När jag renoverade min E-Type för några år sedan var varvräknaren en grej som behövde fixas till. Nålen fastnade på alla möjliga varvtal och rörde sig enbart om man skakade om varvräknaren. Efter demontering av kromsargen togs räknaren isär och det visade sig att en permanentmagnet hade lossnat och låg på sniskan där den bromsade nålens rörelse. En droppe superlim var allt som behövdes för att sätta tillbaka magneten där den suttit.
Varvräknaren har sedan dess fungerat alldeles utmärkt, men har senaste året börjat bete sig lite märkligt. Ibland har den stått kvar på noll trots att motorn startats, bara för att sekunder senare hoppa igång och visa rätt varvtal. Problemet blev dock värre och ibland gick varvräknaren inte igång förrän man stängt av lyset och därefter slagit på det. Ungefär som att den behövde en elchock för att vakna.
Men till slut så ville varvräknaren inte vakna till liv hur mycket man än varvade, stängde av och på lyset eller tutade. Visaren rörde sig dock lätt och ledigt när man höll varvräknaren i handen och viftade runt lite försiktigt, så magneten kunde ju inte ha lossnat. Kromringen togs bort (igen) och efter en okulärbesiktning hittades inget fel. Ingenting såg bränt ut eller hade lossnat.
Dessa varvräknare räknar inte volt utan frekvens. En mopedmotor med fyra magneter i svänghjulet ger ifrån sig en växelström som levererar två hela perioder per motorvarv. Därför tog jag och anslöt en liten nättransformator från en avliden bandspelare där jag kunde få ut drygt 6 volt växelström med frekvensen 50 Hertz (Hz) så jag eventuellt kunde få ett utslag på räknaren under felsökningen. Dessa VDO-varvräknare klarar för det mesta en spänning på uppåt 30 volt utan att brinna upp, men 6 volt är ju ungefär vad motorn ger med påslaget lyse.
Transformatorn anslöts till räknarens uttag och felsökningen fortsatte. Det visade sig att om jag bände och böjde lite på kretskortet så hoppade nålen till. Aha – glappkontakt! Då slapp jag jaga komponenter på nätet. Efter lite pysslande visade det sig att det endast var lödningen till en av anslutningarna som glappade. Lödpennan värmdes upp och den lödningen löddes om – samt några till, i förebyggande syfte.
Med räknehjälp från chefredaktör Anders så kom vi fram till att varvräknaren ska visa 1500 varv om den matas med 50 Hz, vilket ju är nätfrekvensen i våra vägguttag. Jodå, med transformatorns 6 volt och 50 Hz visade räknaren lite drygt 1500 varv per minut. Det går att kalibrera dessa räknare med en liten potentiometer som sitter på kretskortet, men då räknaren går till 10 000 varv/min så blir det svårt att se om 1500 varv (50Hz) verkligen är 1500 varv på skalan då nålen i så fall knappt har börjat röra sig. Bättre vore att mata den med frekvensen 200 Hz vilket skulle betyda 6000 varv/min och därigenom skulle det vara lättare att se på skalan om den visar rätt. Nåja, ibland får man nöja sig med de 50 Hz som vi har i vägguttaget.
Nåväl, jag rörde inte kalibreringspotentiometern, som dessutom är förseglad med låslack, utan monterade tillbaka mätaren på E-Typen. Glad i hågen kickades motorn igång, men… varvräknaren visade nu knappt 2000 varv trots att jag varvade motorn så mycket det gick (cirka 6000 varv). Men vad f,,,? Den funkade ju på arbetsbänken! Sen såg jag vad som hänt. Jag hade kommit åt ljusomkopplaren så att den stod mittemellan hel- och halvljus och då, med bägge glödtrådarna aktiverade i framlampan, blir spänningen från ljusspolen så låg att varvräknaren inte orkar ge rätt utslag. På med enbart halvljus och nu for nålen upp som den ska. En provkörning på drygt 7 mil visade att varvräknaren fungerade pålitligt igen! Case closed.
Jim Lundberg
