätaren för att få något att kunna snurra på med fingrarna.
Det gick tungt att dra runt mätaren med fingrarna, trots en ny och spikrak vajer. Men vänta lite – rörde sig inte visaraxeln sig lite? Smörjmedel har ju en tendens att stelna till efter ett antal decennier så det måste vi åtgärda först. Nu är inte en hastighetsmätare något man kastar ner i en burk med lösningsmedel. Men själva vajerfästet i botten, där axeln kärvade, kan man doppa i lacknafta vilket gjordes.
Först ett kort dopp – sedan lite vridande på axeln. Detta upprepades ett antal gånger och sen gick mätaren hyfsat lätt igen. Hade den här mätaren monterats utan att tvätta ur det stelnade smörjmedlet så hade både drivningen och vajern fått jobba onödigt hårt. Nu testades med vajern igen och nu gick det lätt att snurra på vajern – och ta mig tusan – visarens axel rörde sig! Den här mätaren ska få en chans att jobba igen.