Vickan kör så det ryker!

Originalkröken är tillbaka efter drygt 45 år och ljuddämparen är sotad. Vickan går bra mycket bättre efter dessa åtgärder och ett av första uppdragen blev att köra hem en säck med hundmat – i rekordfart!

Min Victoria Luxus från 1959 har gått drygt 115 mil sedan uppstarten för några år sedan. Vickan, som mopeden fått heta, har gått felfritt hela tiden och har inte uppvisat några spår av trötthet eller stelhet från de 45 år som Vickan stod undanställd. Med något undantag. Vid en åktur på väg hem från en kompis så blev Vickan helt plötsligt väldigt trött. Ett märkligt ljud kom bakifrån och det visade sig snart vara en rullskidåkare i motionsklassen som stakade sig förbi mig. Se den förnedrande filmen nedan… Trots full gas såg jag bara ryggtavlan på skidåkaren som snart var utom synhåll.

Väl hemma konstaterades att avgasljudet var mer dämpat än vanligt. Dags att sota med andra ord. Problemet var bara att krök och ljuddämpare var hårdlödda till en enhet av någon tidigare ägare av avgassystemet som hittades på en marknad i Tyskland. Jag kunde alltså bara sota den bakre delen av ljuddämparen samt själva kröken. Men den främre delen av ljuddämparen kom jag ju inte åt. Den gången fick jag peta och krafsa så gott det gick för att få ur de sotflagor som hade täppt till ljuddämparen när rullskidåkaren dök upp. Sen gick Vickan bra igen – fast idag skulle det vísa sig att det fanns mer att hämta ur den lilla motorn

Så nu var det dags! Jag hade ju kvar originalkröken som satt på Vickan när jag köpte henne 1976. Nu skulle lödningen värmas upp och ljuddämparen sotas rejält – från bägge hållen! Efter detta skulle originalkröken äntligen på plats. Först gick jag loss på lödningen med gasolbrännaren, men det visade sig att värmen inte räckte till då den tyske reparatören hade använt mässningslod. Då blev det gassvetsen och nu mjuknade lodet – men även kröken… Det slutade med att kröken gick av strax intill lödningen (mässningslod smälter först vid ca 800 grader och då är även järnet mjukt).

Nåväl, Till slut fick jag ur krökstumpen ur ljuddämparen. Och har man sett – det var länge sedan någon sotat detta avgassystem. Det var inte mycket till hål i kröken. Nu kunde jag sota ur ljuddämparen framifrån och där fick jag nog ut en dryg deciliter sot. Vissa sotflagor var så stora att de knappt gick ut genom hålet för kröken. Originalkröken hade knappt något sot men för säkerhets skull körde jag en stund med en vajer och borrmaskin. Ut kom ungefär en tesked sot. En M10-mutter ramlade igenom kröken utan problem så här fanns inga förträngningar.

Sen blev det en provtur. Vickan har aldrig gått så här bra! I en långdragen uppförsbacke, där jag tidigare behövt växla ner från tvåan till ettan, tuffade Vickan nu på i drygt 20 knutar på tvåans växel uppför denna backe. Och det med både mig och en säck med hundmat att släpa på. När sotade du din moppe senast?

Jim Lundberg

Oj! Här var det länge sedan någon sotade. Krök och ljuddämpare hittades på en marknad i Tyskland och var hårdlödda till en enhet. Svårsotat med andra ord.
Förnedrings-TV… Här har jag precis blivit omkörd av en rullskidåkare och trots full gas försvann snart rullskidåkaren i horisonten. Hastighetsmätarens visare darrar runt 20 km/t trots att gashandtaget är vridet så det knakar i gasvajern. En stor sotflaga hade släppt i ljuddämparen och effektivt begränsat gasflödet.
Rulla till toppen