Projekt Topper, del 15

Efter att ha kört Toppern ett antal mil så visade det sig att en viktig funktion saknades: lastmöjligheter. Vid en tur till vår lokala hundmatsförsäljare så skulle femkilospåsen med hundmat lastas på Toppern – men på vad? Lösningen blev att lägga påsen på tanken och försöka hålla den på plats med benen. Det var ingen bra lösning. Hade jag behövt bromsa lite hårdare än vanligt hade påsen fortsatt framåt. Men de visade sig också att klarlacken på tanken inte hade hunnit bli riktigt hård så de hårda hundmatskulorna i påsen hade åstadkommit massor av små matta fläckar i lacken av kombinationen tryck och vibrationer. Nåja, det gick att polera bort, men en moppe ska vara användbar också. Även här kom Anders i Målilla till undsättning – eller rättare sagt hans son Henrik som hade en lite bedagad originalpakethållare till övers. Pakethållaren ifråga hade blivit avkromad men var väldigt porig. Nåja, det här är ju en bruksrenovering och huvudsaken är ju att jag kan få med mig något annat än kroppen på moppen.

Pakethållaren har anlänt. Den är för porig för att kromas om så det blir blästring följt av en silverfärg toppad med 2K klarlack.

Färdigblästrad. Det här ger en perfekt yta för kommande lack!

Det visade sig att pakethållaren var lite tunn i godset här och var (jag fick den gratis!) så jag bättrade på vissa ställen med svetsen. Den är ju ingen designpryl utan ska ju kunna leva upp till sitt namn.

Så där! Silverlacken är lagd och har dessutom ett slitskydd av 2K klarlack. Inte krom som original, men rätt tjusigt ändå. Jag har inte brytt mig om att spackla upp alla porer som finns i ytan. Dels är jag lite lat, och dels så kommer denna pakethållare att få transportera saker som bensindunkar och liknande. Att göra lackeringen på en pakethållare i toppskick skulle bara leda till ågren varje gång man lastar på något – eller så lastar man inte på något för att spara lackeringen och då fyller ju pakethållaren inte någon funktion.

Nu sitter den där. Fast jag undrar varför man inte gjorde som exempelvis Puch gjorde på Dakotan – att lägga pakethållaren i vinkel upp mot limpans bakdel.

I ett slag blev mopeden nästan två decimeter längre. Det ser lite märkligt ut men å andra sidan så kommer jag aldrig att backa sönder baklyset.

Äntligen är Toppern ett nyttofordon! Nu kan jag åka och handla framöver utan att skada lacken på tanken.

Mera originaldelar! På Tradera dök plötsligt skärmstagen till Toppern upp. Nu kan jag ta bort mitt rostfria provisorium. Det är kul när moppen bit för bit blir komplett!

Nu börjar det likna något. Toppern är nästan återställd till originalskicket. Återstår lite småfix – samt ett lock över verktygslådan som nu är ersatt med ett par gummisnoddar för att hålla verktygen på plats. Toppern är faktiskt en riktigt tuff moppe. En klar utmanare till Puch Dakota och Zündapp KS 50. Att som femtonåring köra hem från mopedhandlarn 1967 på en flång ny Topper måste gjort vem som helst rätt mallig!

Det är inte klart än! Vi fortsätter med småfix kommande torsdag!

Har du missat några avsnitt av Projekt Topper? Gå in på vår blogg högst upp här på hemsidan så hittar du samtliga avsnitt.