Så har det då äntligen blivit dags för att lackera tanken i den Karolinblå kulören. Tanken var ju strippad från all färg vid inköpet av Toppern då någon tidigare ägare tyckte att det underliggande kromet var snyggare än lacken ovanpå. Jag har full förståelse för att man ”lutar av” en tank om man vet att det finns krom under. Krom är snyggt! Problemet är bara att det ofta inte är polerat under de kromytor som fabriken ändå hade tänk att lackera.
Poleringsjobbet är det mest tidsödande arbetet vid förkromning och när man tar bort den lacken så kan det visa sig att det visserligen är kromat, men att ytan ändå är matt och full med sliprepor. Nickel- och kromskiktet är väldigt tunt och den gamla tumregeln gäller fortfarande: ”Ska det vara blankt efter förkromning ska det vara blankt innan”.
Nåväl, jag vill ha Toppern i så nära originalskick som det går utan att för den skull bryta ryggen av mig. Dessutom var det ett kraftigt rostangrepp på tankens ovansida där allt krom hade flagnat bort. Det fick bli Karolinblå igen – utom på sidorna vid knägummina där kromet ska synas runt dessa gummin.
Tanken var täckt av ytrost på insidan och hade dessutom en innevånare – en sur spindel.Nåväl – spindeln fick maka på sig och sedan fick tanken stå ett antal timmar med en knapp deciliter citronsyra, utspädd med varmt vatten upp till tanklocket. Syran tog bort rosten och tanken sköljdes noga med vatten efteråt.Det rostiga området slipades rent och fick ett par lager med slipgrund för att komma upp i samma nivå som det omgivande kromet. Efter slipning ligger ytorna i samma plan. Här kan man dessutom se att fabriken inte ödslade krut på att polera de ytor som skulle lackeras. Man ser tydligt sliprepor och annat som lyser igenom kromytan. Men det är å andra sidan bra då en spegelblank kromyta ger uselt fäste för lack. Vill man slippa lacksläpp på kromade ytor så tar man en Scotch Brite eller liknande i borrmaskinen och mattar ner kromytan ända fram tills där kromet kommer att synas när lacken är lagd.Nu börjar pysslet… Jag är inte förtjust i randningar och liknande som svänger hit och dit, men vad gör man…? Dessutom måste man göra om det tre gånger! ”Vadå tre gånger?”, undrar någon. Så här är det: Första varvet med den tunna (och ”svängbara”) maskeringstejpen är till grundfärgen. Man sen ska det på en blå lack och om man använder samma maskeringstejp så kommer den grå grundfärgen att synas i kanten mellan lack och krom när man dragit bort tejpen. Alltså måste maskeringstejpen tas bort och ny tejp ska dit – fast den flyttar man ut några tiondelar så det uppstår en tunn kromspringa mellan tejp och grundfärg. När man nu lägger den blå lacken så går den ut ett uns på kromet och döljer därför kanten på den grå grundfärgen.
Men det tar inte slut här… Eftersom att det rör sig om en bensintank så bör man avsluta med ett par lager 2K klarlack. Varför? Jo, den blå lacken – som även den är 2K – kan bli matt och fläckig av bensinen när man spiller och slabbar bensin vid tankning (och körning). Genom att lägga på ett par lager klarlack så skyddar man den blå lacken mot att bli fläckig. Då får vi flytta ut maskeringstejpen en tredje gång med några tiondelar. Fast nu för att vi inte ska få en hög färgkant som gärna uppstår mot maskeringstejpen om man lägger på lager efter lager med lack mot samma tejp.
Men det finns en viktigare anledning till att lacka utanför med klarlacken och det är när man lackerat med metallic. Dessa lacker är 1K och löses upp av bensin. Här måste man alltid lägga på en avslutande klarlack som givetvis måste gå utanför metallicen så att inte bensinen kan tränga in från sidan och lösa upp lacken.
Mer tejp… Kromet ska ju synas runt knägummina så hela den ytan täcker vi nu med bredare maskeringstejp. Snart dags för grundfärgen. Hela tanken är nu tvättad med aceton för att allt eventuellt fett ska vara borta. Det kan räcka med ett fingeravtryck för att lacken ska få svårt att fästa ordentligt.Färdig – med grundfärgen. Nu har vi lagt på ett par lager med slipgrund, vilket är en kombination av grundfärg och sprutspackel. En lite tjockare grundfärg, helt enkelt. Nu ska denna våtslipas så att ytan blir slät och fin.Here we go again. Grundfärgen är våtslipad och vi flyttar in maskeringstejpen så att det blir en tunn kromrand synlig mellan tejp och grundfärg. Gör vi inte detta kommer grundfärgen att synas i kanten på den blå lacken.Så här ser det ut i närbild. Den blå lacken kommer att gå ut en liten aning på kromet så att grundfärgen täcks helt.Innan vi lägger på den blå lacken torkar vi av tanken noggrant med en klibbduk (”kletig” trasa som drar åt sig damm och fibrer – finns hos din färghandlare) för att få bort varje litet slipkorn som kan ligga kvar efter våtslipningen. Har man dessutom torkat av ytorna med ett torkpapper eller en trasa så måste man ovillkorligen dra ett varv med klibbduken. Papper och trasor släpper ifrån sig massor med små fibrer som tyvärr syns väldigt tydligt när man lagt på lacken – väldigt tydligt…Vi blandar nu till den blå lacken med härdare och lite förtunning. När man som här använder en spruta med överkopp ska man alltid blanda alla komponenter i en separat behållare som man därefter tömmer i sprutans kopp. Varför? Jo, om man exempelvis först häller i enbart lack i sprutans kopp så kommer denna att hitta ner i kanalen i koppens botten som leder till sprutans munstycke. Om du sen häller i härdare och förtunning så kommer det ändå ut enbart lack den första sekunden när du trycker på avtryckaren – även om du har vispat lacken som en galning. Lacken som kommer första sekunderna saknar ju både härdare och förtunning. Har man däremot en spruta med underkopp så går det bra att blanda i koppen eftersom denna inte har något utlopp i botten.Då kör vi! Jag sätter alltid fast bensintankar på en käpp eller liknande när det ska lackas. Dels är det bra med ett ”handtag” att ta tag i när man ska hantera tanken medan den är våt, men framför allt kan man förhindra rinningar med en käpp. Ser man att det blev lite för tjockt på något ställe och att det vill börja rinna där så hänger man från sig sprutan och lyfter upp tanken i käppen. Sen vänder man tanken så att rinningen kommer uppåt. Har den redan hunnit bli kraftig så vänder man på tanken så att rinningen hamnar upp och ner och väntar tills den runnit tillbaka och försvunnit. Sen får man stå där med tanken några minuter så att lacken hinner lufta ur och att härdaren hinner göra sitt jobb och göra lacken styvare. Har man flera misstänkta rinningar på gång så kan man ju inte gärna hålla alla uppåt samtidigt. Då får man istället se till att hela tiden hålla tanken i rörelse så att lacken inte hinner rinna. Det kan räcka med fem. tio minuter.
För några år sedan var jag på besök hos en kille som tillverkade högblanka fiskespön. Han berättade hur han gjorde när dessa lackerades. Han hade en skyltrotor (extremt nerväxlad motor som driver runt artiklar i skyltfönster som exempelvis tomtar) som man satte fast en sektion av spöet i. Spöet låg då horisontellt och roterade sakta – kanske ett varv på 30 sekunder. Nu tog han en pensel och lade på riktigt tjockt med lack på den roterande spöet. I och med att det hela tiden roterade kunde det helt enkelt inte uppstå några rinningar. Lacken hann ju aldrig rinna nedåt eftersom ”nedåt” hela tiden förändrades! Jag har funderat (länge) på att göra en ”kycklinggrill” till bensintankar där tanken kan sitta medan man lackar. Nyttan är ju dubbel. Dels är det bara att starta motorn och vrida på tanken när man ska lacka sidor och botten, dels kan den få fortsätta snurra om man upptäcker att det blivit lite tjockt med lack på något ställe.
Den blå lacken är lagd och maskeringen är borttagen. Snart ska klarlacken på men innan dess ska vi lägga på en svart rand som en äkta Topper ska ha på tankens ovansida. Och så ska vi flytta in maskeringen en sista gång, förstås. Men först måste man vänta några timmar så att den blå lacken inte får märken av maskeringstejpen som ska dit på ovansidan.För att den svarta lacken och efterföljande klarlack garanterat ska få fäste i den blå så mattar vi ner ytan med en putsduk som finns i olika grovlekar. Nu är det även läge att putsa bort eventuella dammkorn och liknande som kan ha fastnat i lackytan, Om man inte ska lägga på mer lack inom några timmar ska man alltid matta ner ytan för att försäkra sig om att kommande lacklager verkligen får fäste. Om ett lacklager hinner härda helt så kan kommande lacklager få svårt att fästa och då kan man råka ut för lacksläpp i framtiden.Nu har vi börjat maskera för den breda randen i svart kulör som ska gå från bakkant till framkant på tanken. Här tog jag dock en rövare och använde vanlig svart sprejfärg på dito burk. Biltemas blanksvarta motorlack för att vara exakt. Det är nämligen så här att dagens 2K klarlacker är betydligt snällare än de som fanns förr. Då fick man passa sig så att inte klarlacken fick lacken att resa sig = göra om rubbet.Nej då. Klarlacken var snäll mot Biltemas motorlack och min chansning gick hem. Här hade jag även dragit ut maskeringen en tredje gång vid knägummina så att klarlacken nu är längst ut på den synliga kromytan. Nu ska det egentligen ha randats runt dessa kromytor samt längs med det svarta fältet på ovansidan. Men jag avskyr att randa saker så jag skjuter lite på dessa ränder som ska vara i guldfärg. Men det kommer!Men dekaler är roliga att sätta dit! Nu när jag tagit reda på att jag hade en Crescent så har alla dekaler inhandlats. Hur dessa ska sitta får man lista ut genom att studera gamla reklambilder. Innan dekalen sätts dit bör lacken ha fått lufta ur några dagar så att man inte stänger in något lösningsmedel eller liknande med dekalen. Man får försiktigt massera dit dekalen bit för bit så man inte heller stänger in några luftbubblor som då ger en ”bubblig” dekal .
Har du missat något avsnitt så går du bara in på vår blogg högst uppe på hemsidan. Där hittar du samtliga avsnitt. Nästa kommer kommande tisdag.
