Bilarna försvann – tekniken blev kvar

Brittisk bilhistoria är lång och med många märken och modeller. Idag är historien samlad i British Motor Museum på RAF:s nedlagda flygfält i Gaydon, Warwickshire i mellersta England. Museet startades 1993 under namnet Heritage Motor Centre för att efter ombyggnad öppna på nytt 2016 under namnet British Motor Museum.

Över 300 fordon finns i samlingarna som ägs av stiftelser för British Leyland respektive Jaguar.

Och det är närmast ett under att alla bilar samlats under ett tak. För när krutröken skingrats någorlunda 1975 efter alla sammanslagningar och otaliga strejker bland arbetarna stod så British Leyland kvar. Innan dess hade Morris och Austin slagits samman 1952 till British Motor Corporation. 1966 slogs BMC ihop med Jaguar under namnet British Motor Holding. Lastbils- och busstillverkaren Leyland Motor Corporation hade 1960 köpt Standard/Triumph och 1967 slukades Rover.

1968 gick så Leyland ihop med BMC och vips var British Leyland Motor Corporation bildat, som alltså efter konkursen förstatligades under namnet British Leyland.

Flera ägarförändringar fortsatte: först bytte British Leyland 1986 namn till Rover Group, ett tag ägt av BMW, sedan MG Rover Group som 2005 gick i putten, och därmed även massproduktion av bilar av brittiska ägare. Behöver vi tillägga att Jaguar och Rover idag ägs av indiska Tata och Mini (nya Hundkojan) av BMW medan MG ägs av kinesiska SAIC.

British Motor Museum är jättefint, men chocken kom i annexet, eller lagringslokalen. Bland alla Jaguarer och annat som för tillfället inte får plats i museet hittade vi ett gäng experimentbilar som aldrig mötte köparna.

Följ med på en ”rundvandring” i annexet som spänner över 20 spännande år.

Bilarna försvann – tekniken blev kvar
1966 Rover P6 2000S. Snygg modell av Rovers designer David Bache. Lite drag av Lancia Fulvia Coupé i formerna, om vi undantar strålkastarna. Tanken var att det skulle bli en Alvis och ersätta deras åldrade 3-litre TF. Rover hade nämligen köpt upp Alvis 1965. Lermodellen i full skala till denna hette till och med Alvis GTS. Istället tog man chassiet till Rovers specialmodell P6 2000 S och lät karosserifirman Radford bygga den i slutet av 1966. Bilen gick under smeknamnet ”Gladys” och David Bache behöll den efter att projektet lagts ned.
Bilarna försvann – tekniken blev kvar
1972 Triumph Dolomite, prototyp signerad Michelotti. En alldeles vanlig Triumph 1500/Dolomite skickades till Italien för ansiktslyftning hos Michelotti, som förstås ritat Triumph 1300/1500/Dolomite. Samarbetet mellan Triumph och Michelotti startade 1959 med Heraldmodellen, men detta var hans sista förslag till Triumph. Michelotti ”snickrade” om med nya karossdelar helt i plåt. Motorn är Dolomite Sprints 16-ventilers 2-litersmotor som gav 127 hk. Fiat 131-vibbar?
Bilarna försvann – tekniken blev kvar
1972 MG MGB SSV1. SSV1 står för Safety Systems Vehicle nr 1, säkerhetsexperimentbil ungefär. Volvo hade ju sin VESC, också från 1972. Så trenden med enorma gummistötfångare hoppade många biltillverkare på. MG:n skulle visas upp på en transportkonferens om säkerhet i Washington 1972. Idag är låsningsfria bromsar, airbags och säkerhetsbälten självklarheter. I MG:n tillförde man dessutom datastyrd nykterhetskontroll (!) samt fjädring med hydrauliska krängningshämmare, ”run flat”-däck och servobromsar.
Bilarna försvann – tekniken blev kvar
1974 Morris Marina SRV2. Nu har förkortningen blivit Safety Research Vehicle, och en redan från början oälskad (?) Morris Marina har stukats om. Den plus fyra andra modeller som var i produktion 1974. Gammalt nu, nytt då: nackstöd fram och bak, kollapsbar rattstång, lågt placerade och mjuka stötfångare (för fotgängare), slät och sluttande motorhuv (av samma skäl), tvåkrets bromssystem, pop up-strålkastare med rengöring, bensintank över bakaxeln och mellan hjulen för att nämna något denna skönhet var utrustad med.
Bilarna försvann – tekniken blev kvar
1974 Austin 1300 SRV5. Man får vara glad att det bara var ett experiment – eller hur? Förutom denna Austin, en vanlig 1300 från början, och Marinan var det Hundkojan (Mini), 1800 och MGB som utsattes för SRV-behandling. Här blev det ett varv till. När fotgängaren träffas av den lågt placerade stötfångaren krossas skenbenet istället för höften (enklare operation) och samtidigt hamnar den påkörda på den sluttande motorhuven, där samtidigt en bom av stålrör fjädrat upp och förhindrar denna att hamna på gatan och bli överkörd.
Bilarna försvann – tekniken blev kvar
1975 Triumph SD2-prototyp. Visst, drag av Rover SD1 om man kisar med ögonen lite, men även av Citroën BX. Detta är det enda överlevande exemplaret av förslaget som skulle ersätta Triumph Dolomite. 1 500, 1 700 och 2 000 cc stora Triumphrovor, med Dolomite Sprints direktinsprutade 16-ventilers 2-litersmotor som hetast. Ont om stålar i British Leylands kassakista plus farhågorna om att en bakhjulsdriven bil i slutet av 1970-talet inte låg i framkant. Istället blev det från 1981 Hondabaserade Triumph Acclaim.
Bilarna försvann – tekniken blev kvar
1978 Austin LC10 hatchback-prototyp. När ursprungs-Hundkojan pensionerades ersattes den 1980 av Austin Metro, internt kallad LC8 under utvecklingen. Samtidigt ville ”nya” British Leyland även ersätta Austin Allegro och Maxi, Morris Ital samt MG 1300 i det som kommit att kallas Golfklassen. Interna kodnamnet LC10 var ett första försök, designad av kontoret i Solihull. Nya bilen kom att kallas Austin Maestro och lanserades i mars 1983 och skiljer sig markant från denna prototyp.
Bilarna försvann – tekniken blev kvar
1978 Austin Princess Ogle-Triplex 10-20 Glassback. Här är det glaset som är grejen. Vindrutan har defroster, både mot dimma och is samt fungerar som antenn. Även glaset till backspeglarna avisades. Ett samarbete mellan Ogle Design och glastillverkaren Triplex på en Austin Princess 2200 som byggdes om för att visa modern glasteknik. Glasrutorna var även behandlade med Triplex Sundym som solskydd.
Bilarna försvann – tekniken blev kvar
1981 British Leyland ECV3 energy conservation vehicle. 1979 bildade British Leyland sin nya avdelning BL Technology Ltd vid flygfältet de köpt i Gaydon. ECV3 hade en aluminiumkaross, extremt lätt och med strömlinjeformad, låga 0,24 Cd men ändå med gott om plats för fyra vuxna i kupén. Trecylindrig insprutningsmotor på 1 113 cc och 70 hk, toppfarten 185 km/tim och en bränsleförbrukning på 0,28 liter per mil.
Bilarna försvann – tekniken blev kvar
1986 Rover CCV concept styling model. Kan ni se att den är byggt på en Hond… jag menar Rover 800? Denna konceptbil visades på bilsalongen i Turin i april 1986. I juli samma år släpptes så sedanen Rover 800, i stort sett en Honda Legend. Lite tråkigt för uppföljaren till Rover SD1 som i alla fall hade karaktär. Coupén här är i alla fall tuff, men var är Rovergrillen?

 Vill du läsa fler sådana här artiklar? Bli prenumerant och få tillgång till gamla nummer av Classic Motor.

Rulla till toppen