Projekt Topper, del 5

Framhjulet gjorde vi klart i avsnitt 3 – men vi måste ju ha en gaffel att sätta hjulet i. När man renoverar MCB-mopeder så är det bra att veta att många delar är gemensamma för olika mopedmodeller. Ibland är delarna helt identiska, ibland så går de att ändra med små åtgärder. Eftersom mopeden Topper bara fanns under två år så är utbudet av delar rätt begränsat – eller man kan tro det. MCB gjorde inte många ändringar i onödan, om man säger så. Jag satte mig ner och kollade i MCB:s reservdelslistor för Topper och Compact och – jodå – vissa delar hade samma artikelnummer! Några sådana var gaffelkronorna och de övre gaffelbenen som är samma på Topper och Compact. En underkrona hittades på Tradera för en rimlig slant. Ivrig som man (jag) är så väntade jag inte in att en överkrona och förstärkningsplåt skulle dyka på Tradera utan köpte nytillverkat.

En gaffelkrona från en guldfärgad Compact inköptes på Tradera. Dessa kronor är av plåt och lite rangliga. Denna krona visade sig vara lite skev efter kontroll med vinkelhake. När denna ligger mot stolpen vid ”B” så är det en glipa vid ”A”. Så kan vi inte ha det.

Fast fördelen med rangliga gaffelkronor är att de är lätta att rikta. Några välriktade slag med gummiklubban återställde vinkeln.

Efter riktning blästrades kronan och gjordes klar för lackering. Först blir det en 2K slipgrund och sedan 2K Karolinblå lack.

Även gaffelfjädrarna till Compacten passar på Toppern så två nytillverkade fjädrar beställdes. Fjädrarna i MCB:s gafflar har gängade ändstycken som man skruvar fast i underben och gaffelkrona – annars hoppar gaffeln isär om du råkar köra på bakhjulet! Nu hade jag fjädrar till en gammal Monarped liggande. De fjädrarna var för långa för en Topper men ändstyckena satt kvar. För att skruva loss dessa ändstycken ur fjädrarna måste man trycka mot fjädertrådens ände för att de ska kunna vridas runt. Om man bara klämmer ändstycket i skruvstycket och försöker vrida på fjädern så tar det stopp. Detta beror på att fjädern drar ihop sig på diametern när man vrider den och då kniper den bara ändå hårdare runt ändstycket. Det blir lite som den **kinesiska fingerfällan** – ju mer man drar, desto hårdare sitter det.

Lösningen blev precisionsverktyget längst upp på bilden. En rostig plåtbit som fått formen av en haknyckel på höger sida. Med ändstycket i skruvstycket hakar man på detta verktyg över fjädern så att den lilla haken ligger mot fjädertrådens ände (alltså närmast ändstycket). Nu kan man enkelt gänga bort fjädern genom att haken trycker mot trådänden när man vrider runt verktyget vilket får fjädern att vidga sig och därmed släppa taget om ändstycket. Lätt som en plätt.

Så här går det till. Ändstycket sitter klämt i skruvstycket. Med den provisoriska haknyckeln ”knuffar” man fjädern framför sig varvid varven vidgas lite och släpper taget om ändstycket.

Nu ska de gamla ändstyckena från den gamla Monarpedgaffeln skruvas fast på Compactfjädrarna. Men först ska vi kapa till genomslagsgummina som satt i de längre fjädrarna. Därför drar vi ihop ena Compactfjädern helt så att samtliga varv bottnar mot varandra. Sen mäter vi hur långt det är mellan ändstyckena inne i fjädern när den är hoppressad så här. För att genomslagsgummina ska göra sitt jobb och dämpa eventuella genomslag så ska ju gummit vara något längre än avståndet mellan ändstyckena. Meningen är ju att gummina ska göra ett mjukt stopp innan alla fjädervarv går ihop vilket blir stål mot stål och en hård smäll. Jag kapade de gamla gummina så att de var ca 15 mm längre än avståndet mellan ändstyckena. Då tar gummina smällen på ett mjukt sätt om man råkar köra i ett stort gupp eller liknande. Om gummina är för långa så förlorar man ju fjädringsväg. Lagom är bäst!

Så där! Compactfjädrarna har fått ändstycken och genomslagsgummin från donatorgaffeln. Nya överben har trillat in. Här fick jag dock slipa ner diametern några varv på fjädrarna vid det ändstycke som löper inne i överbenet eftersom fjädrarna vidgades en aning av ändstyckena och skrapade i insidan på överbenen. Det räckte med att ta bort några tiondelar så gick det fritt.

En annan rolig grej med Monark är att deras teleskopgafflar i princip varit oförändrade från 1953 till det bittra slutet 1982-83. Min rostiga donatorgaffel fick även släppa ifrån sig underbenen då dessa är nästan identiska med Topperns. Jag fick kapa dem lite på längden för att detta mått skulle bli rätt. Jag har för mig att Compactens underben har samma längd som Topperns, men då Toppern har större hjul så sitter skärmfästet högre än på Compacten. Det är annars en variant: ta underben från en Compact och flytta upp skärmfästena några centimeter.

När gaffelbenen är kapade så måste man flytta över bronsbussningen från den bortkapade snutten tillbaka till gaffelbenen. Skärmfästet är dock helt olika på dessa gamla gafflar (ca 1954) så det kan vi inte använda. På köpet fick jag fettnipplar vilket jag tror saknas på nyare gafflar. Fett är bra!

Här pressas bussningen ut ur den bortkapade änden med hjälp av två hylsor och ett rejält skruvstycke. Det finns ingen ansats eller liknande låsning i gaffelrören utan här har man istället förlitat sig på väldigt hård presspassning. Bussningarna satt rejält hårt i rören.

Nu ska bussningen pressas ner i gaffelröret vilket görs med en gängstång. Det ska gå tungt – annars kan bussningen börja röra sig uppåt och nedåt i röret vid fjädring.

Bussningen är på plats och på samma avstånd från kanten som tidigare. I ändarna på originalrören har man konat ut dem för att gummibälgarna inta ska halka av. Jag tog istället en smal plåtremsa och loppade fast runt röret så bälgen har något att haka tag i.

Här ser du varför man inte kan hälla olja i en Monarkgaffel. Stången där fjädern är fäst har en klyka i änden för hjulaxeln. Men den klykan är bara istucken i gaffelröret som i sin tur är tillplattat. Det är alltså en skarv runt hela klykan där olja omedelbums skulle sippra ut. Vill man så kan man hårdlöda eller TIG-svetsa runt hela klykan om man nu vill ha olja i gaffelbenen. Men då det inte finns någon hydraulik är det inte någon större mening. Rejält med fett duger bra för smörningen av alla delar!

Som hand i handske! Skönt att man behållit dimensionerna på så många delar.

(Ursäkta oskärpan) Den övre lagerbanan i styrhuvudet var rejält nedsliten. Men även här passar lagerbanor från andra modeller och jag hade en bättre i gömmorna. Fast det finns alltid undantag: MCB ändrade utförandet på styrlagret på samtliga mopedmodeller från och med monteringsnummer **80691** (det är det nummer som är instansat i typskylten under VoV-numret) och inga delar är kompatibla mellan gamla och nya utförandet. Denna topper har en monteringsnummer som ligger långt under 80691 och ska då ha den gamla typen av styrlager.

En lite vinglig provmontering. Nu ska det tillverkas skärmfästen och det börjar dessutom dra ihop sig till att ta fram en passande lack i Karolinblå kulör.

Det var det för denna gång. Nästa avsnitt kommer ut på torsdag. Har du missat något avsnitt går du bara in på vår blogg som du hittar till höger om Anders högst upp på sidan.