Projekt Topper, del 4

Men så skulle man ju ha en motor också. Och det hade jag! Nu ska ju en Topper som denna från 1967 ha en treväxlad Husqvarna Flintamotor men det hade jag däremot inte. Den treväxlade motorn fick ju stora problem med växelmekanismen och är svår att hitta idag. Förmodligen gick de till skrot för många år sedan. Ibland dyker det dock upp treväxlade motorer, men då till löjeväckande priser. Varför köpa en motor för ett femsiffrigt belopp som dessutom kanske kommer att krångla inom kort?

Nä, min Topper får en tvåväxlad Flinta, precis som det var på 1966 års Topper. Det får duga. Hittar jag en treväxlad motor till vettiga pengar – och jag får den att fungera – då blir det motorbyte, men inte förr. Nu råkade jag ju ha en tvåväxlad motor som saknade vevaxel och lite smått och gott så den fick det bli. Efter lite rotande i förrådet hittade jag resterande delar så det enda inköpet bestod av nya lager, packboxar och en kolv.

En vevaxel hittades i gömmorna. Axlar och gängor var i bra skick, men rullarna i vevstakslagret var rostprickiga och vevstaken rörde sig lite ryckigt när man vred runt den. Axeln pressades isär och det visade sig att rostangreppet till 95 procent satt på rullarna – inte på tappen och staken. Bra! Nya rullar monterades och vevaxeln pressades ihop och riktades så att den slog mindre än cirka 3 hundradelar.
Hastighetsmätardrivningen saknades på motorn men dök upp i en låda. Jag har mer och mer börjat uppskatta att ha en fungerande hastighetsmätare på tvåhjulingarna. Inte så mycket för att ha koll på farten, utan antal körda mil. Har man flera fordon så underlättar det att ha koll på hur långt de har gått så man inte missar oljebyten och liknande. Körjournaler är bra grejor!
Motorn är nästan klar. En ny kolv sitter på den nyrenoverade vevaxeln/staken. Men så var det här med tändsystemet som i originalutförandet kunde vara svenska Stefa.
Men det går lika bra med sell…förlåt…Bosch. En lite bedagad tändplatta grävdes fram och fick lite puts, en brytarfilt, en ny kondensator och en bättre begagnad Boschtändspole. Stefa och Bosch hade lite motvilligt ett samarbete en gång i tiden där man bland annat standardiserade vissa inbyggnadsmått på tändsystem. Det är därför som man kan kastbyta vissa delar från Bosch till Stefa och omvänt.
Men det är inte alltid saker passar direkt. Svänghjulet till denna Flinta kommer från en Puchmotor (känns igen på de fyra gängade hålen för fläkten) och hade i stort sett rätt mått på allting… i stort sett. Med svänghjulet på plats gick motorn aningen trögt att dra runt. Först trodde jag att det var någon av spolarna som tog i svänghjulet. Det ska ju vara cirka 0,20 mm mellan spolar och magneter. Men nä – så var det inte. Det visade sig att svänghjulets innerkant släpade mot blocket (se märkena vid pilen). Det var inte mycket, men det räckte för att det kändes trögt om man drog i kicken. Efter en kontroll så visade det sig att vevaxeln inte var förskjuten inåt. Bra – då slapp man dela motorn och shimsa över vevaxeln åt vänster. Men vad göra? Jo, jag har ju en svarv,,,
Lätta svänghjul? Nja, det blir en konsekvens av att jag svarvar av hjulets innerkant någon millimeter så att det går fritt från blocket. Varför det blev så vet jag inte, men det kan ju bero på att någon tidigare ägare av vevaxeln eller svänghjulet haft problem med skador på konan och slipat in denna lite väl mycket.
En intressant sak som sker när man svarvar magnetiska svänghjul är att svarvspånen blir efterhängsna. 🙂
Färdigt. Några gram lättare och cirka en millimeter smalare. Nu gäller det bara att sanera hjulet från svarvspån. Och kolla att det verkligen går fritt från blocket, förstås. Även om man trycker det inåt.
Äntligen! Nu ska kåpan på. Packningen sitter fixerad med styrpinnar (sexkantsskruv som fått skallarna kapade och istället fått ett mejselspår. Men nu dyker plötsligt en ny fundering upp. Jag har en Topper från 1967 – så mycket vet jag. Men är det en Crescent eller en Monark? När MCB och Husqvarna gjorde upp det så kallade Monarkavtalet så innebar det bland annat att Flintamotorn kunde ha Husqvarna, Monark eller Crescent ingjutet i sidokåporna.
Jag hade flera olika kåpor till Flintan och chansade på Crescentkåpor på bägge sidorna. 50/50 att det blev rätt med andra ord. Alternativt att gå medelvägen med neutrala Husqvarnakåpor. Men hur skulle jag få reda på om mopeden var en Crescent – eller en Monark? Typskylten visar inte mer än att det är en MCB-moped och tanken var ju strippad på all lack – och därmed dekaler.
Medan funderingarna om fabrikat på mopeden pågick åkte den nyriktade och nylackerade fotpinnebryggan på plats. Här blev det som tidigare nämnts Biltemas motorlack med ett par lager tvåkomponents klarlack. Håller förmodligen lika länge som original elförzinkning.
”Crescentmotorn” på plats (undrar hur Husqvarna kände det när de fick sätta konkurrenten MCB:s varumärken på sina motorer?). Men då slog det mig – det finns ett ställe till där det kan sitta en dekal: på bakskärmen!
Nä- dekalen var borta, Tusan också! Men vänta – är det inte klistret efter dekalen som syns på skärmen? Japp! Dekalen var borta men klistret var ju kvar och det visade sig att det suttit en helt oval dekal där. Monark har visserligen har en oval dekal, men då sitter det ju en kungakrona på toppen. Klisteravtrycket visade nu att Toppern är…*trumvirvel*…en Crescent! Jag valde rätt motorkåpor – dags att köpa en Trisslott!
Där satt den – precis som den gjort en gång i tiden. Nu var det klart – jag har alltså en Crescent Topper!

Nästa avsnitt kommer på tisdag. Om du missat tidigare avsnitt så går du bara in på vår blogg till höger om Anders uppe på startsidan så hittar du alla avsnitt där.

Rulla till toppen