Jo!

Skam den som ger sig! Idag gjordes ett nytt försök att få Skoteretten driftsäker. Framhjulet ställdes mot Mälargårdsbutiken och så bar det iväg – här skulle handlas alkylatbensin! Passade även på att köpa ännu en glass så jag var lite tröstad om alkylatbensinen inte skulle hjälpa.

Väl hemma igen (med Skoteretten full av chockladflarn från glassen) så tappades den gamla bensinen ur och mopeden lutades åt alla håll och kanter för att den sista slurken verkligen skulle hitta ut. Eftersom jag nyss har passat på att byta kolvbultsbussning och även monterat en flång ny kolv så toppade jag upp den färdigblandade alylatbensinens 2 procent tvåtaktsolja till 3 procent. Kolven har bara gått 3,5 mil så jag ville att den ska få lite extra ”smörj” under inkörningen.

Nu gällde det! Vägmätaren visade på 261 kilometer och 300 meter. Med alkylatbensin i tanken bar det iväg. Tyckte att motorn möjligtvis fyrtaktade lite tidigare med alkylaten i tanken, men om den gjorde det så gick det snart över. Målet var att köra minst 2 mil – det vill säga att mätaren skulle gå från 2613 till 2813.

Med gasen i botten gick det på asfalt och grusväg, uppför och nerför. Första milen var snart avklarad och inte ett uns av motorstörning hade märkts. Snart hade 1,5 mil avverkats utan problem – vilket ju skett tidigare. Nu passerades 2 milagränsen! Inte ett ryck eller minsta fnysning från motorn. Skulle det vara alkylatbensinens förtjänst?

Nu var jag nästan hemma. Nä – jag vill vara säker! Som en raket passerades hemmet utan minsta inbromsning och en ny sträcka på 1 mil skulle avverkas innan jag kunde känna mig säker. Efter nästan hela denna sträcka hade jag nu bara en kilometer kvar tills jag var hemma. Nu hade motorn spunnit som en katt i hela 3 mil! Dessutom var det varmare ute i dag än igår.

Japp! Jag kom ända hem utan det minsta krångel från motorn. Nu stod vägmätaren på 2928 vilket betyder att jag körde 3,15 mil – utan minsta störning. Jag kan bara tillskriva detta till alkylatbensinen och dess ovilja att bilda ånglås när det blir varmt under huven. Teori och praktik visade sig gå hand i hand.

Då kan man nog med säkerhet säga att anledningen till driftsstörningarna berodde på att vanlig mackbensin inte klarade av värmen under Skoterettens kaross. Nu kan jag ju köra på alkylatbensin i denna farkost, men jag vill ju att den även ska fungera med vanlig mackbensin (som idag innehåller mer lätta, och därmed lättflyktiga, kolväten än förr i tiden). Vi får se vad det blir för motåtgärder – kanske en jätteliten bränslekylare?

 Fast allt felsökande har ju lett till att jag passade på att byta kolven och den glappa kolvbultsbussningen för att få ner styrets diameter från falukorv till grillkorv. Jag har pysslat om vajrarna som fått lite krympslang, filat brytarna och tanken är isolerad från värsta värmen. Inget ont…

 

Jo!
Mätaren visar 2613. Nu är det dags för ännu en provkörning. Förra ”rekordet” var på ca 2 mil innan motorn började hacka.
Jo!
Tanken tömdes på vanlig mackbensin och istället fylldes den upp med Aspen Alkylatbensin med 2 procents oljeinblandning – som fick bli 3 procent då jag ville ge den nya kolven lite extra smörjning. Skulle alykylatbensinens tålighet mot värme räcka till i Skoterettens heta insida? Vi testar – häng med!
Jo!
Hemma igen. Mätaren står nu på 2928. Mopeden har gått drygt 3 felfria mil. Ni som har problem med ånglås – testa alkylatbensin!
Jo!
En fördel med felsökning är att man kan passa på och fixa andra saker. Som den utslitna kolvbultsbussningen som fått styret att kännas som en falukorv,
Jo!
Och har man en ny bussning kan man kosta på sig en ny kolv. Dessutom hade den gamla kolven ett märkligt urtag i bakre nederkant som såg ut att vara gjort med en fil. Underligt…
Rulla till toppen