140 år med förbränningsmotorn

140 år med förbränningsmotorn

Med hjälp av ett förstoringsglas går det att läsa Delamare-Deboutteville et Malandain på det äldre av de båda fordonen. Sedan är det ganska enkelt att läsa Monaco, årtalen 1883 och 1983 samt frasen ”Le moteur a explosion a essence”. Är man som jag, inte särskilt skolad i franska, får man ta till Google translate och då står det ”bensinförbränningsmotor”. Av detta drar i alla fall jag slutsatsen att det monegaskiska postväsendet 1983 gav ut ett frimärke för att uppmärksamma att den första bensindrivna förbränningsmotorn firade 100 år. Sant är ju att Gottlieb Daimler detta år fick patent på en bensinmotor. Men Delamare-Deboutteville et Malandain då?

Jo, det var de två fransmännen Édouard Delamare-Deboutteville och Léon Malandain som 1883 byggde ett litet transportfordon utrustat med framsäte och en plattform för gods. Fordonet hade fyra hjul och en två­cylindrig bensindriven fyrtaktsmotor på 8 128 cc som sägs ha utvecklat cirka åtta hästkrafter vid 250 varv/min. Via en differential och en transmissionsaxel överfördes kraften till bakhjulen via en kedja. Den 12 februari året därpå lämnade Delamare-Deboutteville in patent nummer 160 267 som anses som det första patentet för en bil. Patentet beviljades redan efter två dagar.

Karl Benz och Gottlieb Daimler då? Jo, de blev betydligt mer framgångsrika eftersom Delamare-Deboutteville lär ha varit mer intresserad av att utveckla och effektivisera familjens bomullsspinnerier än att vidareutveckla bilen.

Édouard Delamare-Deboutteville utvecklade också en vekförgasare för att driva sitt första fordon. Mest känd är han nog för sina stora encylindriga förbränningsmotorer, så kallade simplexmotorer. Exempelvis kammade han år 1900, tillsammans med John Cockerill, hem Grand Prix på världsutställningen i Paris för en 158 ton tung encylindrig motor på mellan 700 och 1 000 hästkrafter. Med den visade konstruktörerna att de med en tiondel så mycket kol kunde ersätta de mest sofistikerade ångmaskinerna.

Vad som hände med originalfordonet är höljt i dunkel, men 1984 upptäckte två personer patentbrevet och byggde baserat på det en replika. Den står på det franska nationella bilmuseet i Mulhouse.

Den andra bilen på frimärket är en Renault RE40 med en turbomatad V6:a på 1,5 liter som gav cirka 880 hästkrafter. Den kördes bland annat av Eddie Cheever och Alain Prost och tog hem fyra vinster och totalt 79 poäng under F1-säsongen 1983.

Rulla till toppen