Fråga: Hej Jim. En gång i världen byggde du en magnetiseringsapparat som spottade eld och som jag har för mig att du av någon anledning kallade Sören!?
Sak samma, om man kan bygga en magnetiseringsapparat bör det väl rimligen gå att bygga en avmagnetiseringsapparat.
Jag har en dålig ovana att när jag svetsar lämna skjutmått, skruvmejslar m.m på arbetsstycket och de blir lätt magnetiska. Provade att köpa en sådan manick på en känd firma och den fungerade väl sådär, men det alltid roligare att bygga något själv och hembyggen fungerar ofta bättre fast de inte är lika elegant designade.
Finns det en lösning vore det roligt att prova.
Kurth Berggren
Svar: När man avmagnetiserar något så placerar man detaljen som ska avmagnetiseras i ett magnetfält som hela tiden växlar i styrka och riktning. I sin enklaste form använder man bara en spole på en järnkärna som matas med växelström. Ett exempel på detta är avmagnetiseringsapparaterna som fanns till bandspelare.
När bandspelarens tonhuvud behöver avmagnetiseras håller man apparatens järnkärna (som sticker ut ur dennas handtag) mot tonhuvudet. Sedan slår man på strömmen vilket innebär att tonhuvudet kommer att magnetiseras växelvis nord-syd och syd-nord 50 gånger i sekunden (50 Hz i vägguttaget).
Med strömmen påslagen backar man sakta med apparaten från tonhuvudet som fortfarande magnetiseras i motsatta riktningar, men svagare och svagare ju mer man backar och vid ett visst avstånd så magnetiseras inte tonhuvudet längre utan har ”stannat på noll” – det vill säga tonhuvudet är inte längre magnetiserat i någon riktning längre.
Man kan tänka sig följande liknelse: man har ståltråd i ett skruvstycke som är kraftigt böjd åt ett håll – exempelvis åt höger. Om man nu ger tråden en rejäl knuff åt vänster så kommer den ju nu att luta åt vänster istället. Nu ger vi tråden en ny, men svagare, knuff åt höger och då kommer den att ånyo luta åt höger – fast inte lika mycket som den gjorde från början.
En ny knuff till vänster som är ännu svagare så kommer vår stackars tråd att luta åt vänster igen, fast inte lika mycket som vid förra knuffen. Om varje knuff i någon riktning hela tiden blir svagare kommer ju tråden till slut att stå rakt upp.
När jag byggde min magnetiseringsapparat för svänghjul (Som döptes till Sören efter boken ”Magnetisörens femte vinter” som handlar om en kvacksalvare) så kunde jag snart konstatera att mina verktyg i garaget var magnetiska ett bra tag efter en magnetisering av ett svänghjul. Samma sak kan man se efter MIG-svetsens jordkabel om den legat på ett golv fullt med järnfilspån efter övningar med vinkelslipen. Det starka magnetfältet runt jordkabeln brukar dra åt sig spånen så att de ligger som en rand på var sida av kabeln.
Om magnetiska verktyg är ett vanligt problem vet jag inte man jag ska testa lite om jag kan snickra ihop en avmagnetiseringsapparat. I så fall kommer det en artikel i tidningen Classic Motor.
Jim Lundberg
