Plötsligt började det att gnissla…

Idag skulle jag sticka iväg och käka lunch på min Maraton från 1950 med yster JB-motor på 128 kubik. Denna hoj har jag kört i ur och skur, året runt, i åratal utan större problem. Men idag började det gnissla från motorn i en lång uppförsbacke på full gas. Första tanken var att den höll på att värmenypa så jag släppte lite på gasen och chokade motorn upprepade gånger för att smörja och kyla kolv och cylinder.

Men icke. Gnisslandet fortsatte så fort jag gasade. Stannade till efter vägen och hällde i lite mer tvåtaktsolja i tanken ur min lilla jeepdunk (1,5 dl). Gnisslande fortsatte… Men när jag lade i ettan blev det tyst. Vände hemåt igen körandes på ettans växel i mopedfart. Väl hemma blev det byte av hoj till min Svalan från 1954 då jag inte ville missa lunchen.

Men vad hade då hänt? Jag tyckte faktiskt att motorn kärvade lite när gnisslandet började i den långa uppförsbacken. Jag har precis bytt alla korkar i kopplingen då den slirade. Där var det fettets fel och inte korken. Det hade räckt med att tvätta korklamellen och bytt till annat fett så hade slirandet upphört. Fast då det var där jag var inne sist så åkte transkåpan av för inspektion. Inget fel – allt såg bra ut med koppling och transkedja.

Men när jag kickade motorn med indragen koppling hördes gnisslet igen. Lossade påfyllningspluggen till växellådan och kollade på oljestickan. Den var full med det röda fett jag tryckte i växellådan förra hösten. Det var av klass NLGI 1 vilket är tunnare än vanligt konsistensfett, men inte tillräckligt lättflutet för en växellåda så jag hade spätt ut det med lite olja. JB-motorn ska ha flytande fett i trans och växellåda. Men kletet på oljestickan var alldeles för styvt. Sådant fett hamnar bara inne på väggarna i växellådan och där gör det ingen nytta.

Testade med att fylla på med vanlig transmissionsolja tills denna syntes på oljestickan. Kickade ett par gånger till och plötsligt blev det tyst – inget gnissel! Nu blev det en provtur på några mil och nu var allt återställt! Det här är faran med att ha för styvt fett i en växellåda. Visserligen var fettet avsett för växelhuset i en utombordsmotor, men i en motorcykellåda gjorde det inget nytta i spalterna mellan drev och axlar.

Sensmoral: hellre för tunt än för tjock fett!

Jim Lundberg

Kladdigt och kletigt. Här har jag ändå haft i olja och kört motorn en liten stund. Innan dess såg oljestickan ut som ett illa stöpt julgransljus med ett tjockt lager av det röda utombordarfettet. Men efter en provtur på några mil hade fettet spätts ut av dagens oljepåfyllning. Nu flöt fettet istället för att sitta fastsmackat på väggarna i motorn.
Gammal tub, köpt på marknad. Men EP 1 är för styvt för växellådan på en motorcykel och det gäller att späda fettet så att det rinner lite som nyslungad honung. Annars kan det gå illa. Efter ytterligare en knapp deciliter olja blev det bra. Inget mer gnissel och allt känns normalt igen.
Rulla till toppen