Det är faktiskt inte så länge sedan kontanter var ett helt legitimt betalningsmedel för privatbilskunder. Det var vanligt förekommande under hela 1990-talet och en bit in på 2000-talet. Och det är ju redan 26 år sedan 😉
En lite rolig återblick till en vanlig arbetsdag i bilbranschen under 1990-talet. Hösten 1990 började jag sälja nya och begagnade bilar av märket Opel som sedan 1993 blev Saab-Opel-GM-produkter.
Att betala för en bil gjordes självklart med kontanter. De äldre kunderna blev till och med stötta om de blev tillfrågade om eventuell bilfinansiering och hade ofta kommentar som ”vad blir det för pris om jag betalar bilen kontant?”
Bilen hade man sparat ihop till sedan man köpt den förra, som varit som en familjemedlem, fem år tidigare. Varumärket var man ofta trogen och det var samma märke som far hade kört. Jag tänker direkt på filmen En man som heter Ove. I den blev han osams med grannen som körde ett konkurrerande bilmärke.
Några kunder skrev ut en check men det var alltid lite jobbigt att ringa till banken och kolla om det fanns täckning och pinsamt när det inte gjorde det. Så sedlar var att föredra.
Visst hände det att Konsumpåsen som ibland lämnades över innehöll både 50- och 100-kronorssedlar. Men skönast var att få ”laxar”. En lax var en rosa tusenlapp och ett lakan eller en långschal var en 10 000-kronorssedel. Inte så sällan luktade de lite källare, instängt eller av fukt då de tryggt förvarats på hemligt ställe i hemmet. Självklart var det enklare att räkna de större valörerna när man prydligt la upp sedlarna i buntar på skrivbordet, medan andra kunder gick förbi kontoret och tittade på bilar och väntade på sin tur.
Karbonpapper togs sedan fram för att läggas mellan bladen i kvittoblocket för underlag till affären. Där jag tydligt skrev: ”Full likvid för bil med registreringsnummer ABC123.” Kvittot lades tillsammans med ordersedeln i skrivbordslådan medan man demonstrerade bilen och ordnade med leveransen.
När arbetsdagen var slut klockan 18 kunde man antingen åka och ”banka” stålarna. Det betydde att man lade alla sedlar plus en lapp med kontonumret i en liten skinnväska. Bankboxen var ett hål i väggen utanför banken med slusslucka. Så när luckan stängdes ramlade väskan in till banken.
Vanligare var att ta med sig sedlarna hem i byx- eller kavajfickorna för att banka det nästa dag. Att ha 150 000 i kontanter hemma var vanligt. Fredagar däremot, då alla ville hämta sina nya bilar, var det betydligt högre summor som man hade med sig i kavajen och lade i hallen innan man tog med dem till kontoret på måndag morgon …
Några förtydliganden (med en viss dos ironi):
* Opel var ett tyskt, välkänt, stort bilmärke.
* Bilderna är på sedlar.
* Sedlar var och är ett godkänt betalningsmedel.