Projekt Topper, del 19

Våren närmar sig med stormsteg och Toppern har kämpat på bekymmersfritt under hela vintern, Inte en misständning eller ens en punktering har dykt upp under de dryga 170 mil som Toppern har rullat sedan den återuppväckts ur sin mångåriga dvala.
Etthundrasjuttiotre mil och sju kilometer har Toppern rullat nu, och jag har nu bekantat mig rätt bra med ”Sveriges svar på Puch Dakota”, Sadeln är lite för smal och hård, men fårfällen dämpar det mesta av obehaget. Flintamotorn tuffar på utan att knota. Fast den treväxlade varianten hade varit önskvärd. Idag testade jag min relativt ”nya” hastighetsmätare mot GPS-funktionen i min mobil. Enligt den första kinamätaren så låg toppfarten på 42 km/t. Med originalmätaren av fabrikat Lucia så sjönk toppfarten till 36 km/t. Enligt GPS:n så visade det sig (tyvärr) att Luciamätaren hade mest rätt. Toppfarten ligger nog på måttliga 36 – 37 km/t, trots allt. Nåja – allt över 30 km/t är väl rätt okej.
Dags för tvätt och service! Toppern har rullat hela vintern i snö och slask och startat utan att knota även om det varit ett tvåsiffrigt antal minusgrader. Men nu är det hög tid att tvätta bort vintern – och dra åt den läckande bensinkranen.
Till och med ”fåntratten” behöver en rengöring. Oförbränd tvåtaktsolja samt kondensvatten har samlats i trattens nedre regioner. Hur det ser ut inne i ljuddämparen återstår att se…
Efter drygt 80 mil på vintervägar är det dags för en rejäl tvätt. En stor besvikelse är att den nytillverkade framfälgen har rejäla rostangrepp efter totalt 170 mil! Jag får se om det går att polera bort all rost och sedan skydda kromet med klarlack. Lite irriterande då bakfälgen är en originalfälg från 60-talet som inte har visat bråkdelen av så mycket rost ännu…
Flintamotorn får ”Med beröm godkänt” efter att ha hårdtestats i vinter. Toppern har stått i ett kallförråd men ändå startat snällt och kämpat på i snö som tidvis varit över 10 centimeter ute på vägarna. En vurpa har det blivit då det var packad snö med ett lager snöflingor överst på vägen. Då hjälpte det inte med de grova däck som jag monterat. Mopeden slog omkull i ett nafs och följden blev ett trasigt fotpinnegummi samt ett kvaddat knä som fortfarande gör ont och är svullet efter två veckor.
En första serviceåtgärd fick bli att rengöra kedjan och dreven. Tändningen kontrollerades och tändstiftet knackades ihop från 0,6 mm till det korrekta 0,5 mm. I helgen blir det nog en rejäl tvätt av hela mopeden!
Uppdatering 2023-04-16: Så här ser den nytillverkade framfälgen ut efter ett år och 177 mil…
…och så här ser bakfälgen från 1967 ut efter 56 år och ett okänt antal mil. Jag tycker det är uselt att man inte kromar bättre på nytillverkade delar.

Om du vill läsa mer om Topperns återuppståndelse så går du in på vår blogg – där hittar du samtliga avsnitt av ”Projekt Topper”.

Rulla till toppen