Fråga: Hej! Min kompis har en nyligen renoverad ILO 150 cc som ryker väldigt. Röken försvinner när han tappar ur växellådsoljan. Borde var simmerringen som är skadad trodde vi…
När jag hade lossat primärtransdrevet så tog jag bort fjäderbygeln och lyfte upp den märkliga hållaren. Ja den snurrade fritt i hålet men var svår att få upp då det fanns några fula grader i fjäderspårets yttre kant. Graderna skavdes bort med trekantskav och kunde lyftas upp. Simmerringen (packboxen) är väldigt fin o mjuk.
Så tittar jag och tittar och tittar – men begriper inte hur detta skall kunna täta. En aluminiumkluns som kan rotera fritt i sitt hål? Konsulterar Stora Tvåtaktsboken Del 1 sidan 197. Aha – det skall vara metall mot metall här. Ingen tätning. Presspassning.
Den som renoverat motorn har limmat fast Simmerringen. Så läckan beror på att det inte blir tätt mellan dess hållare och lagerhålet. Jag hade tänkt slippa klyva blocket, men kopplingens axel går väldigt trögt upptäcker jag. Litet knack med plastklubban brukar få lagren att hitta sitt rätta läge men här blir det inte bättre. Jag är inte så familjär med denna typ av axelarrangemang där växellådans ingående axel sticker ut genom utgående axelns ände där kedjedrevet sitter.
Är det normalt att kopplingens axel skall gå trögt?
Mina frågor är hur jag skall gå vidare. Om axeln skall snurra lätt så måste jag klyva blocket och fixa detta. Om den skall gå trögt så borde jag kunna återmontera vevaxelns simmerringshållare med kanske en O-ring som tätar, eller kanske limma den med t ex Silikon RTV
När jag mäter simmerringshållaren som är av aluminium visar mikrometern 51,92 – 51,94 mm. Hålet är ju svårt att mäta med axeln på plats, men kullagret är 52 mm. Vad är bäst att göra här? Jag kan gissa att denna design med aluminium mot aluminium bäddar för problem den dag det skall tas isär. Jag vill ju inte heller att det skall vrida sig så smörjkanalen blockeras.
Av nyfikenhet tog jag loss svänghjulet och tändplattan – här sitter en annan typ med simmerringen monterad från insidan. Och klunsen går inte att vrida med en tång. Så borde det varit på andra sidan.
Ingvar Nilsson
Svar: Det här är fler frågor i en, men jag börjar med ”aluminiumklunsen”. Denna runda skiva med invändiga spår i hålet är en slags labyrinttätning. Den fungerar så att den ligger nära (men inte mot) axeln och när den tryckstöt kommer då kolven går ner så bromsas läckaget mellan tätning och axel genom att den lilla gasmängd som sipprar in mellan tätning och axel först ska fylla upp hålrummet i det första spåret i tätningen vilket tar tid i anspråk.
Sedan ska gasen fortsätta och göra likadant med nästa spår – alltså fylla upp detta också. Denna tidsödande process upprepas i varje spår och den sammanlagda tiden det tar är då längre än den tid som det är övertryck i vevhuset. Kolven vänder ju på några hundradelar av en sekund och då vänds övertrycket i vevhuset till undertryck och då sker gasförflyttningen i labyrinttätningen i motsatt riktning. Som man kanske förstår så fungerar bara labyrinttätningar i applikationer där trycket hela tiden växlar från över- till undertryck. Är det konstant tryck så kommer ju gasen snart att pysa igenom tätningen.
Observera att det ska vara en liten spalt mellan tätningens hål och axeln – annars uppstår slitage. Själva skivan med tätningen bör limmas i blocket för att det ska bli tätt runt den.
Om en axel går trögt är det bäst att dela motorn och ta reda på varför. Ingen axel ska gå trögt i en motor. Det är tyvärr inte ovanligt att jag får frågor om nyrenoverade motorer som inte fungerar som de ska.
Jim Lundberg
