Milen tickar på. Toppern har ju fått kämpa sig genom hela vintern och utsatts för snö, slask och salt. Att den blivit vintermoped beror på två saker: dels var den inte i toppskick när jag köpte den, dels har den rostfria skärmar. Senaste tiden har dock Toppern fått vila lite efter att vintersmutsen tvättats bort. Den nytillverkade framfälgen hade ju rostat rejält och därför putstats och klarlackerats (se bloggen)
Jag har ju fler mopeder som måste rastas så de hålls igång och inte ”stelnar till”. Men idag var det dags för att ta ut Toppern på en sväng igen. Av någon anledning startar den i stort sett alltid på fjärde kicken när den stått stilla en tid. Inte tredje eller femte – nej, fjärde! Mopeder är personligheter, Min Victoria Luxus från 1959 startar alltid på första kicken, eller snarare trampet då den har pedaler i stället för kick.
Nu närmar sig 200-milastrecket för Toppern. Till dags dato har den nu rullat 194 mil så endast 6 mil återstår till 200 körda sedan jag satte igång Toppern efter åratal som slaktad ram i en loge, Jag har börjat vänja mig vid den relativt hårda, men framförallt smala, sadeln. I vintras var den ju täckt med en fårskinnsfäll som inte bara värmde rumpan utan som även gjorde sittandet mindre plågsamt. Men nu är det sommar och fällen är undanstoppad. Som tur är så är bakfjädringen väldigt mjuk 🙂
Ettans växel har en tendens att hoppa ur när man har dragit in kopplingen som exempelvis vid ett stopptecken. Däremot ligger ettan snällt kvar när man kör i branta uppförsbackar, så jag ser det inte som ett stort problem. Då var det värre med min Skoterett där ettan hoppade ur när man körde vilket var en plåga i uppförsbackar…
Hur firar man ett 200-milajubileum? Lite extra olja i bensinen?
Jim Lundberg
