Idag har många tvåhjulingar åkt förbi mitt hem. Fullt normalt då det är perfekt hojväder – och mopedväder. Jag håller på att finjustera tändning och förgasare på Toppern för att se hur fort den kan gå utan att ta fram Dremeln.
Ni som minns Robban Broberg känner säkert till sången ”Det som göms i snö” (kommer upp i tö). Nu när snön har försvunnit syns allt som kastats i dikena under vintern. I mina trakter är det nästan bara pantburkar som ligger längs vägarna. Ibland syns även någon förmultnad kaffemugg i papper från någon av de kända hamburgerkedjorna.
Jag förenade nytta med nöje – eller kanske nöje med nytta och plockade upp de burkar jag såg under provturen. Det blev mer än 100-procentig vinst. Provturen slukade bensin för fyra spänn och panten drog in tio spänn. Jag kör alltså moped gratis och får dessutom betalt samtidigt som dikena blir lite snyggare. Fast helst skulle jag ju vilja se helt skräpfria diken.
Väl hemma igen föll blicken på den sorgliga framfälgen (se avsnitt 19). I solens sken syntes nu alla rostfläckar extremt tydligt. Nä, så här får det inte se ut! Fram med en trasa, en borrmaskin med lumptrissa samt en tub med polerkräm. Efter en rejäl omgång med trasa och trissa var alla rostfläckar borta – alltså det rostvatten som omgett varje rostangrepp. Själva rostangreppet får man ju inte bort, men det som ”läckt ut” och missfärgat kromet runt angreppet går ju att ta bort så här.
Men jag blir smått förbannad över att en nytillverkad fälg ser sämre ut efter ett år än vad en gammal originalfälg gör efter drygt 50 år. Nu när jag snyggat upp fälgen hjälpligt så vet jag ju att den kommer att börja rosta igen vid första regnskuren. En närmare titt på kromytan visade att den var så tunn att underliggande koppar lyste igenom efter lite polering.
Nu blandade jag till tvåkomponents klarlack och maskerade framdäcket på båda sidorna. Om jag inte förseglar det usla kromet kommer fälgen att se äldre ut än resten av mopeden (tillverkad 1967) inom ett år. Två varv med klarlack lades nu på fälgen. En fördel med att lacka på plats är att man bara sätter lite lagom snurr på hjulet – sen kan man hålla lacksprutan stilla medan hjulet snurrar. Dessutom minskar man risken för rinningar genom att se till att hjulet får snurra ett antal minuter så att lacken hinner lufta ur och härda lite.
Jim Lundberg
