Min collie Silver är bekant för de flesta av våra läsare då han debuterade som maskot åt Projekt TC endast tio veckor gammal. Nu är han drygt tre år, lika söt men betydligt större. Han brukar åka med mig i Bonnie och sitter då gärna bältad på golvet bredvid förarplatsen, ett perfekt ställe då en Londontaxi saknar främre passagerastol. Häromkvällen var jag och hämtade ett paket på ett kvällsöppet utlämningsställe och passade på att svara på några SMS innan jag skulle åka hem igen. Det knackar på passagerarrutan och i tron att det är en bekant trycker jag ner elhissen. En för mig okänd person, väl så beskänkt, sticker in huvudet och vrålar TAKSCHIII…Han hinner knapp avsluta ordet innan Silver, bryskt väckt ur sin sömn, ger svar på tal. Mannen muttrar något, knallar bort och sätter sig sedan på en bänk och kikar på Bonnie. Han plirar länge och väl men till slut går det upp ett Liljeholmens för honom och han utbrister: Nu fatta’ jaou, Dinn äju lika höugerstyrder sum poåstabilen därhimma. (Nu förstår jag. Den är ju högerstyrd precis som lantbrevbärarbilen där hemma).
Givetvis kunde jag inte ta en bild på händelsen utan fick teckna den ur minnet. Ok, jag medger att jag genom åren läst för många 91:an serietidningar och att det påverkat min tecknarstil. ILLUSTRATION: ROBERT GUSTAVSSON
Märke: Carbodies
Modell: Fairway Club Class 1997.
Kallas för: Bonnie.
Kört sedan sist: 157 mil.
Övrigt: En nyväckt collie fungerar lika bra som ett tjuvlarm
