Kritiskt varvtal

Idag har det varit Zündapptestardag med min KS 50 från 1970. I samband med att jag kör in och utvärderar en modifierad* (ej trimmad) päroncylinder har jag till min glädje upptäckt att toppfarten på mopeden har ökat några kilometer. Nu kan min KS 50 komma upp i hisnande 38 km/t på plan mark och drygt 40 km/t om det lutar lite utför. I och med detta så lirar den i samma division som min Dakota och E-Type som alla nosar på 40 km-strecket.

Men…

I och med att toppfarten har ökat några kilometer har givetvis motorvarvet också ökat. Typiskt nog så har motorn ett kritiskt varvtal som ligger strax under toppfarten. Med ”kritiskt varvtal” menas det varvtalsområde då vissa delar kommer i resonans varvid vibrationerna vid dessa varvtal blir starkare. Vid dagens provtur vågade jag köra full gas lite längre perioder då min moddade cylinder nu har gått närmare 20 mil. Men nu visade det sig att motorn lätt kom upp i det kritiska varvtalet som jag nästan aldrig märkt av förut då toppfarten var lägre. Då märktes vibrationerna endast när man fick upp farten i en nedförsbacke. Inte för att det var extrema vibrationer, men nu var det någonting på mopeden som förde ett himla liv när vibrationerna kom – och de gjorde de i princip hela tiden eftersom det är svårt att hålla toppfarten konstant på en moped då motvind och uppförsbackar snabbt drar ner farten ett par kilometer – och då hamnade man i vibrationernas värld.

Efter en stund så upptäckte jag att jag kunde få tyst på detta oväsen om jag tryckte på tanken med ena handen. Detta gjordes varje gång jag passerade ett hus då det kändes rätt skämmigt att åka runt på en moped som rasslade och skramlade på detta vis. Nästa grej var att känna efter om motorn vibrerade mer än ramen. Det ska den rimligtvis göra eftersom den är gummiupphängd i ramen. Detta kan man testa samtidigt som man kör. Men när jag satte ett finger på bygeln som utgör det övre motorfästet och ett finger på ramen intill fästet kände jag ingen skillnad på vibrationerna. Ramen vibrerade lika mycket som bygeln som sitter skruvad i motorn. I bygelns överkant sitter det en stor gummibussning som ska ta upp motorns vibrationer så att dessa inte (helt) överförs till ramen (och föraren).

Hm… Kunde gummit blivit så hårt med tiden (det är troligtvis originalbussningen från 70-talet) så att den ledde över alla vibrationer? Väl hemma så undersöktes både tankfästen och motordito. Det visade sig att en svetsmutter i ramen till tankens högra, bakre fäste hade släppt i svetsen. Okej – då förstod jag varför det blev ett sånt himla oväsen när vibrationerna satte in strax under toppfarten, Den lösa muttern satt nu och klapprade mot ramen med tankens tyngd bakom sig. Detta åtgärdades och då var anledningen till oljudet borta. Men så var det vibrationerna. Ett trick man kan ta till när en gummibussning blivit hård av ålder är att borra ett antal hål i den. Genom att avlägsna lite material blir bussningen skenbart mjukare och därmed mer elastisk.

Sagt och gjort. Nio 4 mm hål borrades genom de två bussningshalvorna som sitter i övre delen av bygeln. När man borrar i gummi ska man ha högt varvtal på borren. Då skär den betydligt bättre i gummit. Givetvis ska borrens skär vara riktigt vassa också. Nu var det lite spännande. Att oljudet skulle vara borta var rätt givet, men hur skulle det bli med vibrationerna? Skulle den perforerade gummibussningen ta upp vibrationerna nu? Jodå, det fungerade. Efter perforeringen kunde man tydligt känna att motorfästet vibrerade klart mer än ramen det satt i. Mission accomplished – nu var Zündappen ännu roligare att köra! Högre toppfart, mindre vibrationer och inget skrammel.

Jim Lundberg

* I nummer 9 och 10 av Classic motor 2023 kommer jag att visa hur man fixar till en utsliten Zündappcylinder med kromsläpp för en spottstyver. I mitt fall stannade kostnaden på…20 spänn!

Genom att hålla ett finger på bygeln som sitter i motorn och ett finger mot ramen kan man lätt känna om gummibussningen mellan bygel och ram gör sitt jobb. Tanken med gummibussningen är ju att motorn ska kunna vibrera utan att vibrationerna överförs till resten av fordonet. Under provturen kunde jag konstatera att både bygeln och ramen vibrerade lika mycket. Om bussningen hade gjort sitt jobb skulle ju bygeln vibrera mycket mer än ramen.
Konsten att slippa skämmas när man passerar bebyggda områden.
Gummit i bussningen var inte så jättehårt men jag borrade ändå nio hål rakt igenom varje halva av bussningen för att göra den lite mer elastisk. På bilden är bussningshalvan till höger färdigborrad. Detta hjälpte och efter denna modifiering kan man nu känna att bygeln (och motorn) vibrerar betydligt mer än ramen. Precis som det ska vara,
Rulla till toppen