Lövhalka och burkbingo

Visst är det vackert med färggranna höstlöv – men se upp i kurvorna om du kör tvåhjuling.

Säga vad man vill om hösten, men färgglad – det är den. Är det dessutom fullt solsken som idag är det en fröjd att sätta sig på tvåhjulingen och ta en sväng. Sagt och gjort – idag fick det bli E-Typen som fick stå för transporten. Den är min absoluta favoritmoped när det kommer till körbarhet och komfort. Pigg, treväxlad motor och en sadel som är bred som en hästrygg.

Framhjulet vändes norrut från Knivsta och det bar iväg på mindre vägar mot Uppsalatrakten. Det finns dock en nackdel med alla dessa färgglada löv och det är att de till slut ramlar ner på vägen där det kan bli väldigt halt vilket är otäckt när man kör på två hjul. Påminns om när min klasskompis Rickard kom farande på sin Mustang Cobra en höstdag i slutet på 70-talet. Vi stod ett gäng i en trevägskorsning med våra mopeder när Rickard kom farande på sin Mustang. Vägen var full av höstlöv och Rickard for omkull framför oss med en smäll på de hala löven. Det gick dock bra för både förare och moped. Rickard vill minnas att det enda som gick sönder var kopplingshandtaget.

När jag är ute och kör moped på småvägar kan jag inte låta bli att snegla ner mot diket efter pantburkar. Med rådande bensinpriser kostar det fyra kronor milen att köra moped. Det innebär att om man hittar fyra burkar per mil så kör man gratis! Fast på dagens runda blev fångsten dålig. Körsträckan blev totalt 5,5 mil och då hade jag behövt hitta 22 burkar för att den mysiga höstturen skulle varit gratis. Det blev tre burkar vilket betydde att jag i alla fall fick 7,5 kilometer betald av nedskräpare. Alltid något. Och på den positiva sidan får man konstatera att folk inte skräpat ner så förbannat efter vägarna.

Dessutom hade jag inte plats för 22 burkar så de två första åkte ner i varsin ficka och den tredje höll jag i vänsterhanden när jag körde hemåt. Sachsmotorn går att frikoppla med pekfingret om man så vill. Jag dolde dock burken då det kan se lite illa ut om man sitter och kör moped med en starkölsburk i näven. Medtrafikanterna kan ju inte veta att den är tom. Dessutom blev jag omkörd av en polisbil på hemvägen.

Jim Lundberg

På vägen mellan Almunge och Uppsala stod en stor sten rest i skogsbrynet. Det renderade i en tvärnit och en 180-graderssväng. Stenar efter vägarna är alltid intressanta oavsett om det är runstenar, milstenar eller minnesstenar.
Ser man på. Vägen jag åkte på var drygt 90 år gammal. S.N. Linnér var landshövding på den tiden. (det står faktiskt ”Häradsgräns” högst upp, men färgen i prickarna över ”ä” har ramlat bort).
Här har vi självaste Sigfrid Nathanael Linnér (till vänster) under en prisutdelning i Uppsala 1935. Foto: Paul Sandberg. Bild från Digitalt Museum/Upplandsmuseet.
Mager fångst idag. Men jag fick 7,5 km betalda av nedskräparna.
Mustang Cobra från 1975. Tålig moped som tål en omkullkörning.

Relaterade länkar:

Rulla till toppen