Fråga: Hej Jim. För något halvår sedan var jag inne på att försöka magnetisera mina Stefasvänghjul med neodymmagneter, men gav upp försöken då jag insåg att seriekopplade magneter inte gav starkare magnetfält vid de yttre polerna.
Jag misstänker nämligen starkt att mina svänghjul börjat ledsna. Jag får till tändningen med hjälp av yttre tändspolar och petimeterinställningar, men så här års märker jag att belysningen ger samma upplysning av vägen framför mig som om de tänder facklan på industrierna i Stenungsund.
Känner jag dessutom med en skruvmejsel mot magneterna, är de betydligt svagare än mitt Boschhjul på en senare Novolette. Så min enkla fråga är, hur sitter magneter och polskor(!) fast i mässingssvänghjulet? Neodymmagneter (och även andra material) finns ju i alla möjliga utföranden, och kanske skulle det gå att byta ut de befintliga eller borra in nya? Går det över huvud taget att borra i de gamla? Det finns t ex neodymmagneter med cylinderform, där polerna sitter på var sin ’halvmåne’.
Tack på förhand!
/Knut
Svar: I svänghjul med mässings- eller aluminiumstomme är magneterna och dess polskor oftast nitade i stommen. Då får man borra loss dem. I hjul med stålstomme är magneterna ofta limmade eller skruvade. Magneterna i efterkrigsmotorer är tillverkade av legeringen Alnico (Aluminium, Nickel och Kobolt) och är glashårda. Det går att kapa i dem med vinkelslip och kapskiva för stål, men det går inte lätt. Att borra i dem har jag inte provat, men frågan är om det går med vanliga HSS-borrar,
Din motor har förmodligen en omagnetisk stomme (mässing eller aluminium) och då måste man ha polskor av mjukjärn mellan magneterna. Då är också magneterna magnetiserade med polerna i tangentens riktning. I stålhjul är de magnetiserad i radiell riktning då man använder stålstommen som magnetisk återledare.
Om man leker med tanken att man plockar ur Alnicomagneterna ur att omagnetiskt hjul och ersätter dessa med Neodymdito så bör de senare magneterna vara lika långa som sina föregångare så att de når fram till bägge polskorna de sitter mellan. Eventuellt får man överbrygga luftspalter med järndistanser och då börjar man komma in på balansen i svänghjulet.
Börjar man bygga om det mekaniskt kan man mycket väl åstadkomma obalans – både statisk och dynamisk – så det gäller att alla nya delar väger lika mycket och sitter på exakt samma vis varvet runt. Det finns de som kompletterat Alnicomagneterna med Neodymer genom att limma fast dem bredvid originalmagneterna, men då har det handlat som stålsvänghjul med tomrum mellan magneterna. En annan viktig faktor är att polskornas läge i förhållande till tändspolen styr fältbrytningsavståndet, abriss, när brytarna öppnar. Detta är ett fysiskt förhållande mellan brytarnocken och magneterna i hjulet. Ändrar man på dessa inbördes positioner kan det innebära tändningsproblem. Belysningen påverkas dock inte.
Sen är det ett par saker till man ska ha i åtanke om man tänker stoppa i Neodymmagneter i en motor. De är väldigt korrosionsbenägna och har därför ett skydd av nickel. Men trots nickelskiktet så tål de inte att vara utomhus eller i fuktig miljö. Nickelskiktet är inte 100 procent tätt och när fukt och syre kommer i kontakt med Neodymet börjar detta att brytas ner (oxiderar) och det går ganska fort. Man bör därför försegla magneterna med klarlack. Nästa grej är att Neodymmagneter inte tål värme. Man brukar sätta en maxgräns på 80 grader – annars tappar de en stor del av magnetismen. Temperaturen innanför svänghjulskåpan kan mycket väl uppnå 70 grader eller mer.
Mitt tips är att du börjar med att magnetisera om dina originalsvänghjul och se om det duger. Kolla med Batteriservice i Stockholm (tel. 08-15 75 60), HYAB Magneter i Bromma eller med Lindom Magnetservice i Järlåsa.
Jim Lundberg
