Projekt Topper, del 17

Här kommer en rapport med flera nytagna bilder (15 jan 2023). Toppern har nu rullat drygt 110 mil sedan den väcktes ur sin mångåriga dvala. Husqvarna Flinta-motorn tuffar på och är nästan lika pigg som en Sachsmotor. Jag kan möjligtvis sakna en tredje växel i moderata uppförsbackar då jag måste gå ner på ettan vilket går onödigt sakta och med högt motorvarv. Den smala sadeln är väl det enda som jag kan anmärka på, men senaste tiden har jag kört med en fårskinnsfäll ovanpå sadeln och de extra millimetrarna gör faktiskt skillnad i komfort. Hur det blir i sommar får vi se – kanske blir en fäll året runt.

Toppern nästan i originalskick. Men de klena och nytillverkade stötdämparna kunde varit lite hårdare.

Utflykt till lunchsstället. Den extra vikten av en matlåda på pakethållaren påverkar dessbättre inte fjädringsvägen baktill.

Januari 2023. Mätaren visar nu drygt 110 körda mil och Toppern har testats i både regn och snö utan att knota.

Fukt i all ära men värmeskyddet kommer aldrig att rosta (rostfritt stål).

Stötdämparna är nog mer anpassade för en spinkig tonåring. Här ser man att bokstäverna till ”Topper” tyvärr har ramlat bort. På andra sidan är dekalen i bättre skick (se bilden högst upp). Men jag kanske har nytillverkade dekaler på gång. Jag får återkomma om detta.

Blöt och smutsig efter gårdagens körning på fem mil i regn. Men samtidigt är det skönt med en moped i bruksskick där lite sand och lera inte gör så mycket. Är det en nylackerad moped så känns det mycket värre att gegga ner den.

Handtag, modell ”Majskolvar”. Finns som nytillverkade! Precis sådana här satt det på den Topper jag fick låna i början av 70-talet.

Regndroppar torkar långsamt i januari. Bakre delen av tanken var täckt av fällen under gårdagens regnskur (fällen hänger på tork inne i stugvärmen)

Den mindre sköna sadeln. Fast med fällen på plats blir det mer uthärdligt!

Det återfjädrande chokereglaget. Lite struligt när man ska köra iväg med kall motor och samtidigt hålla lagom choke med tummen. Särskilt när man har styrmuffarna på vintertid.

Nej, ljusomkopplaren är inte trasig redan. När man har styrmuffarna på styret så är det väldigt lätt att komma åt den fasttejpade knappen av misstag och stänga av lyset. På natten ser man givetvis om lyset stängts av men inte på dagen. Som mopedist vill man synas i trafiken på dagtid!

Lock och pock. Dessa lock har inget gångjärn utan sitter visst med bajonettfattning eller liknande. Har spanat på marknader men inte hittat något ännu (har alla lock tappats bort?). En gummisnodd håller verktygen på plats men skyddar inte mot regn och snö.

Hm… Dags att ta fram vattenslangen? I varje fall så ska jag ta en titt på luftfiltret nu efter 110 mil. Men vintertid är ju vägdammet minimalt så filtret bör vara okej. Men utifall…

När jag var femton år tyckte jag stänklappar var fånigt – nu tycker jag att det bra! Om man tar en pinne eller linjal och sätter mot däcket nere vid marken så att pinnen stryker skärmslutet (streckade linjen) så ser man var skitsprutet kommer att träffa. Utan lappen skulle utrymmet mellan flänsarna på cylindern vara smockfulla med grus och lera. Bilden är ju tagen lite på sniskan, så i praktiken träffar linjen/skitsprutet en bit under cylindern.

Nu får det räcka med Projekt Topper för denna gång. Men det kan bli någon uppdatering framöver. Stay tuned!