Projekt Topper, del 11

Då var det dags för sadeln, eller limpan som den också kallas, att få sig en rejäl översyn. Precis som mycket annat på denna stackars moped så fanns här metervis med silvertejp. Men tejpen satt där av en anledning…

Silvertejp, silvertejp… Sadeln såg verkligen bedrövlig ut. Men den kanske ser desto bättre ut på undersidan!
Mm… Nä – här var det lika illa. Fast här fanns inte någon silvertejp. Toppersadeln är konstruerad som en äldre cykel med fjädrar längst in och ett vinylskinn ytterst. Men mellan fjädrar och skinn sitter det en rätt tjock ”huva” av gummi som ska förhindra att föraren slipper känna fjädrarna i de bakre regionerna.
Vinylskinnet och gummihuvan sitter fast i stommen med klyvnit. Dessa nitar veks ut med hjälp av morakniven.
Så var skinnet av. Här ser man att gummihuvan uppvisar en hel del sprickor. Den består av flera bitar som är hopsydda med grov sytråd.
Här ser man tydligt att gummit har sett sina bästa dagar. Även om man skulle lyckas limma ihop alla bitar så skulle gummit spricka på nya ställen när man börjar använda mopeden.
Men först kastade jag mig över stommen. Den skulle blästras, men min lilla blästertunna svalde inte den långa sadeln. Men min gode granne Billy lånade välvilligt ut sitt blästerskåp! Nu var rost, smuts och oxid bokstavligen som bortblåst. Tänk att fula saker blir så snygga efter en blästring.
Nu lade jag på ett lager med rostskyddsfärg. Nu ser stommen ännu bättre ut! Det är dessutom skönt att veta att det sitter riktigt rostskyddsfärg direkt mot den nyblästrade metallen.
Men grundfärg i alla ära – ska det bli ordentligt gjort så ska grundfärg alltid täckas med ytterligare ett färglager. Då täpper man till porerna i grundfärgen så att fukt inte ska hitta in till metallen igen. Jag blåste på ett par varv med Biltemas motorlack som jag använder till det mesta då den är skapligt tålig och sitter bra.
Sadelskinnet från insidan. Här syns även ett skrumpet lager med skumgummi som även det har sett sina bästa dagar.
En positiv överraskning! Det visade sig att gummit på själva rumpan på sadeln var i mycket bra skick. Däremot var trådarna slut. Men med en grov synål, en tång och björntråd gick det att sy om alla sömmarna.
Den nysydda bakdelen på sadeln limmades på plats mot stommen med fogmassa för marint bruk.
Här ser man hur bakdelen sitter i spänn med både tvingar och spännband. Sikaflex 591 heter fogmassan. Blir som gummi när den härdat. Nästa åtgärd blev att limma 3 mm tjocka remsor av gummiduk längst ner på stommen som sticker ner ca en centimeter. Det är lika långt som den gamla gummihuvan gick ner under hela stommens nederkant.
Men sen var det ”rumpstoppet” – det som ska hindra föraren att glida av vid kraftiga accelerationer. Kanske inte helt nödvändigt på en moped med en hästkraft, men det ser ju sportigt ut! Gummit som täckte detta halvmåneformade hål hade fallit sönder i småbitar. Jag valde att skruva dit en passande bit av plywood i hålet.
Men sen var det ju gummihuvan. Jag hade inte material till att klippa till och sy ihop likt originalet, men jag hade en innerslang från ett bilhjul! En lagom bit klipptes ut av slangen och några hål gjordes med hålpipa där fyra av fjädrarna stacks igenom. Detta för att gummit inte ska kunna glida iväg. Här ser man också gummiremsan som sitter limmad i stommens nederkant.
Färdigt! Nä, men mitt nya sadelskinn har precis kommit. När jag renoverade min MCB E-Type för några år sedan kom jag i kontakt med Ingmars Tapetserarfirma i Tomelilla (telefon 0417-106 93) som sydde upp ett nytt sadelskinn till E-Typen. Det blev så bra att när jag senare renoverade min Puch Dakota fick Ingmar åter uppdraget att sy ett sadelskinn. Men till en Topper? Hade han mallar? Ett telefonsamtal senare så visste jag besked. Ingmar hade inte bara mall till Toppern utan skickade även med ett stadigt skumgummi. ”Toppersadlarna är inte sköna att sitta på men lägg på detta skumgummi så blir det bättre” förklarade Ingmar. Härligt med kunskap!
Ingmars komforthöjande skumgummi sitter limmat på bilslangen med sprejlim. Bak vid rumpstoppet sitter en bit liggunderlag (används vid tältning) limmat på plywoodbiten. Längst bak har jag limmat på ett diskunderlägg av tunt skumgummi.
Nu är skinnet limmat mot stommens insida med kontaktlim. För att hitta hålen i stommen för de nya nitarna har jag satt en liten tejpbit som markering. Skulle man ändå tappa bort sig får man ta en knappnål och provsticka i vinylen från insidan tills man hittar nithålet i stommen.
Klämmigt! Här sitter hela skinnet på plats med husets alla klämmor och klädnypor medan limmet torkar. Skinnet ska hållas spänt så det inte skrynklar sig på ovansidan. Använd alltid ett bra kontaktlim till detta. Casco är aldrig fel, men även Clas Ohlsons version visade sig vara bra. Det finns lågprislim som varken fäster eller håller ihop. Nitarna runt stommen sitter för glest för att enbart hålla skinnet på plats, så limmet behövs verkligen.
Limmet har torkat över natten och alla klämmor och nypor är borta. Med en syl görs nu hålen i skinnet för de nya nitarna.
Jag använde inte klyvnit utan något som kallas ”knivskaftsnit”. Det är i princip två likadana nithalvor där den ena halvan passar med presspassning i den andra halvan. Nitarna är tillverkade av tunn mässing och för att den yttre delen inte skulle bli platt när den knackades ihop med den inre så svarvade jag en konkav yta i änden på en stång som fick bli mitt dorn vid nitningen.
Äntligen! Sadeln är inte bara på plats utan hela mopeden har fått landa på garagegolvet. Fram- och baklyse saknas fortfarande, men nu är det extremt frestande att ta en första provtur. Vi får se vad som händer i nästa avsnitt!

Har du missat något avsnitt? Gå in på vår blogg högst upp på hemsidan så hittar du samtliga avsnitt där. På torsdag kommer nummer 12.

Rulla till toppen