Fråga: Hej. Jag har en Honda 900 från 1980 och flera mopeder från 60- och 70-talet. Min fråga är att står dessa fordon en längre tid så är dom svårstartade, men tömmer jag förgasarna på bränsle och sedan vrider på bränslekranarna, ja då startar dom direkt. Vad är det med bränslet som gör dom svårstartade? Behövs större eller mindre munstycken och nålar för dagens bränsle till äldre fordon?
Bengt Swedberg
Svar: Skillnaden på dagens bensin jämfört med hur bensinen var för några tiotal år sedan är bland annat sammansättningen av kolväten. Idag använder man mer tunga kolväten i bensinen än vad man gjorde förr. Problemet med tunga kolväten är att de är svåra att få eld på. För att kompensera att bensinen blir mer svårantändlig så måste man tillsätta fler lätta kolväten än vad man gjorde förr.
Man kan säga att de tunga kolvätena är veden och de lätta kolvätena är tändvätskan. Problemet med dessa lätta kolväten är att de relativt snabbt dunstar bort och då har man bara ”veden” kvar, och alla som försökt tända en brasa utan tändvätska eller tidningspapper vet att veden inte gärna brinner hur många tändstickor man än använder.
Eftersom de flesta motorfordon har insprutning idag är avdunstningen av lätta kolväten inget problem efter som de inte kan smita ut ur insprutningen – eller bensintanken. Men på fordon med förgasare och ventilerade bensintankar kan de lätta kolvätena enkelt smita ut och kvar blir en mer svårantändligt ”soppa” med många tunga kolväten.
Botemedlet är att stänga av bensinkranen vid årets sista åktur och låta motorn gå tills den stannar. Då är förgasarna tömda på bensin. Ibland kan det även behövas ny bensin i tanken för att motorn ska starta efter exempelvis vinteruppehållet. Då kan det räcka med att man tankar i ny bensin så den blandas upp med den gamla – typ 50-50. Men då måste man ruska om tanken lite och sedan ta av bensinslangen och hälla ut någon deciliter bensin så det inte bara kommer ”gammal” bensin först.
En annan variant är att tanka alkylatbensin till sista åkturen. Den har en annan sammansättning av kolväten och är mycket mer lagringsbeständig än vanlig mackbensin. Har man alkylatbensin i tank och förgasare så är motorn mer lättstartad efter ett längre uppehåll. Det finns även tillsatser som man häller i bensinen av typen ”Fuel stabilizer” som ska konservera bensinen vid längre uppehåll.
När det gäller förgasarbestyckning så ska inte dagens bensin kräva några byten av munstycken. Det som möjligtvis kan påverka detta är etanolinblandningen som än så länge är satt till maximalt 5 procent. Det har en längre tid talats om att man ska höja etanolinnehållet i bensinen till 10 procent, så kallad E10. Etanol har ett lägre energiinnehåll än bensin och i regel måste man höja bränsleinnehållet i bränsleluftblandningen med cirka 30 procent om man kör på ren etanol. Annars går motorn med bränsleunderskott och blir både svag och skadligt varm.
Men om en så liten inblandning av etanol som 5 procent kräver praktiska åtgärder som munstycksbyten och andra justeringar låter jag vara osagt. Jag har testat E10 (köpt på Åland) i mina gamla tvåtaktare och märkte ingen som helst skillnad i gång eller på utseendet på tändstiften.
Jim Lundberg
