Fråga: Har ett gammalt batteriställ, Noack, med plats för 6 batterier på 12 V för underhållsladdning som ger 0,05A. Lyser röda lampor vid laddning. Trodde att det räckte med att ha batterierna här utan att ladda med annan laddare (3A och mer) såg häromdagen att lampan lyste men kollade separat och det var låg spänning så jag laddade med separat laddare 5 A. Det började bubbla som det brukar i batterivattnet syran så jag trodde det var okey var 2 A enligt laddaren.
Vid start rörde sig senare mot 0,5 A men dagen efter var mätaren på 4 A! och spänningen var under 10 V. Batteriet var kasst efter endast 5 år och använt endast på somrarna i veteran. Att det bubblar går tydligen ej att ta som signum för varande okey status.
På ett par andra 6V batterier tar de laddning men visar knappt 6,5 V och har på båda spruckit vid + polen i bakeliten (plasten mot polen ett par mm brett) vad är det är det inre påverkan av syran (batterierna är 15 år och har underhållits med laddning varje månad för att användas på sommaren i veteranbilar). Dom är slut för strömmen räcker ej till att starta med men dom håller som sagt över 6 V.
Kalle
Svar: När man laddar bilbatterier så har man i stort sett tre olika typer av laddning:
- Normalladdning (laddströmmen är ungefär en tiondel av kapaciteten).
- Snabbladdning (laddströmmen är mycket hög och sliter på batteriet).
- Underhållsladdning (laddströmmen är ofta en tusendel av batteriets kapacitet).
Om vi tittar på underhållsladdning så handlar det närmast om ett nollsummespel. Tanken med underhållsladdning är att enbart fylla på så mycket som batteriet förlorar genom självurladdning. Om vi tar ett exempel med ett helt urladdat batteri med en kapacitet på 60 Ah som vi ansluter till en underhållsladdare som ger 0,05 A så skulle det teoretiskt ta 60/0,05 = 1200 timmar (50 dagar) att ladda batteriet till full laddning. Men eftersom alla batterier har en viss självurladdning skulle det ta ännu längre tid – eller så blir det aldrig fulladdat.
Äldre batteriladdare känner inte av batteriets laddningsstatus och därför lägger man underhållsladdningen på denna låga nivå så att batteriet inte skadas av överladdning om det står i laddstället en längre tid som över vintern. Moderna, så kallade smarta laddare, börjar med normalladdning och känner sedan av när batteriet är fulladdat och går då automatiskt över till underhållsladdning.
Har man en äldre typ av underhållsladdare så börjar man med att ladda upp batteriet med en vanlig laddare med normalladdning vilket ofta ligger på 2–6 ampere när det gäller bilbatterier. Eftersom man inte kan lämna batteriet på normalladdning (undantaget smarta laddare) då det kommer att leda till överladdning, så ansluter man därefter batteriet till en särskild underhållsladdare för att det ska bibehålla sin fulladdning över tid.
En vanlig missuppfattning när man mäter laddningsstatusen på ett batteri är att man tror att ett 6-voltsbatteri är fulladdat vid 6,0 volt och att ett 12-voltsbatteri är det vid 12,0 volt. Men så är det inte. Ett fulladdat 6-voltsbatteri har en polspänning på 6,35 volt och ett dito 12-voltsbatteri har en polspänning på 12,7 volt (variationer förekommer vid andra typer av blybatterier). Om batteriet har en polspänning på 6,0 respektive 12,0 volt är det bara laddat till 10 procent – alltså nästan helt tomt. Decimaler kan vara viktiga ibland.
Om ett blybatteri får stå oanvänt en längre tid (vanligt när det gäller veteranfordon) så kommer det inte bara att själurladda, utan det kommer att drabbas av en åkomma som kallas sulfatering. Detta betyder att blyplattorna kommer att täckas av ett isolerande sulfatskikt som begränsar strömmen både vid i- och urladdning. Det är detta som man motverkar med underhållsladdning – inte bara att batteriet ska vara fullt den dagen det ska användas.
Om sulfateringen har gått för långt är det bara att kassera batteriet. Men i vissa fall går det att rekonditionera batteriet. Ett tecken på att det finns hopp är att laddströmmen (normalladdning) stiger efter en stunds laddning – precis som den gjorde på ditt batteri där strömmen initialt låg på 0,5 A för att dagen efter ha stigit till 4 A. Detta är rätt typiskt för ett batteri som börjat bli sulfaterat. Rekonditionering går till så att man laddar batteriet med låg ström (cirka 0,5 A) under några timmar. Strömmen kan man sänka med en lampa i serie med ena batteriklämman. I vissa fall blir det ingen ström alls, men man låter ändå laddaren stå på.
Efter denna, lite misslyckade laddning, tar man bort laddaren och ansluter en liten glödlampa till batteriet. Notera hur länge lampan lyser. Säg att den lyser i tio minuter. Ta bort lampan och anslut laddaren igen och låt den stå på ett antal timmar. Gör om proceduren med lampan igen. Om lampan lyser längre denna gång finns det hopp. Då kan det vara så att sulfatskiktet håller på att sköljas bort. Upprepa dessa i- och urladdningar tills batteriet (i bästa fall) är återställt.
När ett blybatteri laddas uppstår det gasning – alltså att en del av vattnet i elektrolyten (”syran”) spjälkas upp i syrgas och vätgas (när dessa blandas kallas de för knallgas vilken är väldigt explosiv). Men att det bubblar ur ett batteri är inte samma sak som att det fungerar eftersom det i så fall måste bubbla om varenda cell vilket är svårt att avgöra på moderna batterier som saknar separata lock till cellerna.
Om en cell är kortsluten (batteriet är kasst) så kommer de andra cellerna att laddas med för hög ström och spänning eftersom den kortslutna cellen har ”plockat bort” 2 volt (=cellspänningen). Ett 12-voltsbatteri med en kortsluten cell är i praktiken ett 10-voltsbatteri och blir då överladdat när man använder en 12-voltsladdare. Om batteriet har separata lock kan man mäta elektrolytens densitet med en syraprovare. Efter en uppladdning ska samtliga cellers elektrolyt hålla samma densitet.
Om ett batteri uppvisar mekaniska skador så som sprickor och/eller buktiga ytor på kärlet så är risken stor att det är förstört. Orsaken till sprickor och deformering kan vara att batteriet har frusit eller att det urladdats helt (djupurladdning = skadligt).
Jim Lundberg
